Kategoriarkiv: Transportmedel

Boka tåg i Europa

Lasse på Västerviks stationEnligt en artikel i Camino magasin nummer 31 som kom förra sommaren, ska det under detta år komma ett gemensamt bokningssystem för ett antal tågbolag i Europa, bland andra SJ, DB. Renfe och SNCF, på samma sätt som man idag lätt kan boka flygbiljetter runt hela världen. Det ska också, enligt artikelförfattaren gå att köpa gemensamma tåg- och flygbiljetter.

Det låter som en dröm – desto mer som jag inte har hört eller läst något om detta någon annanstans. När jag googlar på det får jag ett par träffar från hösten 2012. Har det runnit ut i sanden? Någon som vet mer?

Försök att samordna de olika europeiska järnvägsbolagens sök- och bokningstjänster är amerikanska Raileurope.com (som inte fungerade så bra när jag testade) och brittiska Thetrainline-europe.com (som fungerade bättre, fast bara för sökning) och Loco2 (som verkade fungera bäst, men bara skickar biljetter inom Storbritannien). Antagligen går det lika bra med gamla hederliga Deutsche Bahn.

Calatrava!

Jag har länge längtat efter att få se fler byggnader av Santiago Calatrava, förutom Turning Torso, som vad jag förstår inte är särskilt typisk för honom. Det finns flera fina saker i Spanien, som jag har skrivit om förut, till exempel konst- och vetenskapscentret i Valencia och en läcker bro i Bilbao. Jag har inte kommit till någon av de städerna än, men däremot till Lissabon, och Estação do Oriente.

Det är en järnvägsstation, som invigdes1998 i samband med världsutställningen i Lissabon. Visst är den fin!

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Fast jag gillar inte interiören. Den är grå och mörk, tycker jag.

Estação do Oriente

Bara grå betong. Man får lyfta blicken ordentligt för att se att detta är något annat än en dussinstation.

Det finns konst i tunnelbanan här också

Lissabon är mest känt för sina spårvagnar, men man har faktiskt tunnelbana också.

image

De äldsta delarna av Lissabons tunnelbana är från 1959. Jag har bara hunnit åka en liten del av den, i huvudsak på den nyaste, röda linjen, linha vermelha, som är från 1998. Bilden ovan är från ändhållplatsen, Oriente. Så här ser det ut på några av de andra stationerna på den linjen:

image

image

Olivais

image

image

Chelas

image

image

Oeias

image

image

Cais do Sodré, på den gröna linjen dock, men en lika ny station.

Jag antar att utsmyckningen längs den här linjen är annorlunda än längs de äldre linjerna. Den är i samma stil som i andra moderna tunnelbanor. Mycket är fint och dekorativt, men inte så spännande, tycker jag. Stockholms tunnelbanekonst är mycket häftigare, och ofta integrerad med arkitekturen.

Varje linje har inte bara en färg, utan en symbol också, det tycker jag om. Den röda linjen har en kompassros, den blå en mås, den gröna en segelbåt och den gula en solros. Se dem på Wikimedia commons.

Järnvägsstationer

Jag älskar att vara på järnvägsstationer. Vissa mer än andra. Jag tycker om att titta på dem från utsidan också. Vad olika de är! Samtidigt finns det några huvudtyper som återkommer på många ställen. Detta är något jag borde sätta mig in mer i.

Ämnet aktualiserades förra veckan, när jag var i Västervik.

Bild

Lite ovanlig, väl, med den där tredje våningen och balkongerna? Den är ritad av Adolf Emil Melander, som ritade många stationer i Småland, bland annat Eksjö.

Men den har en våning mindre, och ger därmed ett helt traditionellt intryck.

I boken Stationshus av Gunilla Linde Bjur och Krister Engström kan man studera ämnet närmare. Det ska jag genast göra – eller så fort den kommer in på biblioteket, den är DYR. Fast jag kanske köper ett ex till brorsan, det skulle han gilla.

Bild

Bilden på Eksjö station kommer från Wikimedia commons.

På cykel i Zaragoza

En av de bästa sakerna jag gjorde här i Zaragoza var att hyra cykel. Jag hade tur, de hade cyklar till uthyrning på hotellet. Praktiskt, och när jag såg vad de tog på turistbyrån förstod jag att 5 euro dygnet var väldigt billigt också.

CykelskyltZaragoza lär ha drygt 600 000 invånare, men den känns klart mindre. Tempot är också lugnare än i andra jämnstora städer. Det är mindre trafik, och folk går och cyklar i makligt tempo. Skyltar som den här till höger ser man här och var. Och de efterlevs faktiskt, även de lycraklädda håller mänskligt tempo. Kanske beror det på värmen!

Det är bara några år sedan det blev vanligt att cykla här. I samband med världsutställningen Expo 2008 röjdes områdena längs floden upp och man drog cykelbanor till bland annat utställningsområdet. Det är också tillåtet att cykla på gågator och på trottoarer som är bredare än fyra meter.

