Etikettarkiv: sevärdheter

Istanbul

Jag har inte gått igenom bilderna från Istanbul ordentligt än, fast det är över två månader sen jag kom hem. Det är nackdelen med att fota digitalt – det blir en sån ofantlig massa bilder.

Ett annat problem är knutet till resmålet som sådant. Första gången i Istanbul, och vi tittade mest på sådant som alla andra också sett och fotograferat, sådant som man sett mycket bättre bilder av i tidningar och böcker. Det är precis som med Venedig. Men det är klart jag måste fotografera ändå.

Här är till exempel solnedgången över Galatabron:

Galatabron

Och kryddmarknaden:

Utanför kryddmarknaden

Och en man som ber i Rüstem Pasa-moskén:

Ber i Rüstem Pasamosken

Den fantastiska blåa Iznik-mosaiken som fanns överallt fascinerade oss. Det var blommönster varierade i det oändliga. Men när hela väggar var täckta av det ena mönstret intill det andra, som här i Topkapipaltaset, blev jag till slut övermätt:

Topkapi

En glimt av Helsingfors

Jag har varit två dagar i Helsingfors i jobbet. Vi besökte tre olika bibliotek, och sedan hann (eller orkade!) vi inte så mycket mer.

Men de glimtar jag såg stärkte min längtan att turista ett par dagar här. Bilderna jag tog blev ännu uslare än vanligt. Jag hade bara mobilkameran, men den är ganska bra, så jag kan inte skylla på det heller. Men några bildminnen vill jag ändå visa här.

Järnvägsstationen i HelsingforsCentralstationen, ritad av Eliel Saarinen, stod färdig 1919. Jag gillar egentligen mer sentida arkitektur bättre, men den här är häftig ändå.

PosthusetHuvudpostkontoret från 1938, ritat av Jorma Järvi, Erik Lindroos och Kaarlo Borg, har förklarats som byggnadsminne. Vid första anblicken kanske inte så speciellt, men titta en gång till!

DomkyrkanSenatstorget med domkyrkan kändes den här dagen inte direkt som händelsernas centrum.

Jag hann inte riktigt få grepp om staden. Den upplevelse jag fick var att den var på något sätt spretig. En monumental eller vacker byggnad här och där, med anspråkslösa kvarter emellan. Vikar som stack in från olika håll. Jag behöver nog ett par dagar här i lugn och ro. Snart.

Nätterlund grand tour del 2

Våg av Dag A Birkeland är ett annat konstverk som förändras helt när man går runt det. De bilder jag har sett är tagna ”framifrån”, så här:

Våg

Men det blir intressantare från ett annat håll, så här:

Våg
Eller så här:

Våg

I Skuleskogen, synlig från E4:an, står Catrin Anderssons Med näsan mot iskanten.

Med näsan mot iskanten
Vad titeln syftar på vet jag inte. Och egentligen är den finast sedd från vägen, där den skymtar fram med alla sina färger. Särskilt häftig är den tydligen i mörkret, den är belyst.

Med näsan mot iskanten

Lite roligt ändå så här!

Så ett sista verk: Blixt av Anna Stake, som står vid Bjästaskolan,

Blixt
Solen tittade lägligt fram just då!

Nätterlund grand tour

Som jag skrivit om förut börjar det område som tidigare var Sidensjö och Nätra kommuner, nu en del av Örnsköldsviks kommun, bli nerlusat med konst. Anledningen är Jonas Nätterlunds donation, vars avkastning ska gå till just detta ändamål.

18 fasta utsmyckningar och ett antal tillfälliga installationer har det hittills blivit. I måndags åkte jag, min sambo och hans syster och svåger på en rundtur och beskådade de flesta av dem.

Jag ska inte plåga mina eventuella läsare med en fullständig redovisning. Men jag vill visa några av mina favoriter.

