Monthly Archives: april 2009

En helg i Sundsvall

Att bara komma bort ett par dagar är riktigt upplivande, även om det bara är till Sundsvall. Några timmar på bussen, där man inte kan göra annat än att bläddra i en tidning, fika och småprata. Ett bekvämt hotell, god middag och en liten pub-runda. Nog hade vi trott att det skulle vara lite mer vårväder, det var soligt men kallt och blåsigt. Fast det gjorde inte så mycket, vi trivdes ändå. Vi såg många märkliga fordon, som vårsolen hade lockat fram, och drack lokalbryggt öl på Irish pub (dock ingen höjdare).

På söndagen kunde vi inte undvika IKEA. Dit kommer man på en kvart med Birstapendeln. Men det var inte mycket vi ville ha där. Det kändes lite konstigt först, man är ju där för att shoppa! Men sen var det rätt skönt att bara gå runt och titta på allt vi inte behöver. Vi behöver faktiskt en ny soffa, men vi konstaterade snabbt att den får vi köpa någon annanstans.

Annonser

Lågprisflyg

flygplanDet är svårt att begripa hur det är möjligt att köpa så billiga flygbiljetter som nu. Jag sitter och kollar för sommarens englandsresa. Från Umeå till Arlanda kan vi köpa Norwegians 299-kronorsbiljetter. Vidare till England skulle det i så fall bli med Ryanair från Skavsta.

Ryanairs prissättning är ju hur mystisk som helst. Utresa från Skavsta till London Stansted tisdagen efter midsommar kosta 27:25! Då tillkommer inchecknings- och bagageavgift på ett par hundra. Hemresan kostar 99:- (8:- om man kan tänka sig att resa 06.05 på morgonen!) men då läggs det på skatter och avgifter på 339:- plus inchecknings- och bagageavgift. Varför tillkommer det skatter och avgifter ibland och inte ibland? Det är inte så att det beror på om det är ut- eller hemresa, för söker man på andra datum gäller det utresan också. Jag fattar ingenting. Det skulle vara kul om någon kunde förklara…

Hur man än vänder på det blir det billigt. Även om man räknar med kostnaden för att ta sig från Arlanda till Skavsta och hotell på Skavsta stannar det vid halva priset jämfört med SAS hela vägen. Det blir väldigt mycket bökigare och visst är det lite skumt med de här lågprisbiljetterna. Men om man sparar uppemot 10 000 kronor så är valet enkelt

Och med de här priserna blir man lätt sugen på en liten vårresa också!

Bild från FreePhoto.com

Wordle

Jag använde Wordle och gjorde ett ”ordmoln” på den här bloggen. Klicka på bilden så kommer ni till en större version. Lite kul att se vilka ord jag använt mest. Skriver jag verkligen ”faktiskt” så ofta?

Wordle: restankar

Jag roade mig också med att göra moln av ett par andra resebloggar. Först Cecilia Billgrens Resebloggen på aftonbladet.se:
Wordle: resebloggen

”beydligt”, ”ungefär” och ”just” använder hon tydligen gärna.

Sedan tog jag Travelaid – Resbloggen. Här kom det med en massa engelska ord, trots att själva blogginläggen är på svenska.
Wordle: travelaid

Bland de svenska ord som hamnar högst här finns ”eftersom”,  ”pass” och ”intressanta”.

Kan man dra några slutsatser av det här?

Resa ensam

Jag har inte gjort så många resor ensam. För sex-sju år sedan var jag några dagar i Barcelona ensam. Det var en jättefin resa, med många minnen som lever kvar. Det var en härlig känsla att sitta och äta friterade bläckfiskringar i vårsolen på torget utanför huset där jag bodde några sommarveckor tjugo är tidigare.  Annars har jag alltid haft sällskap eller träffat någon jag känner på resmålet.

Fördelar med att resa ensam:
– Jag får bestämma precis vart jag ska gå, vad jag ska se (eller inte se). Jag får vela runt utan mål eller rusa iväg, för att jag just kommit på att det är något på andra sidan stan jag precis nu vill se.
sarajevo– Tankarna får vandra som de vill.
– Jag får äta vad och när jag vill.
– Jag får åka tunnelbana och buss vart jag vill utan att någon undrar varför.
– Ingen har några synpunkter på vad jag handlar.

Nackdelar med att resa ensam:
– Ingen att tala med om dagens upplevelser. Det är en kliché, men att ”dela en upplevelse” är faktiskt något fint.
– Alltid äta ensam. Fast under dagen gör det mig oftast inte ett dugg,.
– Jag missar stadens kvälls/nattliv. Att som ensam kvinna sitta och äta en sen middag på en restaurang känns inte så bra. Det blir hellre en macka och ett mugg doppvärmarkokt te på hotellrummet. Att dra runt på barer ensam är inte heller min grej. Å andra sidan kommer man upp tidigt och får uppleva staden under morgontimmarna.
– Ingen att diskutera med om det blir problem.
– Det kan ju faktiskt hända att man blir sjuk eller råkar ut för något. Då är det skönt att ha sällskap.

