Välkommen till paradiset

Naturligtvis finns det en massa olika anledningar till att vi reser. Naturligtvis finns det en massa olka sätt att resa på. I många kretsar har man sedan en tid tillbaka varit väldigt noga med att påpeka att man är resenär, inte turist.

Turist är något dåligt, svenssonaktigt. Turister vill ligga vid polen och blir förtvivlade om det inte finns svenskt kaffe på resmålet. Turister köper massproducerade souvernier och låter sig fotograferas med apor eller papegojor på stranden. Riktiga resenärer ser det äkta på sina resmål, och väljer platser som inte ännu är på charterbolagens kartor. Valet av remål är en statusmarkör.

Välkommen till paradisetDen här högstatusresenärerna får vatten på sin kvarn genom Jennie Dielemans bok Välkommen till paradiset. Här beskrivs grundligt, plats för plats, hur massturismen till allt mer exotiska platser utnyttjar lokalbefolkningen och utarmar den lokala kulturen. Det handlar inte bara om charterturism, även backpackerkulturen i Thailand och Vietnam beskrivs.

Exploatering av krigsminnen i Vietnam, prostitution i Thailand, all inclusive-turismen i Dominikanska republiken som kräver billig arbetskraft men där vinsten går till internationella storbolag. Allt för att rika västerlänningar ska få sina drömmar om den perfekta semestern uppfyllda. För vi vill egentligen inte alls uppleva landet vi besöker som det är, vi kräver att resmålet anpassas efter våra önskemål och behov. I den mån vi intresserar oss för lokalbefolkningen är det  i form av pitoresk ursprungsbefolkning, som vi beskådar som vore de apor i bur.

Det här är en bild av de värsta formerna av turism, men gränserna är flytande. Hur reser en god turist? För turister är vi allihop, som reser för vårt nöjes skull, hur man är försöker trolla med orden.  Är inte högstatusresenärernas ständiga sökande efter nya smultronställen bara ett sätt att bereda väg för massturismen?

Vi anser att det är vår rätt att regelbundet resa från vår kalla Nord för att ”ladda batterierna”. För större delen av jordens befolkning är resande en utopi. Kan vi resa utan negativa effekter för dem, vars land vi besöker? Jag klänger mig , även efter att ha läst Dielemans bok, fast vid uppfattningen att det går. Men visst finns det mycket att fundera på. Inte minst i dessa tider av klimatlarm.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s