Jag gillar när konst samverkar med omgivningen, antingen det är natur eller arkitektur. Här är två konstverk som gör det, där i själva verket placeringen är en del av upplevelsen:

Två bryggor
Två bryggor

Den här heter Två bryggor, med undertiteln Skatten finns där de två möts. Den är gjord av Monica Gora och är från 2005, placerad vid rastplatsen i Näs, Sidensjö.

Arch
Arch av Claes Hake, från 2002. Ser man bara dessa granitbågar från E4:an blir intrycket mest att de är väldigt, väldigt stora. Om man ger sig tid att stanna och gå runt dem får man helt andra perspektiv. Jag klev runt länge där på åkern, och för varje ny vinkel såg de annorlunda ut.

Arch

Fortsättning följer!

Skulpturparken

Skulpturparken – eller Umedalen Skulptur som den egentligen heter – är det intressantaste vi har här i Umeå. Det är det enda jag alltid vill visa när vi har besök utifrån. Jag går gärna dit själv och tittar några gånger om året också.

Den skapades 1994 på det före detta sjukhusområdet. Sedan dess har det varje år kommit till nya konstverk, både permanenta – det finns 33 stycken – och sådana som tilhör den årliga utställningen. Några från tidigare års utställningar finns också kvar, och totalt visas nu ett 50-tal verk.

Från årets utställning gillar jag Nosotros av Jaume Plensa bäst.

Nosotros av Jaume PlenzaDet är en figur, som sitter med uppdragna knän. Den är gjord av bokstäver och tecken från olika alfabeten och är öppen, så man kan gå in i den.

Detalj av Nosotros av Jaume Plensa

Min favorit av de permanenta verken är den nyligen bortgångna Louise Bourgeoises Eye benches II.

Eye benches IIPå baksidan av de här ögonen i svart granit kan man alltså sitta.

En del av konstverken kanske man inte spontant skulle kalla skulpturer. Vad tycks om det här lilla söta huset?

Homestead av Clay KetterHomestead av Clay Ketter. Men var är ingången?

Några av verken är lätta att ta till sig, andra kan man tycka är meningslösa, läskiga eller fula. Parken är alltid intressant, men om du får tillfälle att vara med på en visning, missa inte det! Då får skulpturerna en helt annan dimension.

Fler bilder finns i tidigare inlägg här på bloggen: Astrid Sylvans Black, Grey, Broken Sky and Palest Blue i Umeå Östra och Takashi Narahas Structure 88-J-1 i Himlen i Tunnelbanan.

Venedig – vi har sett det förut

Jag besökte Venedig i somras, för tredje gången i livet. Det är en otroligt speciell stad, men det är också en konstig känsla att vara där – även vid första besöket kändes det som om jag hade sett alltihop förut.

Venedig måste vara en av de bildmässigt mest utslitna  resmålen i världen. Och det ser ju ut precis som på bilderna! Ger man sig tid finns det säkert ett Venedig bortanför schablonbilderna, men vid de korta besök jag har gjort har jag inte sett mycket av det.

Ändå kunde vi inte låta bli att fotografera. Kanske kunde vi få till en bild som inte såg ut precis som alla dem vi sett förut? Det är dömt att misslyckas, men här är några försök i alla fall.

Gondoljär i Venedig

Vid Rialtobron i Venedig

Vid Rialtobron i Vendig

Den översta bilden tog min dotter, de andra tog jag (tror jag).

Alldeles bakom hotellet låg ett bostadsområde med ganska nya hus och utan kanaler. Så här är vi i alla fall inte vana att det ser ut i Venedig!

Bakgata i Venedig

Och på den här restaurangen var det inte bara turister som åt. Gäster kom i sina egna båtar, ett sällskap till och med i gondol (ingen turistgondol med guld och bjäfs, alltså)!

Restaurang i Venedig

Älgens hus

När jag i mitt förra inlägg funderade på vilka roliga ställen vi besökt tillsammans med barnen, tänkte jag mest på mer avlägsna anläggningar. Umeå är inte direkt känt för att ha många bra attraktioner. Men inom en timmes väg från stan finns det en hel del.

Till exempel Älgens hus i Bjurholm. Vi har varit där två gånger, andra gången med goda vänner på besök.

