Skulpturparken – eller Umedalen Skulptur som den egentligen heter – är det intressantaste vi har här i Umeå. Det är det enda jag alltid vill visa när vi har besök utifrån. Jag går gärna dit själv och tittar några gånger om året också.
Den skapades 1994 på det före detta sjukhusområdet. Sedan dess har det varje år kommit till nya konstverk, både permanenta – det finns 33 stycken – och sådana som tilhör den årliga utställningen. Några från tidigare års utställningar finns också kvar, och totalt visas nu ett 50-tal verk.
Från årets utställning gillar jag Nosotros av Jaume Plensa bäst.
Det är en figur, som sitter med uppdragna knän. Den är gjord av bokstäver och tecken från olika alfabeten och är öppen, så man kan gå in i den.
Min favorit av de permanenta verken är den nyligen bortgångna Louise Bourgeoises Eye benches II.
På baksidan av de här ögonen i svart granit kan man alltså sitta.
En del av konstverken kanske man inte spontant skulle kalla skulpturer. Vad tycks om det här lilla söta huset?
Homestead av Clay Ketter. Men var är ingången?
Några av verken är lätta att ta till sig, andra kan man tycka är meningslösa, läskiga eller fula. Parken är alltid intressant, men om du får tillfälle att vara med på en visning, missa inte det! Då får skulpturerna en helt annan dimension.
Fler bilder finns i tidigare inlägg här på bloggen: Astrid Sylvans Black, Grey, Broken Sky and Palest Blue i Umeå Östra och Takashi Narahas Structure 88-J-1 i Himlen i Tunnelbanan.
Det verkar vara reklam för konserverade grönsaker på den. Jag tyckte den var kul. Det var inte så vanligt med fordon med dekorfilm då.
Ännu roligare hårda väskor hittar jag på 
Restankar 