Monthly Archives: oktober 2010

Skarpnäcks tunnelbanestation

Skarpnäck är ändstation på en av Stockholms tunnelbanas gröna linjes sydliga förgreningar. Den invigdes 1994 och ska vara den nyaste t-banestationen. Den fick sin utsmyckning av New York-konstnären Richard Nounas.

Skarpnäcks tunnelbanestationDen är utsprängd som ett enda sammanhängande, 20 meter brett bergvalv. Det är förberett för en uppgång till. Den känns enorm, och så här på en söndag närmast ödslig.

Skarpnäcks tunnelbanestationDen brunröda färgen (enligt konstnären inspirerad av Skarpnäcks tegelbebyggelse) är varm och fin, men den uppväger inte intrycket av ödslighet och granitbänkskulpturernas hårdhet. På sätt och vis tycker jag det här är snyggt, och det har en mycket speciell karaktär. Men det är inte trivsamt.

Skarpnäcks tunnelbanestationI gången över spåren ligger det granitblock lutade mot väggen. Märkligt! Väggen är vit och se lite smutsig och sliten ut, och jag får en känsla av att stenarna har lagts dit i väntan på att forslas någon annanstans, där de hör hemma.

Annonser

Stockholm Waterfront

Min bror visade mig på en byggnad som håller på att uppföras strax bakom Centralstationen i Stockholm. Han visste inte vad det var, men var fascinerad. Den liknar inget annat i närheten och syns på långt håll, särskilt söderifrån.

Stockolm WaterfrontSå här ser bygget ut nu från stadshushållet.

Efter lite googlande identifierade jag det som Stockholm Waterfront, ett komplex med kontor, hotell och kongresscentrum, där det är det sistnämnda som är den iögonenfallande, oregelbundna byggnaden. Tomten är den där Klara postterminal låg.

Det har tydligen (naturligtvis) rasat en debatt om bygget, som jag med mitt landsortsperspektiv missat helt. Bland annat avstyrkte Stockholms skönhetsråd i sitt remissvar förslaget till ny detaljplan för området. Bygget ansågs bryta för mycket mot de äldre byggnaderna, särskilt stadshuset, och stadens siluett. Men det blev ju av, och det blir säkert jättefint.

Vinterpanik

Nu har vintern kommit till Umeå och plötsligt var det bara nödvändigt. Hela familjen var överens. En hel vinter, kanske ett halvår, med snö och is under fötterna klarar vi inte. Så nu är sportlovsveckan bokad.

En bungalowlägenhet på hotell Walhalla (visst känns det att man är i Spanien ;)) i Playa del Inglés på Gran Canaria.

Walhalla, Playa del InglésBara tanken att jag kommer att sitta på terassen med ett glas vin och titta ut över den gröna gräsmattan i mars är värd hela kostnaden. Och det spelar inte någon roll alls att Playa del Inglés liksom inte är drömresmålet. Skönt klimat och direktflyg från Umeå på lördagar avgjorde.

Det ska bli intressant att komma till Gran Canaria igen. Vi var där en gång för många år sen, när barnen var små. Den här gången skulle jag vilja göra en ö-rundtur, eller i alla fall ta en tripp till Las Palmas. Jag lär inte få med mig någon annan i familjen, men det gör ingenting.

Det enda som är tråkigt är att det är så långt till mars – 140 dagar kvar.

Bild från Ving.se

Att lämna efter sig böcker

Brukar du lämna kvar dina utlästa böcker på hotellet? Det är väl en fullt naturligt aktivitet. I somras, när jag och min dotter var ute och reste i tre veckor, bodde vi på flera ställen där det fanns hyllor med kvarlämnade böcker. Vi hade själva med oss ett försvarligt pocketbibliotek, men det räckte inte alls till. Vi tog flera gånger tillfället i akt att byta böcker vi båda redan läst ut mot ”nya” från hyllan.

Om det inte fanns någon hylla lämnade vi ibland böcker ändå – varför tynga packningen med utlästa böcker? Vi är förstås inte ensamma att resonera på det viset. Aftonbladet skriver om en sammanställning som den brittiska hotellkedjan Travelodge gjort av de mest kvarlämnade titlarna 2010. På femte, sjunde och nionde plats kom Millenniumtrilogin. Andra på listan är Twilight och Dan Brown. Så långt ingen konstigt. Det enda anmärkningsvärda är Aftonbladets rubrik, som lyder ”Har britter tröttnat på Millennium?”. Har inte Aftonbladet missförstått någonting här?

Det var en bok vi verkligen inte gillade av de vi läste under resan i somras. Men den slängde vi i papperskorgen, så den skulle inte ha kommit med i statistiken!

Bagarmossens tunnelbanestation

Bagarmossen hör till de äldre stationer i Stockholms tunnelbana som fått konst på senare år. Den ursprungliga stationen invigdes 1958 och var en ytstation. 1994 byggdes en ny, underjordisk station. Den fick utsmyckning av skulptören Gert Marcus.

Bagarmossens tunnelbanestationJag som gillar färg ville gärna se den med egna ögon. Därför gjorde jag ett besök när jag var Stockholm förra helgen.

Bagarmossens tunnelbanestationJa, visst är de här lysande glasbanden fina, men helhetsintrycket var ändå något av en besvikelse. Färgerna lyckas inte riktigt liva upp hela den grå grottan.

Bagarmossens tunnelbanestationDet jag gillar är att man liksom kan föreställa sig att banden är något tågen lämnar efter sig när de bromsar eller accelererar.

En mycket finare buss

Den här bussen såg jag på Vasaplan här i Umeå i går morse.

HållbartresandebussenEn hastig bild med mobilkamera en dimmig morgon. Men visst kan man se hur fin den är? Här utnyttjar man bussens form och ger uttryck för en idé genom bilden. Jämför med den tråkiga, textbaserade reklamen på den undre bussen i mitt tidigare inlägg.

På webbsajten för Hållbart resande i Umeåregionen kan man läsa vad det rör sig om. Det här är en extrabuss som går fem turer på morgonen och fem på eftermiddagen från respektive till Tomebo och Innertavle. Den är en del av ett projekt, finansierat av Trafikverket. Det ingår också i projektet att man, om man bor längs linjen och brukar köra bil till jobbet i stan, kan få bli testresenär och åka gratis mot att man rapporterar om hur man tycket att det är att åka buss.