Det handlar fortfarande inte om någon masscyklism, och fotgängare och cyklister samexisterar väl. Jag har inte fått några onda ögon alls, trots att jag ofta använt mig av smalare trottoarer. Det känns trots allt inte helt tryggt att ge sig ut bland bilarna i en okänd stad! Och jag är inte ensam som cyklar på trottoarer. Det här kommer att bli ett problem i framtiden, om cyklismen ökar. Jag tror inte fotgängarna kommer att fortsätta vara så toleranta då.

BiziDe flesta cyklar man ser kommer från den kommunala cykeluthyrningen Bizi. De har ett tusental cyklar som man kan hämta och lämna på vilken som helst av de 100 Bizi-stationerna. På hemsidan finns en karta med alla stationer, och man kan i realtid se hur många lediga cyklar och tomma platser för återlämning det finns på varje ställe. Bizi verkar tyvärr, till skillnad från i många andra städer, inte direkt vara för turister. Man ska registrera sig på hemsidan och sedan få ett kort hemskickat. Det finns visserligen någon sorts tillfälliga kort, men man måste ändå registrera sig, och jag förstår inte riktigt hur det fungerar. Nåja, jag får väl testa nästa gång jag kommer hit!

Dubbeldäckare

Jag läser i DN att Nobina ska börja köra dubbeldäckare på linje 676 mellan Norrtälje och Stockholm. De har noga kollat alla broar och viadukter de ska under och även tagit bort en del träd och kapat grenar.

Det påminner mig när vi var på Isle of Wight förra året. Där kör de också dubeldäckare, och det såg väldigt lustigt ut när de hade formklippt träden så att bussen precis skulle komma under.

Buss på Isle of Wight

Tyvärr fick jag ingen bild på de lustigt klippta träden, men här är en buss i alla fall.

Inte aska igen!

Så nu är det vulkanaska på gång igen. Lagom tills vi ska flyga till London i helgen. När Eyjafallajökull fick sitt utbrott förra våren var jag i Halmstad. Efter en extra natt i Göteborg kunde jag ta tåget hem. Det blir lite krångligare från London.

Hemmajul

JulbordSå här på juldagen kan jag bara konstatera att det var skönt att tillbringa julafton hemma – och inte på ett tio timmar försenat tåg på väg till Norrbotten. Rostbiff och potatissallad i all ära (400 portioner, skickligt framtrollade med kort varsel av den annars jullediga personalen på Hotell Vännäs), men…

Fast lite spännande skulle det ändå ha varit.

Tunnelbanekartornas estetik

Ja, jag är fascinerad av tunnelbanor. De symboliserar storstaden, resandet och det moderna livet. Jag älskar att skickligt och snabbt orientera mig i tunnelbanenätet och ila från en linje till en annan tillsammans med de bofasta, kanske låtsas att jag är en av dem.

Det som gör detta möjligt är tunnelbanekartan. Finns det en tunnelbana måste det också finnas en karta. Det lär ha varit ingenjören Harry Beck som för Londons Underground utarbetade idén till dagens hårt stiliserade karta med linjerna i olika klara färger. Den lanserades 1933 och har bildat skola.

Men det finns trots allt stora variationer runt om i världen. Studerar man den fantastiska samlingen tunnelbanekartor på Noupe.com blir detta tydligt. Det är klart att det är skillnad om man har två linjer, som Lille eller Dubai, eller tjugo, eller om nätet utgår från en central knutpunkt, som i Stockholm, eller eller består är ett enda virrvarr.

Men också de estetiska och kulturella skillnaderna blir tydliga.

Titta och njut: http://www.noupe.com/inspiration/metro-and-underground-maps-design-around-the-world.html

Tack Anja för länken!

Skarpnäcks tunnelbanestation

Skarpnäck är ändstation på en av Stockholms tunnelbanas gröna linjes sydliga förgreningar. Den invigdes 1994 och ska vara den nyaste t-banestationen. Den fick sin utsmyckning av New York-konstnären Richard Nounas.

Skarpnäcks tunnelbanestationDen är utsprängd som ett enda sammanhängande, 20 meter brett bergvalv. Det är förberett för en uppgång till. Den känns enorm, och så här på en söndag närmast ödslig.

Skarpnäcks tunnelbanestationDen brunröda färgen (enligt konstnären inspirerad av Skarpnäcks tegelbebyggelse) är varm och fin, men den uppväger inte intrycket av ödslighet och granitbänkskulpturernas hårdhet. På sätt och vis tycker jag det här är snyggt, och det har en mycket speciell karaktär. Men det är inte trivsamt.

Skarpnäcks tunnelbanestationI gången över spåren ligger det granitblock lutade mot väggen. Märkligt! Väggen är vit och se lite smutsig och sliten ut, och jag får en känsla av att stenarna har lagts dit i väntan på att forslas någon annanstans, där de hör hemma.