Resor jag gärna skulle göra ensam:
Helsingfors
. Fast brorsan, som rest till massor av städer, säger att den är tråkig. Jag tror i alla fall jag skulle gilla att ströva runt i Helsingfors alldeles själv och kolla in alla spännande byggnader jag sett på bild.

calatravabroSpanien – Calatravaspaning. Vad många häftiga bygnader och broar av Calatrava som finns spridda över landet. Bilbao, Valencia, Barcelona… Ett tågluffarkort, och sen få åka kors och tvärs som jag vill. Det skulle vara toppen.

Köpenhamn. Där har jag varit många gånger, men det är många delar av stan jag aldrig har sett.  De flesta besöken gjorde jag när jag var barn eller väldigt ung, och jag vet att jag ser saker med helt andra ögon nu.

Jag skulle alltså hålla mig till trakter där jag känner mig rätt så hemma, om jag reste ensam.

Den undre bilden är från Flickr, tagen av DanielaNob

Böcker som utspelar sig i Barcelona

Det har länge funnits guider för att resa i berömda personers, särskilt författares, fotspår. Nu har det också blivit vanligt att resa i fiktiva personers fotspår. Wallander i Ystad, Arn i Västergötland, Lisbet Salander och Mikael Blomkvist i Stockholm till exempel. Det är inget som direkt lockar mig, men jag är inte alldeles främmande för att använda skönlitteraturen för att utforska mina resmål.

Några gånger har jag prövat att läsa en roman från landet eller staden före avresan. Men det ger mig inte så mycker. Hellre gör jag tvärtom, reser först och läser seden. När jag redan har varit där och upplevt stämningarna och miljöerna ger det en extra dimension åt läsupplevelsen.

Sedan händer det att jag önskar att jag kunde åka tillbaka igen, och kolla upp hur det faktiskt ser ut på just den gatan där en viss litterär person bodde, eller parken där man hittade liket…

Några böcker om Barcelona, som jag läst:

Jag dog i Barcelona av Claes Grill. Jag tog den för titelns skull. Ingen stor litteratur! Fascinerande tema, med en man som träffar sin dubbelgångare, och byter flygbiljett med honom. Men handligen blir efterhand mer och mer fånig. Men nog skulle jag vilja promenera i Raval och se var Wexford Inn låg.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Vindens skugga är full av stämningar, dofter och känslor. Regnvåta gator i Barrio Gótico och övergivna patriciervillor i stadens övre delar – jag vill se alltihop igen! Ruíz Zafóns nya bok, Änglars val, har jag inte hunnnit läsa än.

Katedralen vid havet

Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones. Helt osannolik historia om Arnau Estanyol som växer upp i staden på 1300-talet och under sitt liv får pröva på olika samhällsklasser och yrken. Som en röd tråd genom berättlelsen går byggandet av kyrkan Santa Maria del mar. Man känner förstås inte riktigt igen sig i 1300-talsstaden, men kyrkan finns ju där – jag hade faktiskt redan besökt den, innan jag läste boken, trots att kyrkor inte hör till mina stora intressen – och några andra byggnader.

Döden i Barcelona av Manuel Vázquez Montalbán. Det var länge sedan jag läste den, och egentligen är jag inte så förtjust i deckare. Jag minns inte så mycket av den.

Placa del Diamant

Placa del Diamant

Diamanttorget av Mercè Rodoreda. Utspelar sig i Grácia på 30-talet. En mycket fin bok om ett gripande kvinnoöde. Man får en ingående bild av stadsdelen, långt  innan den blev trendig.

Undrens stad av Eduardo Mendoza. Den skildrar den ekonomsikt överhettade tiden kring förra sekelskiftet, med vilda spekulationsaffärer och maffiametoder. Det var under den här perioden hela stadsdelen Ensanche (Eixample) kom till, och band samman det ursprungliga Barcelona med Grácia, som tidigare var en stad för sig själv.

Det finns ju en uppsjö av guideböcker till populära resmål, som Lonely Planet. De är ju egenligen rätt torftiga, om man vill ha annat är en snabb orientering. Däremot älskar jag böcker som mer utförligt försöker skildra en stad, som Clas Thors böcker om Berlin och Prag från 80-talet eller Thomas Gustafssons Madrid – staden som aldrig sover och Barcelona – Kataloniens huvudstad.

Barcelona

Men det bästa lästipset, om man verkligen vill tränga in i Barcelonas uppbyggnad och utvekling är Robert Hughes Barcelona. Läs den! Den kräver lite tid och kraft, men ger ofantligt mycket tillbaka.

Bild från Wikimedia Commons