Etikettarkiv: Spanien

Spaniens muslimska arv igen

Victoria & Albert museum i London, där jag vara nyligen, finns en avdelning med föremål från den muslimska mellanöstern. För en spanienintresserad som jag var den kul att se. Så mycket jag kände igen från det vi i dag betraktar som typiskt spanskt!

Jag har tidigare skrivit om mudéjarstilen, den kristna moriska stilen, som bland annat många kyrkor byggdes i. Men de moriska spåren ses överallt. Vem har inte sett de spanska kakelplattorna, i kök, i murar, i väggar…

Kakelplatta

Den här plattan är från Iran, 12-eller 1300-tal, tror jag. Victoria & Albert museum.

Mudéjar

Bland det som starkast satt sin prägel på det vi uppfattar som det spanska är det muslimska arvet. Morerna erövrade större delen av den iberiska halvön på 700-talet, och fördrevs slutgiltigt 1492. Mest kända av de byggnader som finns kvar från den tiden är palatset Alhambra i Granada och moskén i Córdoba. Men ännu intressantare är de spår som ännu syns så tydligt i språk, kultur och arkitektur.

De morer som stannade kvar och blev tvungna att konvertera till kristendomen kallades mudéjares. Mudejararkitekturen kännetecknas av en sammansmältning av kristna, muslimska och judiska influenser, och var särskilt dominerande i Aragonien. Tidsmässigt sammanfaller dess storhetstid med gotiken.

Zaragozas katedral, La Seo, är invändigt en ganska vacker gotisk katedral med fem skepp, vilket gör den nästan kvadratisk. Utanpå är den ett lappverk av olika stilar men med många mudejardrag och vissa delar helt i mudejarstil.

La SeoSpännande, men kanske inte så vackert som helhet.

Finare tycker jag de mer rena mudejrakyrkorna är. Det finns många i Zaragoza, till exempel

Iglesia de San PabloSan Pablo

Iglesia de San MiguelSan Miguel

Iglesia de Santa María Magdalenaoch María Magdalena.

Särskilt tornen gillar jag. Tyvärr är det väldigt svårt att fånga dem på bild. Gatorna är trånga och det är hopplöst att få ett vettigt perspektiv.

Nästan alla byggnader i Zaragoza är i tegel, man har ont om sten. Kyrktornen och vissa delar av andra byggnader är också dekorerade på ett karaktäristiskt sätt i tegel. Ibland, som på tornet till Iglesia de Santa María Magdalena och en av ytterväggarna på La Seo, har man också använt keramik.

La SeoLa Seo

De finaste exemplen på mudejararkitektur lär finnas i Teruel. Kanske ett mål för nästa spanienresa?

Zaha Hadid i Zaragoza

Som jag skrivit förut är jag fascinerad av den irakisk-engelska arkitekten Zaha Hadids verk. De struntar så totalt i normala normer för vad som är ett hus. Jag har sett hennes bergbanestationer i Innsbruck, de var fina.

I Zaragoza ritade hon en av paviljongerna till världsutställningen Expo 2008, Pavilión Puente.

Pavilion Puente

Den fungerade både som gångbro över floden och som utställningslokal, och ser väldigt häftig ut på bild, tycker jag.

Pavilion Puente
Men att se den i verkligheten var en besvikelse. Den var alldeles öde, förutom en vakt i varje ände, som såg till att ingen tog med cyklar över. Gångarna på sidorna, som antagligen var tänkta för utställningar, var avspärrade, och hela bron gav ett övergivet och lite slitet intryck.

Pavilion Puente
Men det märkliga är att när jag nu tittar på de här bilderna tycker jag de är riktigt fina. Bättre på bild än i verkligheten alltså!

Pavilion Puente

På cykel i Zaragoza

En av de bästa sakerna jag gjorde här i Zaragoza var att hyra cykel. Jag hade tur, de hade cyklar till uthyrning på hotellet. Praktiskt, och när jag såg vad de tog på turistbyrån förstod jag att 5 euro dygnet var väldigt billigt också.

CykelskyltZaragoza lär ha drygt 600 000 invånare, men den känns klart mindre. Tempot är också lugnare än i andra jämnstora städer. Det är mindre trafik, och folk går och cyklar i makligt tempo. Skyltar som den här till höger ser man här och var. Och de efterlevs faktiskt, även de lycraklädda håller mänskligt tempo. Kanske beror det på värmen!

Det är bara några år sedan det blev vanligt att cykla här. I samband med världsutställningen Expo 2008 röjdes områdena längs floden upp och man drog cykelbanor till bland annat utställningsområdet. Det är också tillåtet att cykla på gågator och på trottoarer som är bredare än fyra meter.

Det handlar fortfarande inte om någon masscyklism, och fotgängare och cyklister samexisterar väl. Jag har inte fått några onda ögon alls, trots att jag ofta använt mig av smalare trottoarer. Det känns trots allt inte helt tryggt att ge sig ut bland bilarna i en okänd stad! Och jag är inte ensam som cyklar på trottoarer. Det här kommer att bli ett problem i framtiden, om cyklismen ökar. Jag tror inte fotgängarna kommer att fortsätta vara så toleranta då.

