Etikettarkiv: familjesemester

Kallt i Atlanten

Det vimlar av folk på stranden Praia da Conceição i Cascais.

image

Men i vattnet är det ganska tomt. Och det förstår jag mycket väl, efter att ha doppat tårna. Men ett dopp ska det väl ändå bli innan vi åker härifrån. Både vatten- och lufttemperaturen är ungefär som en riktigt bra sommar i Umeå.

Annonser

Äta på Gran Canaria

Traditionella kanariska rätter, som papas arrugadas och så, åt vi inte. Jag tror inte ens vi var på någon restaurang där sådant serveras. Vi höll oss till vanlig turistmat, och alla var nöjda.

CalamaresJag vill äta calamares någon gång under varje spanienresa. Inte för att det är så väldigt gott, men det hör liksom till.

ChurrosEn annan friterad turistfavorit: chocolate con churros.

Barnens bästa middag var kinabuffén. Vi åt den två gånger. Det finns flera kinarestauranger i Playa del Inglés. Den vi åt på ligger vid Kashban, men jag antar att de är ungefär lika allihop. Buffén är billig, men de tar igen det på dryckerna. Två cocacola kostade lika mycket som maten… Andra kvällen fick de bara en var.

Själv njöt jag nog mest av att äta på någon av uterestaurangerna vid strandpromenaden, där jag åt bläckfiskringarna. Det är just det att sitta där, utomhus  alldeles vid havet som är så härligt, maten är inte det viktiga.

Frukost på terrassenFrukostarna på terrassen älskade jag också.

Gran Canaria

Bättre sent än aldrig? Själva vitsen med bloggande är snabbheten, jag vet. Men…

Vi var på Gran Canaria i mars. Efter den långa kalla vintern var det en lättnad att åka söderut, även om det började lätta lite här hemma redan när vi for.

Jag hade inga högre förväntningar. Playa del Inglés, vad är det? Inte Spanien i alla fall. Men åh, vad skönt jag hade det! Det är vad det är, bekvämt, enkelt liv i solen och vid havet för trötta, bleka nordbor.

En av Gran Canarias största sevärdheter är Maspalomasöknen, alldeles intill Playa del Inglés.

MaspalomasöknenOch visst känns det ibland som om man är i en riktig, öde öken.

MaspalomasöknenMen på många ställen är det ganska mycket växtlighet. Och det är ju tur att den finns, för att binda sanden.

MaspalomasöknenOch massor med turister förstås. De tyska nudisterna fotograferade jag inte…

Vinterpanik

Nu har vintern kommit till Umeå och plötsligt var det bara nödvändigt. Hela familjen var överens. En hel vinter, kanske ett halvår, med snö och is under fötterna klarar vi inte. Så nu är sportlovsveckan bokad.

En bungalowlägenhet på hotell Walhalla (visst känns det att man är i Spanien ;)) i Playa del Inglés på Gran Canaria.

Walhalla, Playa del InglésBara tanken att jag kommer att sitta på terassen med ett glas vin och titta ut över den gröna gräsmattan i mars är värd hela kostnaden. Och det spelar inte någon roll alls att Playa del Inglés liksom inte är drömresmålet. Skönt klimat och direktflyg från Umeå på lördagar avgjorde.

Det ska bli intressant att komma till Gran Canaria igen. Vi var där en gång för många år sen, när barnen var små. Den här gången skulle jag vilja göra en ö-rundtur, eller i alla fall ta en tripp till Las Palmas. Jag lär inte få med mig någon annan i familjen, men det gör ingenting.

Det enda som är tråkigt är att det är så långt till mars – 140 dagar kvar.

Bild från Ving.se

Vad vi gjort och inte gjort

Häromhelgen var ju jag och C i Stockholm. Vad skönt det var att resa bara vi vuxna! Ströva runt vart vi ville, utan några små som blev less. Träffa vänner och kunna prata i lugn och ro i flera timmar. Titta på det vi ville, inte det som roar barn.

Ankare på VasamuseetMen jag måste erkänna att jag saknar de där barnresorna också. Vi gjorde en massa kul ihop medan barnen var i rätt ålder. Skansen, Vasamuseet och Aquaria, om vi håller oss till Stockholm. Universeum, SjöfartsmuseetMaritiman och Ostindiefararen i Göteborg. Jamtli och en massa äventyrsbad. Tom Tits i Södertälje och Teknikens Hus i Luleå.

Kamomilla stad

Djurparken med Kamomilla stad i Kristiansand. Muminvärlden i Nådendal.

