Tag Archives: England

Istanbul

Jag har inte gått igenom bilderna från Istanbul ordentligt än, fast det är över två månader sen jag kom hem. Det är nackdelen med att fota digitalt – det blir en sån ofantlig massa bilder.

Ett annat problem är knutet till resmålet som sådant. Första gången i Istanbul, och vi tittade mest på sådant som alla andra också sett och fotograferat, sådant som man sett mycket bättre bilder av i tidningar och böcker. Det är precis som med Venedig. Men det är klart jag måste fotografera ändå.

Här är till exempel solnedgången över Galatabron:

Galatabron

Och kryddmarknaden:

Utanför kryddmarknaden

Och en man som ber i Rüstem Pasa-moskén:

Ber i Rüstem Pasamosken

Den fantastiska blåa Iznik-mosaiken som fanns överallt fascinerade oss. Det var blommönster varierade i det oändliga. Men när hela väggar var täckta av det ena mönstret intill det andra, som här i Topkapipaltaset, blev jag till slut övermätt:

Topkapi

Annonser

Minimalt

Jag är svag för hotell med modern och lite futuristisk design. Och jag gillar compact living. Därför kände jag mig lockad när jag läste om Qbic-hotellen, som finns i Amsterdam och London.

Konceptet är att koncentrera sig på grundfunktionerna: riktigt bra sängar, wi-fi och badrum. Rummen verkar ha en innovativ design, som jag gärna skulle vilja titta lite närmare på. Och rumspriserna från 58 euro per natt är också klart intressanta!

Reading Festival

Jag gillar rockmusik, men tilltalas inte av tanken att tälta på en blöt åker tätt hoppackad med en massa festande människor. Därför har jag inte varit på så många festivaler i mitt liv. Way out west i Göteborg och Umeå Open är undantagen, då kan jag bo på hotell respektive hemma.

Readingfestivalen är en sån där tältfestival, så jag var skeptisk i början. Men vänner med lokalkännedom intygade att man inte behövde tälta, det var bara 30-40 minuters promenad från centrala Reading. Och det var det kanske, om man räknar ända fram till scenerna.

Så fick jag och dottern höra och se hennes älskade Green Day (hon var på språkresa i Frankrike när de spelade i Norrköping), och dessutom en massa annan bra musik under den enda dag vi tillbringade på festivalen.

Frank Turner på Reading Festival System of a Down på Reading Festival Green day på Reading Festival
Vi hade tur med vädret. Detsamma gällde inte dem som var där på lördagen, då öste det ner. Min dotter sa att hon skulle ha älskat att vara där ändå, men för mig hade det nog ha förstört en stor del av upplevelsen.

Det gick i alla fall väldigt enkelt och smidigt, alltihop. Lätt att boka festivalbiljetter och enkelt att hämta ut dem inne i Reading när vi kom.  Det gick bra att få hotell till OK pris, vi bokade i april. Att hitta till festivalområdet var inte heller några problem, det var bara att följa strömmen! Det gick också bussar ut, men det verkade bara besvärligt. Sedan köade vi en bra stund för att få våra band och komma in, men det vara välorganiserat.

På väg till och från scenområdet passerar man Red camp, huvudtältplatsen, Oj, vad skönt det var att promenera förbi och ”hem” till hotellet!

Reading Festival Red Camp
Det var häftigt att vara på en så stor festival. Jag vet inte hur många tusen som var där, men det var många. Det lär rymmas över 80 000 på området! Lördag och söndag är väl mer välbesökta än fredagen, men ändå.

Reading Festival
En lite speciell grej med Redingfestivalen är att det är har en tvilling i Leads samma helg och med samma band. Om man inte kan vara där alla tre dagarna, och ens favoritband råkar spela just den dagen man inte inte kan, kanske man ska välja Leeds istället. Fast det är ju inte lika smidigt att ta sig dit, och jag vet inget om festivalområdet och möjligheten att bo på hotell.

