Jag har alltid satt lite av en ära i att packa lätt. Det är dock en svårare konst än man tror. Det handlar inte bara om att packa få grejer. Den stora, vackra konsten är att, trots att packningen är minimal, aldrig sakna något man behöver.
Jag vet att jag inte är ensam om att sträva efter den perfekta packningen. Resetidningarna har ofta en avdelning med reseprylar, som underlättar för sådana som jag. En del av sakerna gillar jag verkligen, som till exempel resehanddukar och reselakan. Vanliga handdukar och lakan tar massor med plats, och är förvånansvärt tunga. Andra tycker jag är rätt fåniga, som hopfällbara glas och resebestick.
Det har dock blivit svårare och svårare för mig att packa lätt. Det är fler och fler saker jag tycker att jag behöver för att resan och vistelsen ska bli behaglig, och att sakna ett rent ombyte när jag behöver det förstör lite av nöjet. Mugg och doppvärmare slinker ofta med, om jag inte vet att det finns tekokningsmöjligheter på rummet.
När jag och C var i Chile för en massa år sedan hade vi väldigt lite bagage. Allt, inkusive tält och övrig campingutrustning rymdes i varsin normalstor ryggsäck. Jag hade ett par tunna fjällrävenbyxor, en kjol och ett par tights/långkalsonger, en bomullströja och några ombyten t-shirts och underkläder. Gissa om jag var trött på de kläderna efter sex veckor! Men det gick, och resan var jättelyckad.
Ska jag vara borta länge har jag ganska lätt att prioritera. Inför korta resor hemfaller jag oftare åt ”bra att ha”-tänket. Det är ju ändå så lite jag har med mig, nog får jag plats med högtalarna till musikspelaren och ett par bekvämare byxor, så jag kan slapna av på hotellrummet på kvällen, och så vidare. Ett par böcker, ett sudokohäfte och så den lilla, lilla datorn måste väl också med. Tur att resväskorna har hjul nu för tiden!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …