Så här på juldagen kan jag bara konstatera att det var skönt att tillbringa julafton hemma – och inte på ett tio timmar försenat tåg på väg till Norrbotten. Rostbiff och potatissallad i all ära (400 portioner, skickligt framtrollade med kort varsel av den annars jullediga personalen på Hotell Vännäs), men…
Fast lite spännande skulle det ändå ha varit.
Mamma och jag var i Luleå för ett par veckor sedan och bodde en natt på Comfort hotell. Vi hade kunnat få ett bättre hotell för ungefär samma pris, men vi valde det för att det ligger så nära busstationen. Och det var verkligen väldigt nära, närmare än jag mindes. Tur, för det var kallt, och i Luleå blåser det alltid.
En lustig och personlig sak på Comfort hotell i Luleå är deras bibliotek. Det är ett stort rum med fåtöljer, låga bord och öppen spis. Väggarna är täckta av bokhyllor. Och bokhyllorna är proppfulla med gamla böcker, och det är massor, säkert ett par tusen. Som ett mindre stadsdelsbibliotek. Men var katten har de fått dem ifrån? Min gissning är att det är lagret från ett nerlagt antikvariat som helt osorterat har flyttat in på hotellet. Några exempel: Brehms Djurens liv, alla banden. Alice Lyttkens. Sigge Stark. En tidskrift som heter Jorden runt, inbunden årgång 1975. Ett konversationslexikon i flera band. En del titlar fanns det flera ex av. Mamma hittade en bok från 1886, men jag minns inte vad det var får någon.
Den enda jag blev lite sugen på att läsa var Peter Høegs Kvinnan och apan – en riktig ”ungdom” i sällskapet. Och sen stod där plötsligt ett pocketex av Viveca Stens I de lugnaste vatten. Det måste ha varit en barmhärtig gäst som donerat den, för att det skulle gå att hitta något vettigt bland allt detta.
Publicerat i Böcker, Boende, Gjorda resor
Ja, jag är fascinerad av tunnelbanor. De symboliserar storstaden, resandet och det moderna livet. Jag älskar att skickligt och snabbt orientera mig i tunnelbanenätet och ila från en linje till en annan tillsammans med de bofasta, kanske låtsas att jag är en av dem.
Det som gör detta möjligt är tunnelbanekartan. Finns det en tunnelbana måste det också finnas en karta. Det lär ha varit ingenjören Harry Beck som för Londons Underground utarbetade idén till dagens hårt stiliserade karta med linjerna i olika klara färger. Den lanserades 1933 och har bildat skola.
Men det finns trots allt stora variationer runt om i världen. Studerar man den fantastiska samlingen tunnelbanekartor på Noupe.com blir detta tydligt. Det är klart att det är skillnad om man har två linjer, som Lille eller Dubai, eller tjugo, eller om nätet utgår från en central knutpunkt, som i Stockholm, eller eller består är ett enda virrvarr.
Men också de estetiska och kulturella skillnaderna blir tydliga.
Titta och njut: http://www.noupe.com/inspiration/metro-and-underground-maps-design-around-the-world.html
Tack Anja för länken!
Restankar 