BiziDe flesta cyklar man ser kommer från den kommunala cykeluthyrningen Bizi. De har ett tusental cyklar som man kan hämta och lämna på vilken som helst av de 100 Bizi-stationerna. På hemsidan finns en karta med alla stationer, och man kan i realtid se hur många lediga cyklar och tomma platser för återlämning det finns på varje ställe. Bizi verkar tyvärr, till skillnad från i många andra städer, inte direkt vara för turister. Man ska registrera sig på hemsidan och sedan få ett kort hemskickat. Det finns visserligen någon sorts tillfälliga kort, men man måste ändå registrera sig, och jag förstår inte riktigt hur det fungerar. Nåja, jag får väl testa nästa gång jag kommer hit!

Jaume Plensa

El Alma del Ebro

Känns den här filuren igen? Jaume Plensas elva meter höga El Alma del Ebro på utställningspmrådet Expo 2008 i Zaragoza har flera syskon. Ett finns på skulpturparken i Umeå. Men Nosotros, som den heter, är inte ens hälften så hög. Se en bild här.

En annan skillnad är att El Alma del Ebro är sammansatt enbart av latinska bokstäver, Nosotros av tecken från åtta olika alfabet.

El Alma del Ebro

Så här se El Alma del Ebro ut i närbild.

Nedan Nosotros:

Nosotros

I Spanien igen, äntligen

Plaza de San Pedro NolascoOm man räknar bort Barcelona (alldeles för katalanskt nu för tiden) och Kanarieöarna (det behöver jag inte förklara, va?) är det löjligt länge sedan jag var i Spanien. Men nu är jag här. I riktiga Spanien. Zaragoza. Spaniens femte största stad, och enligt vissa den spanskaste av dem alla. Vad det nu är.

Men ja, det känns verkligen att jag är tillbaka. När jag klev ut från hotellet vid niotiden i kväll svepte vinden emot mig. Och den var varm. Och den doftade – eller luktade – Spanien. Då fattade jag det liksom på riktigt.

Visst märks det att tiderna har förändrats. Det är modernare, fler cyklister och joggare. Och det är renare. Men det är Spanien.

Guider till Zaragoza

Det är extremt lätt att hitta reseguider till Barcelona. Madrid och Sevilla finns det också guideböcker på både svenska och engelska om, och även guider på nätet. Valencia, som sägs vara ett så hett resmål nu, finns det ett par titlar om på engelska i svenska bokhandlar.

Men jag som ska till Zaragoza, som är Spaniens femte största stad, vad hittar jag? Inte mycket – egentligen ingenting alls, faktiskt. Genom Expressen kan man ladda ner guider till en massa resmål, de kommer från något som heter Arrivalguides.com. En del är på svenska, men det finns fler resmål på engelska. Där finns faktiskt Zaragoza, men den var väldigt tunn! Ganska oanvändbar.

Så jag fick vända mig till en spansk nätbokhandel. 26 april beställde jag, 11 maj fick jag ett mejl om att böckerna var skickade och i går, två dagar senare kom de. Inte illa.

Två guideböcker och en karta. Perfekt. Fast inte billigt.

En vacker byggnad

Jag hittade en enda vacker byggnad i Playa del Inglés. Det var kyrkan, Templo Ecuménico El Salvador.

Kyrkan på dagen

Kyrkan på nattenDen ligger på torget vid Kashban, mitt i nöjeslivet. Fint.

Äta på Gran Canaria

Traditionella kanariska rätter, som papas arrugadas och så, åt vi inte. Jag tror inte ens vi var på någon restaurang där sådant serveras. Vi höll oss till vanlig turistmat, och alla var nöjda.

CalamaresJag vill äta calamares någon gång under varje spanienresa. Inte för att det är så väldigt gott, men det hör liksom till.

ChurrosEn annan friterad turistfavorit: chocolate con churros.

Barnens bästa middag var kinabuffén. Vi åt den två gånger. Det finns flera kinarestauranger i Playa del Inglés. Den vi åt på ligger vid Kashban, men jag antar att de är ungefär lika allihop. Buffén är billig, men de tar igen det på dryckerna. Två cocacola kostade lika mycket som maten… Andra kvällen fick de bara en var.

Själv njöt jag nog mest av att äta på någon av uterestaurangerna vid strandpromenaden, där jag åt bläckfiskringarna. Det är just det att sitta där, utomhus  alldeles vid havet som är så härligt, maten är inte det viktiga.

Frukost på terrassenFrukostarna på terrassen älskade jag också.

Gran Canaria

Bättre sent än aldrig? Själva vitsen med bloggande är snabbheten, jag vet. Men…

Vi var på Gran Canaria i mars. Efter den långa kalla vintern var det en lättnad att åka söderut, även om det började lätta lite här hemma redan när vi for.

Jag hade inga högre förväntningar. Playa del Inglés, vad är det? Inte Spanien i alla fall. Men åh, vad skönt jag hade det! Det är vad det är, bekvämt, enkelt liv i solen och vid havet för trötta, bleka nordbor.

En av Gran Canarias största sevärdheter är Maspalomasöknen, alldeles intill Playa del Inglés.

MaspalomasöknenOch visst känns det ibland som om man är i en riktig, öde öken.

MaspalomasöknenMen på många ställen är det ganska mycket växtlighet. Och det är ju tur att den finns, för att binda sanden.

MaspalomasöknenOch massor med turister förstås. De tyska nudisterna fotograferade jag inte…