Utsikt från Älgens hus i Bjurholm

Min mamma fotograferar.

Hos älgkalvarna på Älgens hus i Bjurholm

Den lilla älgen Greta (eller är det Gustav?) är lekfull.

Hos älgkalvarna på Älgens hus i Bjurholm

Vuxen älg på Älgens hus i Bjurholm

Christer Johansson är VD på Älgens hus, sköter om älgarna och är en engagerad och kunnig guide.

Älgens hus är en välskött och fin anläggning. Det finns ett älgmuseum och en trevlig restaurang med god mat där också. Dessutom säljer de älgprylar och hemgjord älgost. Och visst är det fascinerande att se de här djuren på så här nära håll. Ett givet utflyktsmål när man har besök söderifrån!

Vad vi gjort och inte gjort

Häromhelgen var ju jag och C i Stockholm. Vad skönt det var att resa bara vi vuxna! Ströva runt vart vi ville, utan några små som blev less. Träffa vänner och kunna prata i lugn och ro i flera timmar. Titta på det vi ville, inte det som roar barn.

Ankare på VasamuseetMen jag måste erkänna att jag saknar de där barnresorna också. Vi gjorde en massa kul ihop medan barnen var i rätt ålder. Skansen, Vasamuseet och Aquaria, om vi håller oss till Stockholm. Universeum, SjöfartsmuseetMaritiman och Ostindiefararen i Göteborg. Jamtli och en massa äventyrsbad. Tom Tits i Södertälje och Teknikens Hus i Luleå.

Kamomilla stad

Djurparken med Kamomilla stad i Kristiansand. Muminvärlden i Nådendal.

Det är ju inte så att man inte kan gå till de här ställena utan barn, se mitt inlägg från senaste (ofrivilliga) göteborgsbesöket, men det är ju inte riktigt samma sak.

LegolandLegoland kom vi oss aldrig iväg till.  Det tycker jag är jättetråkigt. Jag hade planer på att åka dit ensam med barnen en sommar, när C var och seglade i Finland. Men av olika skäl rann det ut i sanden. Det ångrar jag nu!

Nu får jag väl bara hoppas på att få barnbarn – innan jag själv är för gammal och skruttig för Legoland!

Översta bilden: Sonen (till höger) och en kompis på Vasamuseet 2000.
Mellersta bilden: Kristiansand 2003
Nedre bilden: pappa och jag på Legoland ungefär 1970.

Universeum

Jag och en kollega blev strandsatta i Göteborg förrförra lördagen, på grund av vulkanaskan. Vi gjorde det bästa av situationen, och passade på att turista ordentligt.  Bland annat besökte vi Universeum. Det är ett riktigt fint och intressant ställe, och särskilt regnskogen är väl värd ett besök för alla åldrar.

Universeum
Många roliga djur finns att beskåda, men jag har svårt att få till fina bilder med mobilkameran. Den här lilla typen tycker jag i alla fall är rolig:

Groda

Zaha Hadid

Sent i höstas var det ett program på TV om en arkitekt, som jag aldrig hört talas om förut, men som verkar jätteintressant. Zaha Hadid heter hon, är från Irak, men bor och verkar i London.

Zaha Hadid ritar stora, svävande, gränslösa byggnader, sådana som jag gillar. Hennes stil kallas dekonstruktivism. Hon har inte genomfört så många projektet än. Ett par färdiga byggnader finns i Spanien, i Madrid och Zaragoza, så nu har jag ännu några mål för min spanska drömresa!

Hon har också ritat några hus, som är tänkta att uppföras i Dubai. Eller var, rättare sagt. En massa byggprojekt är ju avbrutna där nu. En märklig sak med Dubai är att flera av de byggnader man ofta ser på bild, bland annat Zaha Hadids Signature Towers – de tre skyskraporna, som liksom vrider sig runt varandra – inte finns i verkligheten än!

Fotot av bilden på Signature Towers är hämtad från Flickr, tagen av cloudberrynine.