Tag Archives: tågresor

Boka tåg i Europa

Lasse på Västerviks stationEnligt en artikel i Camino magasin nummer 31 som kom förra sommaren, ska det under detta år komma ett gemensamt bokningssystem för ett antal tågbolag i Europa, bland andra SJ, DB. Renfe och SNCF, på samma sätt som man idag lätt kan boka flygbiljetter runt hela världen. Det ska också, enligt artikelförfattaren gå att köpa gemensamma tåg- och flygbiljetter.

Det låter som en dröm – desto mer som jag inte har hört eller läst något om detta någon annanstans. När jag googlar på det får jag ett par träffar från hösten 2012. Har det runnit ut i sanden? Någon som vet mer?

Försök att samordna de olika europeiska järnvägsbolagens sök- och bokningstjänster är amerikanska Raileurope.com (som inte fungerade så bra när jag testade) och brittiska Thetrainline-europe.com (som fungerade bättre, fast bara för sökning) och Loco2 (som verkade fungera bäst, men bara skickar biljetter inom Storbritannien). Antagligen går det lika bra med gamla hederliga Deutsche Bahn.

Annonser

Järnvägsstationer

Jag älskar att vara på järnvägsstationer. Vissa mer än andra. Jag tycker om att titta på dem från utsidan också. Vad olika de är! Samtidigt finns det några huvudtyper som återkommer på många ställen. Detta är något jag borde sätta mig in mer i.

Ämnet aktualiserades förra veckan, när jag var i Västervik.

Bild

Lite ovanlig, väl, med den där tredje våningen och balkongerna? Den är ritad av Adolf Emil Melander, som ritade många stationer i Småland, bland annat Eksjö.

Men den har en våning mindre, och ger därmed ett helt traditionellt intryck.

I boken Stationshus av Gunilla Linde Bjur och Krister Engström kan man studera ämnet närmare. Det ska jag genast göra – eller så fort den kommer in på biblioteket, den är DYR. Fast jag kanske köper ett ex till brorsan, det skulle han gilla.

Bild

Bilden på Eksjö station kommer från Wikimedia commons.

En liten tripp i jobbet

Små resor är också resor. Jobbresor är också resor.

I morgon åker jag till Örebro, jag ska vara där på ett möte på måndag. Jag hade först tänkt ta nattåget. Det ska komma fram vid tio över nio och mötet börjar tio. Rätt lagom. Och jag gillar ju att åka tåg. Men med en resa för ett par år sedan i färskt minne tyckte jag inte det kändes helt tryggt.

Den gången skulle jag på ett möte i Stockholm, jag tror det började nio. Jag hade alltså minst två timmars marginal. Det räckte inte. Inte kul allt komma för sent, när man åker ner bara för ett möte på några timmar.

Alltså blir det flyg till Bromma i morgon och sedan vidare med tåg till Örebro och hotellövernattning. Jag kommer i god tid, utvilad och med god frukost i magen till mötet. Det blir nog bra.

Dessutom passar jag på att träffa min bror i Stockholm en stund innan tåget går. Jag måste komma ihåg att fråga honom om vad han tycker om planerna på nytt operahus i Stockholm. Jag tycker det vore jätteläckert med ett landmärke, som i Köpenhamn, Oslo eller Sydney. Men jag vet att min bror är mer traditionellt lagd. Och det är han som faktiskt går på opera, inte jag.

Hemmajul

JulbordSå här på juldagen kan jag bara konstatera att det var skönt att tillbringa julafton hemma – och inte på ett tio timmar försenat tåg på väg till Norrbotten. Rostbiff och potatissallad i all ära (400 portioner, skickligt framtrollade med kort varsel av den annars jullediga personalen på Hotell Vännäs), men…

Fast lite spännande skulle det ändå ha varit.

Tågluffarminne

Sonen tycker jag ska berätta här på bloggen om paniken på Bryssels järnvägsstation för två år sen. OK, här kommer historien:

Han och jag hade varit ute och tågluffat nästan en månad. Vi var ganska nöjda, och började längta hem. Tyvärr hade vi inte fått några platser på nattåget från Paris till Köpenhamn. På knagglig franska hade jag lyckats boka in oss på en krånglig förbindelse med byte i Bryssel, Köln och Hamburg.

Det sägs ju att franska tåg är väldigt punktliga, men när vi närmade oss Bryssel började v i undra om vi alls skulle hinna med vår förbindelse.