Det är ju inte så att man inte kan gå till de här ställena utan barn, se mitt inlägg från senaste (ofrivilliga) göteborgsbesöket, men det är ju inte riktigt samma sak.

LegolandLegoland kom vi oss aldrig iväg till.  Det tycker jag är jättetråkigt. Jag hade planer på att åka dit ensam med barnen en sommar, när C var och seglade i Finland. Men av olika skäl rann det ut i sanden. Det ångrar jag nu!

Nu får jag väl bara hoppas på att få barnbarn – innan jag själv är för gammal och skruttig för Legoland!

Översta bilden: Sonen (till höger) och en kompis på Vasamuseet 2000.
Mellersta bilden: Kristiansand 2003
Nedre bilden: pappa och jag på Legoland ungefär 1970.

Att ta kontrollen över sommaren

Det hett efterlängtade sommarlovet har börjat, och själv har jag bara fyra arbetsdagar kvar till SEMESTERN.

Jag kanske ska göra en planeringskalender över alla familjemedlemmars sommaraktiviteter. Jag gjorde det för några år sen, när det var ovanligt mycket på gång för oss allihop: fotbollscuper, läger, resor och olika semesterperioder. Min mamma fick en kopia också, och det är hon som har frågat efter det nu. I år har vi inte alls lika mycket inplanerat, men det kanske inte skadar ändå.

kalender

Och om nio dagar bär det av till England. Vi håller på och gör en översikt över tider och bokningar, tåglinjer, tidtabeller och telefonnummer. Det har sina nackdelar att resa fyra tillsammans. Det verkar alltid vara två som har väldigt vaga begrepp om planerna. När två i sällskapet är tonåringarn är det väl ganska givet vilka det är som saknar koll… Jag har svårt att vänja mig vid att sonen, som tidigare sugit åt sig allt som hänt i omgivningen, ofta befinner sig som i en annan värld.

Har vi någon englandskarta egentligen? Både jag och C är karttokiga, och jag är dessutom väldigt dålig på Englands geografi. Att veta var jag är är viktigt för mig, särskilt när jag, som den här gången, inte har bestämt och bokat allt i förväg.

När jag läser vad jag själv skrivit här ovan, blir jag lite betänksam. Är jag verkligen en sån kontrollfreak? Det är kanske bara att acceptera. Jag planerar inte alls mitt vardagliga liv så här. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om mitt behov av att vara förberedd när jag reser. Jag tror det här hänger ihop med det. Jag vill vara säker på att ingenting av det roliga bara slinker förbi, utan att jag hinner njuta riktigt av det.

Hur förberedd ska man vara?

unionjackNu har vi bokat flygbiljetter till England. Vi åker efter midsommar, hela familjen. Å, vad det ska bli roligt! Vi har inte ordnat någonstans att bo, har inte ens bestämt vilka orten vi ska till. Men vi ska undvika London, inte åka längre än nödvändigt och inte kuska runt för mycket. Ett par platser räcker.

Det ska absolut gå att bada, annars är inte dottern med på noterna. Bra pubar för sambon. En mysig, gammal stadskärna att utforska och god mat för sonen. Jag tycker alltihop verkar trevligt!

En stor del av nöjet med att resa för mig är att planera och förbereda. Det bör inte komma som en överraskning för den som läst något på den här bloggen förut! Det är som om jag inte riktigt kan vara närvarande och ta in allt under resan, om den är helt oförberedd. Så nu ska jag försöka koncentrera mig på England, och lämna tillbaka den där boken om Transylvanien till biblioteket!

guiderGuideböcker blir det, webbsurfande och så Google Earth. Jag har redan varit i Margate, Brighton, Dover och Rye – hemma i fåtöljen med datorn i knät!  Det är fantstiskt att kunna dyka ner mot gator och torg, få se foton från platserna och till och panoramabilder, nästan som om man är där!

Sonen förstår inte alls vad jag syslar med. När han var mindre, och vi försökte berätta eller visa bilder från ställena vi skulle resa till, spjärnande han emot, ville inte se. Han sa att han ville bli överaskad! Jag förstår vad han menar, och jag respekterar det, fast jag själv inte alls fungerar på det sättet.

Ibland funderar jag på hur det skulle vara att resa på en överaskningsresa. Tänk om jag gav sambon fria händer att ordna en långweekend nånstans, men inte tala om vart. Inte förrän på flygplatsen skulle jag få veta. Skulle det vara kul?

Den övre bilden från FreeFoto.com