Etikettarkiv: resenärer

Ankomst

I morse passerade jag järnvägsstationen just när tåget kommit in. Bara att se det där vid perrongen gjorde mig glad.

Vid övergångssstället stod flera personer med väskor eller ryggsäckar och väntade. Lite vid sidan av stod en ung tjej med resväska på hjul och en karta i näven. Hon såg sig omkring, jämförde det hon såg med kartan och stegade sedan iväg. Första gången i en ny stad? Tillfälligt besök eller studier?

I alla fall önskade jag för en stund att jag var hon!

nattagetDet här tåget var det jag såg, fast här är det fångat i en lite nordligare miljö och kallare årstid. Hämtad från SJs hemsida, foto Kasper Dudzik.

Välkommen till paradiset

Naturligtvis finns det en massa olika anledningar till att vi reser. Naturligtvis finns det en massa olka sätt att resa på. I många kretsar har man sedan en tid tillbaka varit väldigt noga med att påpeka att man är resenär, inte turist.

Turist är något dåligt, svenssonaktigt. Turister vill ligga vid polen och blir förtvivlade om det inte finns svenskt kaffe på resmålet. Turister köper massproducerade souvernier och låter sig fotograferas med apor eller papegojor på stranden. Riktiga resenärer ser det äkta på sina resmål, och väljer platser som inte ännu är på charterbolagens kartor. Valet av remål är en statusmarkör.

Välkommen till paradisetDen här högstatusresenärerna får vatten på sin kvarn genom Jennie Dielemans bok Välkommen till paradiset. Här beskrivs grundligt, plats för plats, hur massturismen till allt mer exotiska platser utnyttjar lokalbefolkningen och utarmar den lokala kulturen. Det handlar inte bara om charterturism, även backpackerkulturen i Thailand och Vietnam beskrivs.

Exploatering av krigsminnen i Vietnam, prostitution i Thailand, all inclusive-turismen i Dominikanska republiken som kräver billig arbetskraft men där vinsten går till internationella storbolag. Allt för att rika västerlänningar ska få sina drömmar om den perfekta semestern uppfyllda. För vi vill egentligen inte alls uppleva landet vi besöker som det är, vi kräver att resmålet anpassas efter våra önskemål och behov. I den mån vi intresserar oss för lokalbefolkningen är det  i form av pitoresk ursprungsbefolkning, som vi beskådar som vore de apor i bur.

Det här är en bild av de värsta formerna av turism, men gränserna är flytande. Hur reser en god turist? För turister är vi allihop, som reser för vårt nöjes skull, hur man är försöker trolla med orden.  Är inte högstatusresenärernas ständiga sökande efter nya smultronställen bara ett sätt att bereda väg för massturismen?

Vi anser att det är vår rätt att regelbundet resa från vår kalla Nord för att ”ladda batterierna”. För större delen av jordens befolkning är resande en utopi. Kan vi resa utan negativa effekter för dem, vars land vi besöker? Jag klänger mig , även efter att ha läst Dielemans bok, fast vid uppfattningen att det går. Men visst finns det mycket att fundera på. Inte minst i dessa tider av klimatlarm.

Främlingar på tåg

villachDet är något speciell med tågresor. Eller, det är mycket som är speciellt med tågresor, men det är en grej som har visat sig för mig först på senare år. Det är hur lätt det är att få kontakt och prata med medresenärerna. Så var det inte alls för mig förr, jag var väl inte mottaglig. För det är naturligtvis jag som har förändrats, inte alla andra!

Nu för tiden kommer jag alltid i samspråk med folk. Det händer allra mest i sovvagnskupeer, men också ibland i restaurangvagnen. Det har hänt mig flera gånger på senare tid att jag har delat kupé med två andra medelålders kvinnor, och på nolltid har vi blivit inbegripna i mycket intressanta och öppenhjärtiga samtal. Vi kommer antagligen aldrig mer att träffas, vi har inte så mycket annat att göra just då än att prata. Och på något sätt har vi kanske något gemensamt, eftersom vi väljer att resa på det här sättet. Så många intressanta berättelser och livsöden jag fått ta del av, och så många tankeväckande meningsutbyten vi har haft!

Den första bok jag läste av den engelska författaren Jenny Diski heter Främling på tåg. Jag tyckte mycket om den, och kände igen mig i mycket av det hon skrev, trots att jag och författaren i mångt och mycket är väldigt olika. Hon skriver om de där samtalen, och om allt folk berättar för en, just för att man är en främling, som man aldrig mer kommer att träffa.