Att färdas på Isle of Wight

När vi kom till Isle of Wight trodde jag att man skulle behöva bil för att kunna ta sig runt och uppleva landskapet eller komma till alla små turistfällor som djurparker, vitlöksodlingar, hästgårdar med mera som finns spridda över ön. Efterhand förstod jag att det inte var nödvändigt. Busstrafiken är imponerande!

Isle of wight är en ö på ungeför 380 kvadratkilometer och med 140 000 invånare. Befolkningen är fördelad på många små samhällen över hela ön. Det är alltså tätt mellan byarna och städerna. Trots öns litenhet är både natur och bebyggelse ganska varierad.

I öster ligger klassiska badorter som Shanklin och Sandown. I väster är naturen och havet lite vildare. Yarmouth på västkusten är en väldigt liten stad med en ofantlig mängd segelbåtar.

The Needles

Den här bilden är tagen vid The Needles (det är själva nålarna som syns alldeles utanför udden) i sydväst.

buss

På bussbolaget Southern Vectis hemsida hittar man linjekarta och tidtabeller. Förutom de reguljära bussarna finns det också ”open top tours”, turistturer som också kör efter fast tidtabell. Det finns endags- tvådagars och veckobiljetter, som gäller på samtliga bussar. Bara att hoppa av och på. Och de går ofta! Från East Cowes på norra sidan till huvudstaden Newport mitt på ön går de var 12:e minut, och resan tar bara 16 minuter. Det går att kuska runt hela ön och se en hel del på en enda dag, om det skulle roa en.

Är det då intressant att göra det? Det tycker jag! Jag njöt av att se landskapet växla utanför dubbeldäckarens fönster, att kunna improvisera och hoppa från den ena bussen till den andra och se lokalbefolkningen blandas med turister. Ena timmen stod jag i blåsten vid The Needles, nästa flanerade jag på en stadsgata och tittade i skyltfönster. Rena sevärdheter finns det också, även om de inte är av Eiffeltornets dignitet, drottning Victorias sommarhus i Cowes, till exempel.

Ön kryllar också av det som jag här ovanför kallade turistfällor. De undvek vi, utom en djurpark i Sandown, som barnen var på. Den var liten och nog rätt skabbig, med svenska mått mätt. Men om man tar det för vad det är och låter det ingå i den allmänna upplevelsen av engelskt semesterliv är det rätt kul.

För att kolla lite av vad som finns att göra och se, gå in på www.iwight.com eller www.islandbreaks.co.uk.

England – ölland

De senaste åren har vi mest druckit belgiskt öl. Det är starkt och väldigt smakrikt. Man dricker inte så stora mängder och det passar inte alltid så bra till mat, så ibland är det på sin plats att prova något annat. Några brittiska favoriter har vi då fått, till exempel Innis & Gunn och Whitstable Bay.

Innan vi åkte till England nu i juni tog Christer kontakt med en man som han lärt känna på nätet, men aldrig träffat. Han bor ute på landet i Kent. Han tyckte inte vi skulle träffas i den närmaste staden utan i Faversham, som är trevligare.

FavershamHuvudgatan i Faversham

Vi tittade på båtar och gick sedan på puben. Lite förvånad blev jag när jag kände igen så många av ölsorterna de hade där. Det brukar jag inte göra. Det dröjde lite innan jag fick allt på plats i hjärnan. Det är alltså så att flera av mina engelska favoriter på systemet, bland annat ovan nämnda Whitstable Bay,  kommer från ett och samma bryggeri, Shepherd Neame, och det ligger just i Faversham!

WhitstableVi besökte Whitstable också

Jag blev glad, och tänkte att det här blir godare än det brukar vara på engelska pubar. Jag beställde en sort jag inte smakat förr, och blev lite besviken. Det var lite uddlöst. På nästa pub tog jag Spitfire. Det har jag druckit från tapp i Sverige tidigare, och gillat. Men även den här gången blev jag besviken. Brukar det verkligen vara så lite skum och kolsyra?

I går gick jag på Bishops Arms och testade deras Spitfire på fat. Ja, jag det är ingen tvekan. Det är mer kolsyra.

Bishops armsObs! Personerna på bilden är för mig helt okända.