På golvet i korridoren satt en ung kille i lugn och ro med en laptop i knät. Plötsligt tittade han på klockan, spratt till och rotade fram sin biljett. Sen tittade han sig stressat omkring och började rafsa ihop sina grejer. Tydligen hade han lika ont om tid som vi.

När vi rullade in på stationen var avgångstiden i princip inne för vårt nästa tåg, och vi hade ingen aning om vilket spår det skulle gå från eller hur den här stationen var byggd. Vi tänkte att det var ganska stor chans att killen med laptopen skulle med samma tåg som vi, och att han kanske visste varifrån det gick. Vi hade ingenting att förlora, men hade vi tur och vår teori stämde hade vi skuggan av en chans att hinna. Att försöka prata med honom i all stress och brådska tänkte vi inte ens på.

Killen rusade iväg mot en rulltrappa, med famnen full av grejer. Vi efter. Men längst ner i rulltrappan snubblade han och prylar och flip-flopsandaler flög. Desperata som vi var hoppade vi helt enkelt över honom, jag fick syn på en monitor och sonen, som har skarpare syn, uppfattade ordet Köln och ett nummer. Det numret stod på uppgången alldeles mittemot, och vi rusade uppför trappan.

Där stod ett tåg, och till vår förvåning och lättnad stod det Köln på den närmaste dörren. Jag slet i handtaget – men dörren var låst! Jag nästan kände hur tåget började röra sig, men det var bara inbillning, och vi såg en öppen dörr längre ner.

Knappt hade vi kastat oss på förrän någon kom tumlade in efter oss, sekunden innan tåget rullade iväg. Det var naturligtvis yngligen. När vi alla hämtat andan, där vi halvlåg huller om buller, sa killen något helt obegripligt. Jag förstod sen att det var på flamländska, men just då fattade jag ingenting. Han gick över till engelska och frågande om det här tåget gick till – och så ett obegripligt ord till.

Sanningen var alltså att han var minst lika förvirrad som vi, och att han hade rusat efter oss – ett ögonblick trodde jag att vi, helt oförskyllt, hade lurat honom på fel tåg. Men det där han sa förstod jag sen var Liège på flamländska, och efter att ha konsulterat en karta konstaterade vi att även han var på rätt tåg.

Så det hela slutade väl för oss alla. Men vem som hjälpte vem, eller om vi alla bara hade en himla tur, det vet jag inte!

Resa bokad

Tågluffarkort, biljetter till Köpenhamn, liggplatsreservationer Köpenhamn-Köln + en hotellnatt i vardera Paris och Toulouse fixade.  Ridveckan utanför Toulouse är bokad sedan länge. Vi tänker oss några stopp på vägen hem också.

Fråga inte hur mycket det hela kostar. Jag tänker inte räkna ihop det. Men vi är i alla fall bara två. Resten av familjen får hålla sig hemma och leva på havregrynsgröt den här sommaren…

Främlingar på tåg

villachDet är något speciell med tågresor. Eller, det är mycket som är speciellt med tågresor, men det är en grej som har visat sig för mig först på senare år. Det är hur lätt det är att få kontakt och prata med medresenärerna. Så var det inte alls för mig förr, jag var väl inte mottaglig. För det är naturligtvis jag som har förändrats, inte alla andra!

Nu för tiden kommer jag alltid i samspråk med folk. Det händer allra mest i sovvagnskupeer, men också ibland i restaurangvagnen. Det har hänt mig flera gånger på senare tid att jag har delat kupé med två andra medelålders kvinnor, och på nolltid har vi blivit inbegripna i mycket intressanta och öppenhjärtiga samtal. Vi kommer antagligen aldrig mer att träffas, vi har inte så mycket annat att göra just då än att prata. Och på något sätt har vi kanske något gemensamt, eftersom vi väljer att resa på det här sättet. Så många intressanta berättelser och livsöden jag fått ta del av, och så många tankeväckande meningsutbyten vi har haft!

Den första bok jag läste av den engelska författaren Jenny Diski heter Främling på tåg. Jag tyckte mycket om den, och kände igen mig i mycket av det hon skrev, trots att jag och författaren i mångt och mycket är väldigt olika. Hon skriver om de där samtalen, och om allt folk berättar för en, just för att man är en främling, som man aldrig mer kommer att träffa.