Etikettarkiv: Böcker

Inte mer än man behöver

Jag mår så bra av att röja och rensa hemma. Nu är jag på gång igen, det är kläder, porslin och glas som ryker. Ju mer jag rensar, desto mer energi får jag att rensa mera. Logiskt sett borde jag då snart ha ett hem med enbart sånt vi verkligen behöver, eller? Nej, jag vet att energin kommer att ta slut. Det är ju ett oändligt projekt.

Enda sättet att föra det i hamn är nog att flytta. Mamma gjorde det i höstas, när pappa kom på äldreboende. Jag tror hon rensade ut hälften av alla grejer, både möbler och prylar. Några få, fina saker har hon köpt till, och nu har hon ett riktigt trevligt och ”rent” hem. Det är inspiration!

Prylar man inte behöver, och som bara ligger orörda någonstans, stjäl energi. Det står om det i boken Rensa i röran med feng shui. Jag tror inte alls på feng shui som sådant, men just det där med onödiga saker som energitjuvar upplever jag själv väldigt starkt.

Jag tror det här är en förklaring till att jag tycker så mycket om att bo på hotell. Där har man bara det allra nödvändigaste, och det räcker.

Annonser

Thomas Gustafssons Spanien igen

Jag hörde Thomas Gustafsson på Bok & biblioteksmässan i helgen. Först på ett seminarium om Spaniens utveckling efter Franco och i synnerhet kyrkans roll. Det var väldigt intressant att höra hur landet gått inte bara från diktatur till en levande demokrati utan också från att vara hårt styrt av katolska kyrkan – ofta katolskare än påven själv – till att bli i princip lika sekulariserat som andra västeuropeiska länder.

Sedan presenterade han sin bok. Det var kort och forcerat, och boken har jag ju redan köpt. Men han berättade att han just ska börja skriva på del två i trilogin, och den ska handla om det nutida Spanien: samhälle, politik och kultur. Enligt hemsidan ska denna del komma ut till våren. Det blir nog den intressantaste delen för mig. Jag ser verkligen fram mot att få läsa den!

Spaniens nutidshistoria

Spanien - en färd genom historien

Nu har äntligen Thomas Gustafssons bok Spanien – en färd genom historien kommit ut. Jag har köpt den och hunnit läsa de delar som handlar om den senaste årtiondena, från slutet på Francotiden fram till idag. Eftersom jag har varit en del i Spanien, även om det mest har varit vanliga, korta turistbesök, och studerat spanska, är det intressant att läsa om händelserna och samhällsutvecklingen under det här tiden.

Jag var i Spanien första gången 1972 på en charterresa till Mallorca med mina föräldrar. Det var en restresa, och jag minns att vi betalade 999 kronor för oss alla tre, inklusive halvpension. Sedan fortsatte vi att resa till Spanien, jag får det till 9 gånger totalt under 70-talet.

Jag kommer inte ihåg att vi någonsin pratade om att landet var en diktatur, när vi började resa dit. Sista gången vi var där medan Franco levde var i februari 1975, det var vår tredje spanienresa.

På hösten samma år var mina föräldrar sugna på att resa igen, men det var då, i slutet på september, som flera ETA-aktivister dömdes till döden och avrättades. Plötsligt förstod även de minst politiskt medvetna vilken regim det handlade om, och Spanien skulle bojkottas. Palme kallade Spaniens ledare för ”satans mödare” och det blev stor kalabalik när transportordföranden Hans Ericsson struntade i bojkotten  och visade upp sig i kvällstidningarna på Gran Canaria.

Den hösten bar det av till Italien för oss istället. Men sen dog ju Franco, och i februari året därpå var vi på Mallorca igen!

I juni 1977 var mamma och jag i Sitges. Där fick vi bevittna en historisk händelse: spanjorerna gick till valurnorna i det första allmäna valet på 41 år.

Kung Juan Carlos. Biden är hämtad från Wikimedia Commons, fotograf Ricardo Stuckert.

