Etikettarkiv: konst

Stockholm central

De flesta av oss har nog passerat centralhallen på Stockholms central någon gång. Själv kan jag tänka mig att jag gjort det något hundratal gånger. Att det finns målningar längs östra väggen har jag sett i förbifarten, men jag har aldrig riktigt lagt märke till dem förut. Så fick jag boken Retro Stockholm i julklapp, och där stor det om dem. Nästa gång jag passerade höjde jag blicken – och kameran.

Det är åtta målningar, gjorda av John Ericsson och Natan Johansson i samband med  byggandet av den nya centralhallen 1927. Motiven är från olika delar av Sverige, som jättestora vykort.

Saltoluokta, målning på centralstationen i Stockholm
Saltoluokta mot Stora Sjöfallet

Vedasjön, målning på centralstationen i Stockholm
Vedasjön, Nordingrå

Åreskutan, målning på centralstationen i Stockholm
Åreskutan

Leksands kyrka, målning på centralstationen i Stockholm
Leksands kyrka

Uddeholms herrgård, målning på centralstationen i Stockholm
Uddeholms herrgård

Vadstena slott, målning på centralstationen i Stockholm
Vadstena slott

Varbergs fästning, målning på centralstationen i Stockholm
Varbergs fästning

Dybäcks herrgård, målning på centralstationen i Stockholm
Dybäcks hergård

Läs mer om centralstationen, dess byggnader och konst på Wikipedia.

Omslagsbild Retro StockholmMycket annat kul hittar man i boken, se trailer här.

Jaume Plensa i Göteborg

Jag har haft tankarna på annat håll ett tag. Men nu hittade jag några bilder från i somras, som jag bara måste lägga ut. Min käre Jaume Plensa har gjort ett verk i Göteborg, som jag är lite kluven till. Det är tre figurer på pelare, placerade framför Hotel Post, gamla posthuset vid Drottningtorget.

plensa framför posthuset

plensa dröm dag
Lite skumt att de sitter så högt upp. Och på natten lyser de i olika färger, som skiftar hela tiden!

plensa natt
Effektfullt. Men är det inte lite plastigt?

Det lär finnas några liknande på Place Masséna i Nice, men de har jag inte sett.

Plensas trädkramare i Umeå tycker jag i alla fall mycket bättre om.

Anthony Gormley i Lissabon och Umeå

Umeå är en riktig skulpturstad. Jag har förut i flera inlägg uppmärksammat skulpturparken, Umedalen skulptur. Men det finns skulpturer i världsklass på andra ställen i stan också. Bland annat står en kul sak av Anthony Gormley, Rhysome I, mitt i en rondell vid infarten till ett köpcentrum. En massa ben som spretar åt alla håll

Förvånad blev jag när jag i Lissabon klev ut i Parque das Nações –  utställningsområdet från världsutställningen 1998 – och fick se detta:

Rhizome II heter den – så klart!

När jag nu efteråt läser på inser jag att det fanns massor med både kost och arkitektur på området. Klantigt att missa det, det blir helt enkelt att resa tillbaka snart.

Den här såg jag i alla fall:

Homem – Sol (alltså Människa – Sol) av Jorge Vieira.

Det finns konst i tunnelbanan här också

Lissabon är mest känt för sina spårvagnar, men man har faktiskt tunnelbana också.

image

De äldsta delarna av Lissabons tunnelbana är från 1959. Jag har bara hunnit åka en liten del av den, i huvudsak på den nyaste, röda linjen, linha vermelha, som är från 1998. Bilden ovan är från ändhållplatsen, Oriente. Så här ser det ut på några av de andra stationerna på den linjen:

image

image

Olivais

image

image

Chelas

image

image

Oeias

image

image

Cais do Sodré, på den gröna linjen dock, men en lika ny station.

Jag antar att utsmyckningen längs den här linjen är annorlunda än längs de äldre linjerna. Den är i samma stil som i andra moderna tunnelbanor. Mycket är fint och dekorativt, men inte så spännande, tycker jag. Stockholms tunnelbanekonst är mycket häftigare, och ofta integrerad med arkitekturen.

Varje linje har inte bara en färg, utan en symbol också, det tycker jag om. Den röda linjen har en kompassros, den blå en mås, den gröna en segelbåt och den gula en solros. Se dem på Wikimedia commons.

Jaume Plensa i Umeå

Skulpturparken i Umeå, Umedalen skulptur, som den egentligen heter, genomför vartannat år en ny utställning. Dessutom finns många permanenta verk. Jaume Plensas Nosotros, som jag visat i ett tidigare inlägg, ingick i 2010 års utställning. Det blev väldigt omtyckt, och har nu köpts in och ingår i den permanenta samlingen. Något annat skulle nästan ha varit omöjligt, tycker jag. Den har blivit en sådan naturlig del av platsen.

Dessutom har årets utställning helt ägnats år Jaume Plensa – ett grepp jag verkligen gillar! Det var vernissage idag, och vi fick en visning av den utomordentlige Ivar Torneus. Fantstiskt roligt, och vilka fina skulpturer!

Heart of trees av Jaume Plensa

I trädgården bakom IKSU spa sitter de här tre versionerna, antagligen av konstnären själv. De är kompakta och ogenomskinliga, till skillnad från de flesta av Plensas verk. Men på kroppen har de ”tatueringar” av bokstäver, som bildar namn på kompositörer.

Heart of trees

De tre omfamnar varsitt träd, som när de växer skulle kunna ta med sig figurerna uppåt, som själen kan växa och lyfta en person trots kroppens begränsningar. Eller nåt sånt.

