Category Archives: TV-program

Storverk i öknen

K-special i fredags handlade om den kinesisk-amerikanske arkiteketen I.M. Pei. Den enda jag visste om honom tidigare var att det är han som har skapat pyramiden vid Louvren.

I Storverk i öknen får han, 88 år gammal, uppdraget att rita ett museum för islamisk konst i Doha i Qatar. Det är fascinerande att se hur han, utan att tidigare ha någon större kunskap om den muslimska världen, med entusiasm och nyfikenhet börjar utforska de arkitektoniska traditionerna och de lokala förutsättningarna. Resultatet verkar fantastiskt. Utifrån slutet, som ett fort i sandsten, omgivet av vatten. Inuti elegant, med böljande linjer och en imponernade rymd.

Museum of Islamic Art

Programmet finns att se på Svt Play till och med 16 juli. Missa det inte!

Museet har en snygg webbplats också – Museum of Islamic Art.

Bild från Flickr,com av jemasmith.

Annonser

Kinas mat

Nu har jag sett sista avsnittet av Kinas mat. Åtta mysiga halvtimmesprogram, som ligger på SVT Play fram till 30 januari.

Varje avsnitt handlar om en råvara eller viktig ingrediens i den kinesisk matlagningen, och samtidigt om en provins. Det här är ingen banbrytande TV och ger kanske heller inga alldeles nya kunskaper. Men jag gillade de inblickar jag fick i det kinesiska vardagslivet. Att döma av det som visas i den här programserien finns det bestämda uppfattningar i Kina om de olika råvarornas hälsoeffekter. Mat är inte bara näring och njutning, utan också medicin. Som funcional food, fast med djupa rötter i traditionen.

Programledaren Fredrik Önnevall är småputtrigt sympatisk och tycks ha lätt att få kontakt med folk. Återkommande i alla programmen är en scen där han sitter och äter med en familj, berömmer den läckra maten och småpratar på en tydligen fullt begriplig kinesiska. Lite imponerande!

SichuanpepparTofu, chili, orm, vinäger, anka, fisk, nudlar och ingefära är temana. Jag tror jag gillade det om chili bäst. Där får vi träffa en familj från Sichuan, som flyttat till en storstad vid kusten 30 timmars bussresa bort, där både föräldrarna och dottern jobbar på fabrik. TV-teamet söker också upp morföräldrarna hemma i byn, som inte har sett sin dotter och sitt barnbarn på fem år.

Bild på sichuanpeppar från Wikimedia commons.

PS. Tillägg 9/1: För den som vill fördjupa sig i ämnet såg jag i tidningen i dag att Dagens nyheter ordnar en resa till Peking med temat Kinas mat. Handplockade restauranger och också en lektion i kinesisk matlagning stå på programmet. 18 800, och man måste ha DN-kort. Den resan skulle jag inte tacka nej till.

Konst i Spanien

Återigen har jag missat några intressanta TV-program. Den här gången var det mamma som frågade om jag sett serien Konst i Spanien från BBC. Det tredje och sista programmet sändes i lördags i Kunskapskanalen. Naturligtvis hade jag inte sett dem, men tack, tack, tack för SVT Play!

Jag såg del tre i serien i söndags kväll. Så intressant det var! Egentligen var det inte någon ny fakta, men jättekul att höra en engagerad, kunnig person berätta och visa och sätta in saker i ett sammanhang. Det här tredje avsnittet handlade om norra Spanien och den modernare konsten, som Goya, Gaudí och Picasso, och den stora betydelsen av krig och religion.

Det första handlade om Andalusien. Här berättades om det moriska arvet och dess betydelse för Spaniens och Europas konst. Och inte bara konsten förresten, utan även byggande, mat, odling och en massa andra aspekter av livet. Det var också jätteintressant, och jag blev verkligen sugen på att åka tillbaka till Córdoba, Sevilla och Granada. De typiska randiga bågarna i moskéerna, ornamenen och mosaikerna är väldigt snygga, tycker jag.

Del tre ligger fortfarande ute, men bara fram till 21 augusti, så skynda er om ni vill se den! Ettan och tvåan är borttagna, SVT har alltså bara licens att visa dem i en vecka. Att ettan låg kvar när jag tittade på den igår morse var alltså ett misstag. Tur för mig!

Zaha Hadid

Sent i höstas var det ett program på TV om en arkitekt, som jag aldrig hört talas om förut, men som verkar jätteintressant. Zaha Hadid heter hon, är från Irak, men bor och verkar i London.

Zaha Hadid ritar stora, svävande, gränslösa byggnader, sådana som jag gillar. Hennes stil kallas dekonstruktivism. Hon har inte genomfört så många projektet än. Ett par färdiga byggnader finns i Spanien, i Madrid och Zaragoza, så nu har jag ännu några mål för min spanska drömresa!

Hon har också ritat några hus, som är tänkta att uppföras i Dubai. Eller var, rättare sagt. En massa byggprojekt är ju avbrutna där nu. En märklig sak med Dubai är att flera av de byggnader man ofta ser på bild, bland annat Zaha Hadids Signature Towers – de tre skyskraporna, som liksom vrider sig runt varandra – inte finns i verkligheten än!

Fotot av bilden på Signature Towers är hämtad från Flickr, tagen av cloudberrynine.