Kung Juan Carlos avgörande roll i införandet av demokratin under åren efter Francos död har ofta framhållits. Thomas Gustafsson bekräftar den bilden. Hade kungen varit av en annan politisk övertygelse, haft personliga maktanspråk eller bara varit mindre intelligent och skicklig hade antagligen Spaniens öde blivit ett helt annat.

Under några tågluffningar och språkkurser under 80-talet fick jag följa utvecklingen i ett land, som återvann frihet och demokrati och sakta växte i välstånd. Men ända fram till besöket på Teneriffa 1991 upplevde jag Spanien som ett billigt turistland.

MadridNär C och jag bytte plan och fick tillbringa ett dygn i Madrid 1993 hade däremot Spaniens  ekonomi börjat hinna ikapp övriga Europas. Vi tänkte äta lunch på El Corte Inglés, det stora varuhuset, som under min tågluffartid erbjöd mättande platos combinados för överkomligt pris. Nu kostade de motsvarande 70 svenska kronor, mycket mer än dagens rätt hemma. Chocken blev kanske ännu större för att vi just kommit från Chile, som var ett relativt billigt land då.

Den gången räckte det att gå ett kvarter bort från Gran Vía för att hitta en lunch som bättre passade vår kassa. Annat var det på Gran Canaria i januari 2002. Euron hade just ersatt pesetan, och vi fick öka på reskassan med nästan 50% jämfört med när vi var på Lanzarote ett par år tidigare.

Prisnivåerna är naturligtvis inte det enda måttet på utveckling och på hur välmående ett samhälle är. Men det är ju väldigt lätt att jämföra. Hur människor klär sig och utbudet i affärerna, sardanadansen på torgen i Catalonien, bredden i tidningsstånden på Ramblan, musiken, debatterna, bokutgivningen, hotellstandarden, standarden på bostäder och vägar, allt det ser jag ju också, men det är en annan historia.

Bilden på kung Juan Carlos kommer från Wikimedia Commons, fotograf Ricardo Stuckert.
Den från Gran Vía i Madrid är också hämtad från Wikimedia Commons, inlagd av Ecescas2.

Stockholmsboken

tunnelbanekartaNu har jag fått Upplevelser med Stockholms tunnelbana av Lotta Jernström, som jag beställde för en vecka sedan. Det här blir jättekul nästa gång jag åker till Stockholm! Jag måste hejda mig själv lite, för nu ska jag snart till Göteborg, och det är den resan jag ska koncentrera mig på. Men lite har jag tittat i boken, och den är verkligen en guldgruva.

Upplevelser med Stockholms tunnelbanaNär jag läser vanliga stockholmsguider hittar jag inte så mycket nytt. I den här boken är nästan allt nytt för mig. Visste ni till exempel att i Västertorp (stationen mellan Hägerstensåsen och Fruängen, hade aldrig ens hört talas om den) finns Stockholms största permanenta skulpturutställning? Eller att Stockholms kommuns högsta naturliga punkt, Vikingaberget,  77,2 meter över havet, ligger i Vårberg? Detta är bara slumpvisa nerslag efter fem minuters bläddring.

Blandningen är stor. Författaren skriver om bostadsområden och intressant arkitektur, skolor, shoppinggallerior, småaffärer, cafeer, bad, natur och konst. Och det är inte bara en uppräkning, utan allt sätts in i ett sammanhang.

Däremot står det mycket mindre än jag förväntade mig om själva stationerna, ofta ingenting. Men dem finns det ju andra böcker om.

Det här är ingen bok för tunnelbanenördar, utan för alla stockholmare och besökare som vill upptäcka något nytt.

Ny stockholmsbok i min smak

Upplevelser med Stockholms tunnelbanaLäste just i Aftonbladet om en ny bok som verkar vara helt i min smak: Upplevelser med Stockholms tunnelbana: en guide. Den är på 250 sidor och handlar både om själva stationerna och om det som finns där man kliver av.

Den ska jag skaffa! Visst klarar jag mycket väl av att turista via tunnelbana utan någon bok (se mitt tidigare inlägg om Tensta tunnelbanestation) och visst finns det andra böcker om tunnelbanan, men jag tror jag skulle gilla den här skarpt.