Yorkshire soul II

Yorkshire soul II är släkt med Nosotros  (och El Alma del Ebro, floden Ebros själ, som jag såg i Zaragoza), en sittande figur med uppdragna knän sammansatt av tecken från åtta olika alfabet. Men den här sitter på en sten  och bokstäverna liksom flyter ut över den.

Bienvenido, Jaume Plensa!

Jaume Plensa

El Alma del Ebro

Känns den här filuren igen? Jaume Plensas elva meter höga El Alma del Ebro på utställningspmrådet Expo 2008 i Zaragoza har flera syskon. Ett finns på skulpturparken i Umeå. Men Nosotros, som den heter, är inte ens hälften så hög. Se en bild här.

En annan skillnad är att El Alma del Ebro är sammansatt enbart av latinska bokstäver, Nosotros av tecken från åtta olika alfabet.

El Alma del Ebro

Så här se El Alma del Ebro ut i närbild.

Nedan Nosotros:

Nosotros

Nätterlund grand tour del 2

Våg av Dag A Birkeland är ett annat konstverk som förändras helt när man går runt det. De bilder jag har sett är tagna ”framifrån”, så här:

Våg

Men det blir intressantare från ett annat håll, så här:

Våg
Eller så här:

Våg

I Skuleskogen, synlig från E4:an, står Catrin Anderssons Med näsan mot iskanten.

Med näsan mot iskanten
Vad titeln syftar på vet jag inte. Och egentligen är den finast sedd från vägen, där den skymtar fram med alla sina färger. Särskilt häftig är den tydligen i mörkret, den är belyst.

Med näsan mot iskanten

Lite roligt ändå så här!

Så ett sista verk: Blixt av Anna Stake, som står vid Bjästaskolan,

Blixt
Solen tittade lägligt fram just då!

Nätterlund grand tour

Som jag skrivit om förut börjar det område som tidigare var Sidensjö och Nätra kommuner, nu en del av Örnsköldsviks kommun, bli nerlusat med konst. Anledningen är Jonas Nätterlunds donation, vars avkastning ska gå till just detta ändamål.

18 fasta utsmyckningar och ett antal tillfälliga installationer har det hittills blivit. I måndags åkte jag, min sambo och hans syster och svåger på en rundtur och beskådade de flesta av dem.

Jag ska inte plåga mina eventuella läsare med en fullständig redovisning. Men jag vill visa några av mina favoriter.

Jag gillar när konst samverkar med omgivningen, antingen det är natur eller arkitektur. Här är två konstverk som gör det, där i själva verket placeringen är en del av upplevelsen:

Två bryggor
Två bryggor

Den här heter Två bryggor, med undertiteln Skatten finns där de två möts. Den är gjord av Monica Gora och är från 2005, placerad vid rastplatsen i Näs, Sidensjö.

Arch
Arch av Claes Hake, från 2002. Ser man bara dessa granitbågar från E4:an blir intrycket mest att de är väldigt, väldigt stora. Om man ger sig tid att stanna och gå runt dem får man helt andra perspektiv. Jag klev runt länge där på åkern, och för varje ny vinkel såg de annorlunda ut.

Arch

Fortsättning följer!

Konst i Nätra och Sidensjö

Min sambo kommer från Sidensjö, som ligger i Örnsköldsviks kommun i Ångermanland. Sidensjö och trakten runt omkring är ovanligt rik på konst. En tillfällig besökare med ögonen med sig måste förundras över alla märkliga föremål – skulpturer av mer, eller oftast mindre, traditionell art som dyker upp både här och där.

Förklaringen heter Stiftelsen Sigrid, Johan och Jonas Nätterlunds minnesfond. Det var Jonas Nätterlund, bördig från Sidensjö, som efter ett tillbakadraget och spartanskt liv i Stockholm testamenterade 24 miljoner kronor för bildandet av fonden. Förmögenheten hade han byggt upp genom hårt arbete och aktieaffärer.

Avkastningen ska användas för inköp av konst till offentliga platser i det område som förut var Sidensjö och Nätra kommuner. Stiftelsen bildades 1997, och redan finns 28 konstnärliga utsmyckningar i trakten. Var ska detta sluta?

Men visst är det fantastiskt kul! Många av konstverken är verkligen okonventionella och tänkvärda. Hela trakten håller på att förvandlas till en stor skulpturpark, och den är verkligen värd en omväg.

Ett av de senaste verken är Himmelsförsök och Hund av Mats Caldeborg. Den står mitt i Sidensjö, nära skolan.

Blå man

Blå fåglar

Högst upp på en stege står en naken man. Längre ner finns olika fåglar. Alltihop är i en lysande, klarblå färg. Stegen betraktas av en liten sittande hund.

Hunden

Skarpnäcks tunnelbanestation

Skarpnäck är ändstation på en av Stockholms tunnelbanas gröna linjes sydliga förgreningar. Den invigdes 1994 och ska vara den nyaste t-banestationen. Den fick sin utsmyckning av New York-konstnären Richard Nounas.

Skarpnäcks tunnelbanestationDen är utsprängd som ett enda sammanhängande, 20 meter brett bergvalv. Det är förberett för en uppgång till. Den känns enorm, och så här på en söndag närmast ödslig.

Skarpnäcks tunnelbanestationDen brunröda färgen (enligt konstnären inspirerad av Skarpnäcks tegelbebyggelse) är varm och fin, men den uppväger inte intrycket av ödslighet och granitbänkskulpturernas hårdhet. På sätt och vis tycker jag det här är snyggt, och det har en mycket speciell karaktär. Men det är inte trivsamt.

Skarpnäcks tunnelbanestationI gången över spåren ligger det granitblock lutade mot väggen. Märkligt! Väggen är vit och se lite smutsig och sliten ut, och jag får en känsla av att stenarna har lagts dit i väntan på att forslas någon annanstans, där de hör hemma.