Arkitektur på SVT play

I början på januari började en ny programserie i Kunskapskanalen om arkitektur. Jag upptäckter det redan när första programmet skulle sändas, vilket är ovanligt när det gäller mig. Det första avsnittet skulle handla om en av Antoni Gaudís byggnader i Barcelona. Jippi, tänkte jag. Men jag blev faktiskt ganska besviken. Det var lite småtråkigt. Kanske var det för lite stoff för ett helt program. Jag satt bara och längtade efter att få se fler av Gaudís verk och få höra mer om hans idéer.

Besvikelsen gjorde att jag inte kollade upp de följande programmen, och snart helt glömde det hela. Men häromdagen snubblade jag över serien igen, den här gången på SVT play. Banbrytande arkitektur stod det, och när jag klickade hittade jag till min förvåning ingen mindre än Santiago Calatrava och hans fantastiska snabbtågsstation vid Lyons flygplats, Satolas (den heter tydligen Saint Exupéry nu).

satolasJag älskar Calatravas byggnader, och Satolas är en som jag verkligen skulle vilja se i verkligheten. Och det här progammet var bra! Det visade byggnaden från alla tänkbara vinklar och hur den var konstruerad. Calatrva själv berättade hur han tänker. Det är mycket rörelse, natur, fågelvingar och människokroppar. Han jobbar med teckning och skulptur också. Skulpturen som Satolasstationens form bygger på gjordes faktiskt tio år innan han fick det här uppdraget.

Programmet visade hur stationen byggdes som en pendang till flygplatsen. Calatrava tog hänsyn till flygplatsens form och enskilda formelement.

Tyvärr sviker resenärerna stationen. Bara 1,5 procent av flygpassagerarna tar snabbtåget. Den stora, mäktiga hallen ser övergiven ut. Mystiskt!

Bild från Flickr, tagen av fade to grey.

Ett annat sätt att leva

Det går en programserie på SVT på lördagar som heter Ett annat sätt att leva. Olika brittiska kvinnor, som är missnöjda med eller saknar något i sina liv får leva några veckor hos urbefolkningar i olika delar av världen. Har ni missat den finns det senaste avsnittet att se på SVT play.

Tanken är att de, genom  att under en tid få lära sig leva som kvinnorna i den kultur de besöker, ska få perpektiv på sina egna liv. Om det fungerar, annat är på ett ytligt och tillfälligt plan, går inte att bedöma. Programmen visar inte vad som händer efter att kvinnorna åkt hem igen.

Men det jag tycker är intressant är den inblick man faktiskt får i de här folkens, särskilt kvinnornas, liv och traditioner. Det är ett timslångt program, och brittiskorna stannar i några veckor i ”sina” byar. Det är inte så mycket, men ändå känns det som att  här handlar det om verkliga möten. Besökaren tas emot med stor värme och nyfikenhet, och verkar i de flesta fallen snabbt komma sina värdar nära.

Visst handlar det om kulturkrockar, som SVT skriver i sin programinformation. Men framför allt ser jag stor öppenhet, humor och ödmjukhet från båda sidor i de här programmen. De besökande kvinnorna lär sig inte bara hur deras värdar bor och arbetar. Men tolkens hjälp – som man knappt märker i de färdigklippta programmen – försöker de också sätta sig in i tankar och känsloliv.

I det senaste, om Dionne, som besöker en massajby i Tanzania, får men ”tjvlyssna” på när några tonårsflickor berättar om sin syn på omskärelse, äktenskap , månggifte och sexliv. Dionne ifrågasätter också arbetsfördelningen mellan könen, men ändå på ett respektfullt och humoristiskt sätt. Hon försöker förstå, och även vi tittare tror jag förstår lite mer efter programmet. Det enda hon inte klarar av är att åse när en flicka i trettonårsåldern med våld tvingas in i ett äktenskap. Men programmet förmedlar ändå en viss förståelse även för det fenomenet.

Ett visst mått av voyeuristisk fascination för det exotiska går naturligtvis inte att komma ifrån i den här typen av program. Men det bestående intrycket jag får är en väldig respekt för de här urbefolkningskvinnorna, som så generöst tar emot en av sina medsystrar. I flera fall verkar det utveckas en djup vänskap mellan besökaren och någon av dem hon besöker.

Jag bloggade för ett par veckor sedan om Jennie Dielemans bok Välkommen till paradiset. Så stor skillnad det är mellan de här modiga brittiskornas vistelser och den urbefolkningsturism Dielmans beskriver, där människor och byar visas upp som utställnigsföremål!

TV

Jag såg av en slump i lördags att Kanal 9 har börjat visa Michel Palins Europa-program. Halva programmet hade redan gått när jag satte på TVn. Jag kastades direkt in i Sarajevo, det var häftigt, som att vara där igen! Vi såg restaurangen där vi åt middag. Jag missade tydligen Slovenien, Kroatien och Mostar. Hoppas verkligen de sänder det igen någon gång! Det här var i alla fall det första avsnittet, det är sex kvar.

Michael Palin gör fantastiska program. När jag har sett ett av dem är det omöjligt att stå ut med Packat och klart eller dravlet de visar på Travel Channel på ett bra tag. Att de som gör reseprogram inte fattar att vi som tittar inte vill ha en resebroschyr i tv-form – eller är det det de flesta vill?

Bild från Sarajevo i somras.

Sarajevo