Tag Archives: städer

Kulturhuvudstadslogga

Riga är ju europeisk kulturhuvudstad i år, tillsammans med Umeå. Den här affischen såg vi i Riga.

Riga kulturhuvudstad

Bara vanliga smajlisar – men när man sett Umeås glad mun/hjärt-logga dagligen och stundligen nu i flera år, känns de underligt bekanta…

 

Annonser

Istanbul

Jag har inte gått igenom bilderna från Istanbul ordentligt än, fast det är över två månader sen jag kom hem. Det är nackdelen med att fota digitalt – det blir en sån ofantlig massa bilder.

Ett annat problem är knutet till resmålet som sådant. Första gången i Istanbul, och vi tittade mest på sådant som alla andra också sett och fotograferat, sådant som man sett mycket bättre bilder av i tidningar och böcker. Det är precis som med Venedig. Men det är klart jag måste fotografera ändå.

Här är till exempel solnedgången över Galatabron:

Galatabron

Och kryddmarknaden:

Utanför kryddmarknaden

Och en man som ber i Rüstem Pasa-moskén:

Ber i Rüstem Pasamosken

Den fantastiska blåa Iznik-mosaiken som fanns överallt fascinerade oss. Det var blommönster varierade i det oändliga. Men när hela väggar var täckta av det ena mönstret intill det andra, som här i Topkapipaltaset, blev jag till slut övermätt:

Topkapi

Det var verkligen 134 trappsteg

…i San Crispin-trappan som leder upp till Rua Milagre de Santo António.

Det var vad José Saramago skrev i Historien om Lissabons belägring, som jag läste om nu inför Portugalresan. När jag ändå var i krokarna bara måste jag kolla om det stämde, och det gjorde det alltså.

Det är på Rua Milagre de Santo António korrekturläsaren Raimundo Silva i romanen bor och arbetar. Det är där han får infallet att lägga till en inte i ett av manusen har korrekturläser, ett infall som förändrar hans liv. Och det är på väg dit uppför trappan San Crispin som Maria Sara föreslår att de ska sätta sig och vila lite. Silva gör det gärna, 134 trappsteg är ingen barnlek för en man som inte längre är helt ung.

Läs gärna Historien om Lissabon belägring. Den är så fin. Hoppfull och ovanlig, och med ett språk och en ton som i alla fall jag älskar.

Calatrava!

Jag har länge längtat efter att få se fler byggnader av Santiago Calatrava, förutom Turning Torso, som vad jag förstår inte är särskilt typisk för honom. Det finns flera fina saker i Spanien, som jag har skrivit om förut, till exempel konst- och vetenskapscentret i Valencia och en läcker bro i Bilbao. Jag har inte kommit till någon av de städerna än, men däremot till Lissabon, och Estação do Oriente.

Det är en järnvägsstation, som invigdes1998 i samband med världsutställningen i Lissabon. Visst är den fin!

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Fast jag gillar inte interiören. Den är grå och mörk, tycker jag.

Estação do Oriente

Bara grå betong. Man får lyfta blicken ordentligt för att se att detta är något annat än en dussinstation.

Det finns konst i tunnelbanan här också

Lissabon är mest känt för sina spårvagnar, men man har faktiskt tunnelbana också.

image

De äldsta delarna av Lissabons tunnelbana är från 1959. Jag har bara hunnit åka en liten del av den, i huvudsak på den nyaste, röda linjen, linha vermelha, som är från 1998. Bilden ovan är från ändhållplatsen, Oriente. Så här ser det ut på några av de andra stationerna på den linjen:

image

image

Olivais

image

image

Chelas

image

image

Oeias

image

image

Cais do Sodré, på den gröna linjen dock, men en lika ny station.

Jag antar att utsmyckningen längs den här linjen är annorlunda än längs de äldre linjerna. Den är i samma stil som i andra moderna tunnelbanor. Mycket är fint och dekorativt, men inte så spännande, tycker jag. Stockholms tunnelbanekonst är mycket häftigare, och ofta integrerad med arkitekturen.

Varje linje har inte bara en färg, utan en symbol också, det tycker jag om. Den röda linjen har en kompassros, den blå en mås, den gröna en segelbåt och den gula en solros. Se dem på Wikimedia commons.

Järnvägsstationer

Jag älskar att vara på järnvägsstationer. Vissa mer än andra. Jag tycker om att titta på dem från utsidan också. Vad olika de är! Samtidigt finns det några huvudtyper som återkommer på många ställen. Detta är något jag borde sätta mig in mer i.

Ämnet aktualiserades förra veckan, när jag var i Västervik.

Bild

Lite ovanlig, väl, med den där tredje våningen och balkongerna? Den är ritad av Adolf Emil Melander, som ritade många stationer i Småland, bland annat Eksjö.

Men den har en våning mindre, och ger därmed ett helt traditionellt intryck.

I boken Stationshus av Gunilla Linde Bjur och Krister Engström kan man studera ämnet närmare. Det ska jag genast göra – eller så fort den kommer in på biblioteket, den är DYR. Fast jag kanske köper ett ex till brorsan, det skulle han gilla.

Bild

Bilden på Eksjö station kommer från Wikimedia commons.

En glimt av Helsingfors

Jag har varit två dagar i Helsingfors i jobbet. Vi besökte tre olika bibliotek, och sedan hann (eller orkade!) vi inte så mycket mer.

Men de glimtar jag såg stärkte min längtan att turista ett par dagar här. Bilderna jag tog blev ännu uslare än vanligt. Jag hade bara mobilkameran, men den är ganska bra, så jag kan inte skylla på det heller. Men några bildminnen vill jag ändå visa här.

Järnvägsstationen i HelsingforsCentralstationen, ritad av Eliel Saarinen, stod färdig 1919. Jag gillar egentligen mer sentida arkitektur bättre, men den här är häftig ändå.

PosthusetHuvudpostkontoret från 1938, ritat av Jorma Järvi, Erik Lindroos och Kaarlo Borg, har förklarats som byggnadsminne. Vid första anblicken kanske inte så speciellt, men titta en gång till!

DomkyrkanSenatstorget med domkyrkan kändes den här dagen inte direkt som händelsernas centrum.

Jag hann inte riktigt få grepp om staden. Den upplevelse jag fick var att den var på något sätt spretig. En monumental eller vacker byggnad här och där, med anspråkslösa kvarter emellan. Vikar som stack in från olika håll. Jag behöver nog ett par dagar här i lugn och ro. Snart.