Det har länge funnits guider för att resa i berömda personers, särskilt författares, fotspår. Nu har det också blivit vanligt att resa i fiktiva personers fotspår. Wallander i Ystad, Arn i Västergötland, Lisbet Salander och Mikael Blomkvist i Stockholm till exempel. Det är inget som direkt lockar mig, men jag är inte alldeles främmande för att använda skönlitteraturen för att utforska mina resmål.
Några gånger har jag prövat att läsa en roman från landet eller staden före avresan. Men det ger mig inte så mycker. Hellre gör jag tvärtom, reser först och läser seden. När jag redan har varit där och upplevt stämningarna och miljöerna ger det en extra dimension åt läsupplevelsen.
Sedan händer det att jag önskar att jag kunde åka tillbaka igen, och kolla upp hur det faktiskt ser ut på just den gatan där en viss litterär person bodde, eller parken där man hittade liket…
Några böcker om Barcelona, som jag läst:
Jag dog i Barcelona av Claes Grill. Jag tog den för titelns skull. Ingen stor litteratur! Fascinerande tema, med en man som träffar sin dubbelgångare, och byter flygbiljett med honom. Men handligen blir efterhand mer och mer fånig. Men nog skulle jag vilja promenera i Raval och se var Wexford Inn låg.
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Vindens skugga är full av stämningar, dofter och känslor. Regnvåta gator i Barrio Gótico och övergivna patriciervillor i stadens övre delar – jag vill se alltihop igen! Ruíz Zafóns nya bok, Änglars val, har jag inte hunnnit läsa än.
Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones. Helt osannolik historia om Arnau Estanyol som växer upp i staden på 1300-talet och under sitt liv får pröva på olika samhällsklasser och yrken. Som en röd tråd genom berättlelsen går byggandet av kyrkan Santa Maria del mar. Man känner förstås inte riktigt igen sig i 1300-talsstaden, men kyrkan finns ju där – jag hade faktiskt redan besökt den, innan jag läste boken, trots att kyrkor inte hör till mina stora intressen – och några andra byggnader.
Döden i Barcelona av Manuel Vázquez Montalbán. Det var länge sedan jag läste den, och egentligen är jag inte så förtjust i deckare. Jag minns inte så mycket av den.
Placa del Diamant
Diamanttorget av Mercè Rodoreda. Utspelar sig i Grácia på 30-talet. En mycket fin bok om ett gripande kvinnoöde. Man får en ingående bild av stadsdelen, långt innan den blev trendig.
Undrens stad av Eduardo Mendoza. Den skildrar den ekonomsikt överhettade tiden kring förra sekelskiftet, med vilda spekulationsaffärer och maffiametoder. Det var under den här perioden hela stadsdelen Ensanche (Eixample) kom till, och band samman det ursprungliga Barcelona med Grácia, som tidigare var en stad för sig själv.
Det finns ju en uppsjö av guideböcker till populära resmål, som Lonely Planet. De är ju egenligen rätt torftiga, om man vill ha annat är en snabb orientering. Däremot älskar jag böcker som mer utförligt försöker skildra en stad, som Clas Thors böcker om Berlin och Prag från 80-talet eller Thomas Gustafssons Madrid – staden som aldrig sover och Barcelona – Kataloniens huvudstad.
Men det bästa lästipset, om man verkligen vill tränga in i Barcelonas uppbyggnad och utvekling är Robert Hughes Barcelona. Läs den! Den kräver lite tid och kraft, men ger ofantligt mycket tillbaka.
Bild från Wikimedia Commons
Restankar 