Etikettarkiv: tunnelbana

Det finns konst i tunnelbanan här också

Lissabon är mest känt för sina spårvagnar, men man har faktiskt tunnelbana också.

image

De äldsta delarna av Lissabons tunnelbana är från 1959. Jag har bara hunnit åka en liten del av den, i huvudsak på den nyaste, röda linjen, linha vermelha, som är från 1998. Bilden ovan är från ändhållplatsen, Oriente. Så här ser det ut på några av de andra stationerna på den linjen:

image

image

Olivais

image

image

Chelas

image

image

Oeias

image

image

Cais do Sodré, på den gröna linjen dock, men en lika ny station.

Jag antar att utsmyckningen längs den här linjen är annorlunda än längs de äldre linjerna. Den är i samma stil som i andra moderna tunnelbanor. Mycket är fint och dekorativt, men inte så spännande, tycker jag. Stockholms tunnelbanekonst är mycket häftigare, och ofta integrerad med arkitekturen.

Varje linje har inte bara en färg, utan en symbol också, det tycker jag om. Den röda linjen har en kompassros, den blå en mås, den gröna en segelbåt och den gula en solros. Se dem på Wikimedia commons.

Tunnelbanekartornas estetik

Ja, jag är fascinerad av tunnelbanor. De symboliserar storstaden, resandet och det moderna livet. Jag älskar att skickligt och snabbt orientera mig i tunnelbanenätet och ila från en linje till en annan tillsammans med de bofasta, kanske låtsas att jag är en av dem.

Det som gör detta möjligt är tunnelbanekartan. Finns det en tunnelbana måste det också finnas en karta. Det lär ha varit ingenjören Harry Beck som för Londons Underground utarbetade idén till dagens hårt stiliserade karta med linjerna i olika klara färger. Den lanserades 1933 och har bildat skola.

Men det finns trots allt stora variationer runt om i världen. Studerar man den fantastiska samlingen tunnelbanekartor på Noupe.com blir detta tydligt. Det är klart att det är skillnad om man har två linjer, som Lille eller Dubai, eller tjugo, eller om nätet utgår från en central knutpunkt, som i Stockholm, eller eller består är ett enda virrvarr.

Men också de estetiska och kulturella skillnaderna blir tydliga.

Titta och njut: http://www.noupe.com/inspiration/metro-and-underground-maps-design-around-the-world.html

Tack Anja för länken!

Skarpnäcks tunnelbanestation

Skarpnäck är ändstation på en av Stockholms tunnelbanas gröna linjes sydliga förgreningar. Den invigdes 1994 och ska vara den nyaste t-banestationen. Den fick sin utsmyckning av New York-konstnären Richard Nounas.

Skarpnäcks tunnelbanestationDen är utsprängd som ett enda sammanhängande, 20 meter brett bergvalv. Det är förberett för en uppgång till. Den känns enorm, och så här på en söndag närmast ödslig.

Skarpnäcks tunnelbanestationDen brunröda färgen (enligt konstnären inspirerad av Skarpnäcks tegelbebyggelse) är varm och fin, men den uppväger inte intrycket av ödslighet och granitbänkskulpturernas hårdhet. På sätt och vis tycker jag det här är snyggt, och det har en mycket speciell karaktär. Men det är inte trivsamt.

Skarpnäcks tunnelbanestationI gången över spåren ligger det granitblock lutade mot väggen. Märkligt! Väggen är vit och se lite smutsig och sliten ut, och jag får en känsla av att stenarna har lagts dit i väntan på att forslas någon annanstans, där de hör hemma.

Bagarmossens tunnelbanestation

Bagarmossen hör till de äldre stationer i Stockholms tunnelbana som fått konst på senare år. Den ursprungliga stationen invigdes 1958 och var en ytstation. 1994 byggdes en ny, underjordisk station. Den fick utsmyckning av skulptören Gert Marcus.

