Förrförra sommaren tågluffade jag och sonen. I år är det dotterns tur att få ”lyckan” att fara ut med mig. Att bara luffa runt ensam med mig i flera veckor är inte det hon drömmer om, det inser jag. Istället har vi bokat en ridvecka på en gård utanför Toulouse. Veckan före midsommar kommer vi att vara där. Vi har bokat genom Häst- och Sportresor. De verkar bra. Jag fick hjälp per telefon att välja en lämplig resa, och när vi bokat kom ett brev hem med trevlig information om stället och om hur man tar sig dit, plus en ordlista med häst- och ridtermer på franska och engelska. Det ska bli spännande att se om allt är så där bra i verkligheten också!
Efter en veckas ridning – nåja, det rör sig bara om två-tre timmar om dagen, men ändå – tänker vi oss att det kommer att bli skönt med några dagar vid en strand innan det bär av hemåt. Ett önskemål från dottern är också att resa genom Alperna. Vi tänker lämna lite öppet för improvisation, men jag kan ju inte låta bli att redan nu granska olika rutter. Så jag sitter och lusläser European rail timetable och söker i Deutsche Bahns utmärkta tidtabellstjänst. För vi kommer alltså att åka tåg. För att jag älskar det och för att dottern tänker på miljön. Och för att det tillåter just improvisation.
Restankar 