Det är en annan bok, som just komit ut, som jag också måste ha: min favorit Thomas Gustafssons Spanien – en färd genom historien. Jag beställer dem båda två, genast!

Sevärt under jord

Visst kan man turista på orter man känner väl. De stora sevärdheterna, som man antagligen skulle ha sökt upp om man besökte staden för första gången, kanske inte lockar. Har man varit några gånger i Stockholm har man inte kunnat missa Globen, Slottet och Stadshuset. Kanske inte ens Skansen och Vasamuseet.

Men tunnelbanan då? Det är klart jag har åkt tunnelbana, ett oräkneligt antal gånger, trots att jag är uppvuxen i Göteborg. Först den gröna linjen när jag var barn och vi hälsade på farmor vid Gullmarsplan, senare den röda när mormor bodde på vårdhem i Vårberg och den blå till sommarjobbet i Sundbyberg.

Jag minns hur fascinerad jag var av den blå linjen när den var ny – den invigdes 1975. Den ligger ju under de andra linjerna vid T-centralen och många av stationerna har en grottliknande utformning. Senare upptäckte jag fler av stationerna. De har alla olika stil och stämning. Hallonbergen, där jag klev av när jag skulle till sommarjobbet, minns jag att jag tyckte var så ful. Bleka väggar med bilder som klotter och gräsliga rosa detaljer.

Tunnelbanestationer är ju ställen man passerar på väg någonstans. Men många är värda en extra blick. I januari i år klev jag av i Tensta. Så här ser det ut där:

tensta1

Syskonskap på olika språk

tensta3

tensta5

Tensta tunnelbanestation. Konst av Helga Henchen med temat ”En ros till invandrarna”, 1975.

Konsten i Stockholms tunnelbana är naturligtvis behandlad i många böcker och webbsajter. SLs broschyr om konsten i tunnelbanan är en bra introduktion. Boken En värld under jord från 2000 är jättefin och grundlig. Riktigt kul är också barnboken Mysteriet i tunnelbanan av Maria Hellstadius Wiberg, om konsttjuvar och skulpturer som får liv! Wikipedia har en en artikel om Stockholms tunnelbana i allmänhet, och en sida om varje station. Där får man spännande upplysningar, som hur långt under jord stationen ligger och hur långt det är från till exempel Kungsträdgården.

Aftonbladets små guideböcker

upptackHar ni sett att man kan köpa små guideböcker från Lonely Planet med Aftonbladet? Det är den första svenska upplagan av Lonely Planets Encounter guides. En ny titel varje vecka. Den första var London, den fick man på köpet. Sedan kostar de 59 kronor. Det kommer att bli trettio stycken.

Men de är rätt trevliga. Små, lite som Berlitz guider, fast tjockare. Jag har har drabbats av lätt hagalenskap, de är liksom så söta och fina. Och billiga. Den engelska upplagan kostar 6,99 pund. Fast man måste köpa tidningen också, den kostar väl en tia, så 69 gånger 30, det blir ändå löjligt mycket pengar.

Jag köpte tvåan, New York, fast jag inte har några planer på att resa dit. Sen missade jag trean, Paris, och blev lite stressad, den skulle jag verkligen vilja ha. På bakre pärmen står det vilka titlar som planeras. Och längst ner upptäckte jag en rad: För efterbeställningar: www.ginza.se/aftonbladet. Paris är räddat! De säljer för samma pris, 59 kronor, men man slipper köpa tidningen. Porto tillkommer, men man kan ju beställa flera samtidigt, om man ger sig till tåls till det har kommit ut lite fler.

Den här veckan är det Barcelona. Och jag har varit jätteduktig, stått i konsumkön och tittat på den, men inte köpt. Vi får se hur många av de trettio titlarna jag kan låta bli att köpa. Dubai måste jag bara ha. Andra är jag inte alls intresserad av, som Ko Samui och Las Vegas. Fast det är klart, även om jag inte tänker åka dit är det ju bra att lära sig lite…