Bagarmossens tunnelbanestationJag som gillar färg ville gärna se den med egna ögon. Därför gjorde jag ett besök när jag var Stockholm förra helgen.

Bagarmossens tunnelbanestationJa, visst är de här lysande glasbanden fina, men helhetsintrycket var ändå något av en besvikelse. Färgerna lyckas inte riktigt liva upp hela den grå grottan.

Bagarmossens tunnelbanestationDet jag gillar är att man liksom kan föreställa sig att banden är något tågen lämnar efter sig när de bromsar eller accelererar.

Gamla tunnelbanor och nya

Vi gjorde ett snabbt stopp i Paris på väg till ridgården utanför Toulouse. Några turer med metron blev det naturligtvis. Parismetron är ju urgammal, från förra sekeskiftet. Och det märks!

Metron i Paris

Trångt, murrigt, tråkigt. Och värst av allt: trappor. Korta trappor och långa trappor. Rulltrappor hör till undantagen. En fasa för den med tunga resväskor. Nu finns det kanske modernare delar av metron också, jag har inte gjort några djupgående studier, men jag tror inte de skulle förändra helhetsintrycket nämnvärt.

Jämför med den underbara tunnelbanan i Stockholm. Den är jag verkligen fascinerad av. Jag har gjort ett par inlägg tidigare om den, här och här.

Läs också artikeln om konsten i tunnelbanan på Minabibliotek.se.

Dubais tunnelbana åkte jag i när jag var där i januari. Den är ju hypermodern, luftig och fräsch. På åtmistone ett ställe fanns det utsmyckning, bilder från stadens förflutna.

Några till har jag åkt, med det var väldigt längesedan. Jag kanske ska börja ägna mig enbart åt tunnelbaneturism, precis som en del reser i sina favoritförfattares fotspår eller bara besöker gravplatser eller slagfält?

Himlen i tunnelbanan

Egentligen är det lönlöst att försöka ta bilder  i tunnelbanan med så usla kameror som jag har, men jag kan inte låta bli! Det här är Vreten, längs den blå linjen mot Hjulsta.

Vretens tunnelbanestation

Vretens tunnelbanestation

Konstnären heter Takashi Naraha, en japan bosatt i Sverige. Så läckert att flytta ner himlen under jord!

Takashi Naraha arbetar annars i sten, oftast svensk diabas. Han har en granitskulptur här i Umeå, i skulpturparken.

Skulptur av Takashi Naraha

Stockholmsboken

tunnelbanekartaNu har jag fått Upplevelser med Stockholms tunnelbana av Lotta Jernström, som jag beställde för en vecka sedan. Det här blir jättekul nästa gång jag åker till Stockholm! Jag måste hejda mig själv lite, för nu ska jag snart till Göteborg, och det är den resan jag ska koncentrera mig på. Men lite har jag tittat i boken, och den är verkligen en guldgruva.

Upplevelser med Stockholms tunnelbanaNär jag läser vanliga stockholmsguider hittar jag inte så mycket nytt. I den här boken är nästan allt nytt för mig. Visste ni till exempel att i Västertorp (stationen mellan Hägerstensåsen och Fruängen, hade aldrig ens hört talas om den) finns Stockholms största permanenta skulpturutställning? Eller att Stockholms kommuns högsta naturliga punkt, Vikingaberget,  77,2 meter över havet, ligger i Vårberg? Detta är bara slumpvisa nerslag efter fem minuters bläddring.

Blandningen är stor. Författaren skriver om bostadsområden och intressant arkitektur, skolor, shoppinggallerior, småaffärer, cafeer, bad, natur och konst. Och det är inte bara en uppräkning, utan allt sätts in i ett sammanhang.

Däremot står det mycket mindre än jag förväntade mig om själva stationerna, ofta ingenting. Men dem finns det ju andra böcker om.

Det här är ingen bok för tunnelbanenördar, utan för alla stockholmare och besökare som vill upptäcka något nytt.