Det har debatterats mycket om sättet att hälla upp öl. Häller man i lutande glas blir skumkronan mindre och mer kolsyra behålls i ölet. Men det kan inte ha något att göra med min upplevelse av skillnaden mellan fatölet i England och Sverige, för det var ingen skumkrona alls på det jag köpte i England. Det måste vara så att engelsmännen vill ha sitt öl på ett sätt – vi upplever det som avslaget – och så tillsätter man mer kolsyra till det som exporteras. Eller är det jag som inbillar mig?

Ni som vet mer än jag om det här eller har egna erfarenheter, kommentera gärna!

30 år bakåt i tiden?

Vi har tillbringat nästan en vecka på Isle of Wight. Vi var ett par dagar i Faversham  i Kent innan, för att träffa en internet-bekant till Christer. Hans fru visade sig vara uppvuxen nära Isle of Wight, och hade varit där massor med gånger, både som barn och som vuxen. Hon sa samma sak som jag hört och läst flera gånger innan: att man förflyttas 25-30 år bakåt i tiden när man kliver av färjan.

En hel del sanning ligger det i det. Bland annat hittade vi inte ett enda internetcafé på hela tiden! Vi såg ett fåtal mobilpratare, men ingen med headset.

En av de starkaste symbolerna för Isle of Wight är väl badhytterna, som kantar stränderna på östsidan, i till exempel Shanklin och Sandown.

badhytter

Och de används! Soliga dagar flyttar folk ut sina solstolar och sätter sig utanför sitt lilla hus. Tyvärr tog jag ingen bild på det, jag tycker det är så pinsamt att fotografera folk så där (se ett tidigare inlägg om att fota folk)! En del av hytterna är intredda med möbler och skåp, andra verkar bara användas för förvaring av solstolar och surfbrädor.

small hope beach

Vid varje badhyttsanhopning finns det en kiosk med glass, fika, hinkar och spadar, som är öppen vid vackert väder. Som synes var det inte alltid det under vår vistelse!

solstolar

På några av stränderna finns uthyrning av solstolar, kajaker och trampbåtar. Ändå är det ingen medelhavsstämning som infinner sig, snarare är allting väldigt engelskt.

Och så här såg bilarna ut:

veteranbil

Nåja, kanske inte alla!

Att ta kontrollen över sommaren

Det hett efterlängtade sommarlovet har börjat, och själv har jag bara fyra arbetsdagar kvar till SEMESTERN.

Jag kanske ska göra en planeringskalender över alla familjemedlemmars sommaraktiviteter. Jag gjorde det för några år sen, när det var ovanligt mycket på gång för oss allihop: fotbollscuper, läger, resor och olika semesterperioder. Min mamma fick en kopia också, och det är hon som har frågat efter det nu. I år har vi inte alls lika mycket inplanerat, men det kanske inte skadar ändå.

kalender

Och om nio dagar bär det av till England. Vi håller på och gör en översikt över tider och bokningar, tåglinjer, tidtabeller och telefonnummer. Det har sina nackdelar att resa fyra tillsammans. Det verkar alltid vara två som har väldigt vaga begrepp om planerna. När två i sällskapet är tonåringarn är det väl ganska givet vilka det är som saknar koll… Jag har svårt att vänja mig vid att sonen, som tidigare sugit åt sig allt som hänt i omgivningen, ofta befinner sig som i en annan värld.

Har vi någon englandskarta egentligen? Både jag och C är karttokiga, och jag är dessutom väldigt dålig på Englands geografi. Att veta var jag är är viktigt för mig, särskilt när jag, som den här gången, inte har bestämt och bokat allt i förväg.

När jag läser vad jag själv skrivit här ovan, blir jag lite betänksam. Är jag verkligen en sån kontrollfreak? Det är kanske bara att acceptera. Jag planerar inte alls mitt vardagliga liv så här. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om mitt behov av att vara förberedd när jag reser. Jag tror det här hänger ihop med det. Jag vill vara säker på att ingenting av det roliga bara slinker förbi, utan att jag hinner njuta riktigt av det.