Category Archives: Gjorda resor

Besök med eftertanke

Det händer ofta något när man är lite längre än man tänkt på ett ställe. Som på tågluffen 1984 (tror jag det var) när ett tänkt snabbesök i vallfartsorten Lourdes i Frankrike drogs ut på grund av tågstrejk. Våra föraktfulla blickar på souvenirbutikernas plasthelgon och små flaskor med ”heligt” vatten och vår förskräckelse över busslasterna med rullstolsburna från både Frankrike och Italien övergick i någon sorts förståelse.

Lite på samma sätt var det i Riga nu i sommar. Jag och en kompis hade tänkt vara några dagar där och beta av sevärdheterna och njuta av uteserveringarna i gamla stan och sedan ägna oss åt lite badsemester i Ventspils vid kusten. Men kyla och regn gjorde att vi ändrade planerna och stannade i Riga.

Så vi hann se mer än gamla stan och lyfte ögonen lite över de sevärdheter som stod i guideboken och fick kanske syn på lite av det lettiska vardagslivet. Det genererade fler frågor än svar, men intressant var det.

Alberta iela

Bakgård

Riga ger ett glest intryck. Nu kan man naturligtvis inte jämföra med Europas riktiga storstäder, men vi undrade ändå lite över var stadens över 700 000 invånare egentligen bor. Och var jobbar de? Några stora industriområden såg vi inte. Det är klart att de finns, men att vi knappt såg några fabriker alls trots att vi åkte runt en del med både buss, tåg och spårvagn, förvånade oss. Och den stora hamnen, med fina naturliga förutsättningar, var helt utan liv. Och varför står så många gamla fina hur och förfaller mitt i centrum? Här ovan syns de fina renoverade jugendhusen på Alberta iela och samma kvarter sett från andra sidan…

Intrycket var att det saknas framtidstro. Vi vet att ekonomin inte har återhämtat sig efter krisen i slutet av 00-talet. Är det också sant, som vi hörde, att rysk maffia kontrollerar mycket av näringslivet? Eller att mentaliteten från sovjet-tiden fortfarande bromsar privata initiativ?

Nationalbiblioteket i Riga
Ett alldeles nyinvigt och mycket påkostat nationalbibliotek ha man dock. Ett riktigt landmärke, och kanske en symbol för att man tror på sitt land i alla fall.

Jag håller tummarna för en uppryckning av ekonomin och att turismen kommer att blomstra ännu mer i denna finna och vackra stad, och i övriga Lettland. Och till den presumtiva turisten säger jag: landet är värt mycket mer än en tvådagarskryssning!

 

 

Annonser

Kulturhuvudstadslogga

Riga är ju europeisk kulturhuvudstad i år, tillsammans med Umeå. Den här affischen såg vi i Riga.

Riga kulturhuvudstad

Bara vanliga smajlisar – men när man sett Umeås glad mun/hjärt-logga dagligen och stundligen nu i flera år, känns de underligt bekanta…

 

Livsstilsshopping

Jag åt lunch på Umeås nya, halvfärdiga galleria igår. Den heter Utopia och lanserades med något sorts sagotema. Det känns både obehagligt och löjligt, tycker jag. Shoppa dig lycklig, va? Jag tror inte den marknadsföringen lyckas särskilt bra.

I Stockholm finns en rätt ny galleria som heter Mood. Namnet och konceptet är släkt med vårt Utopia. Jag var där i somras, och det var helt folktomt där inne.

image

Jo jo. Och om inte budskapet gjorde mig tillräckligt mörkrädd så gjorde toaletterna det.

image

image

Vad var tanken här?

Istanbul

Jag har inte gått igenom bilderna från Istanbul ordentligt än, fast det är över två månader sen jag kom hem. Det är nackdelen med att fota digitalt – det blir en sån ofantlig massa bilder.

Ett annat problem är knutet till resmålet som sådant. Första gången i Istanbul, och vi tittade mest på sådant som alla andra också sett och fotograferat, sådant som man sett mycket bättre bilder av i tidningar och böcker. Det är precis som med Venedig. Men det är klart jag måste fotografera ändå.

Här är till exempel solnedgången över Galatabron:

Galatabron

Och kryddmarknaden:

Utanför kryddmarknaden

Och en man som ber i Rüstem Pasa-moskén:

Ber i Rüstem Pasamosken

Den fantastiska blåa Iznik-mosaiken som fanns överallt fascinerade oss. Det var blommönster varierade i det oändliga. Men när hela väggar var täckta av det ena mönstret intill det andra, som här i Topkapipaltaset, blev jag till slut övermätt:

Topkapi

Reading Festival

Jag gillar rockmusik, men tilltalas inte av tanken att tälta på en blöt åker tätt hoppackad med en massa festande människor. Därför har jag inte varit på så många festivaler i mitt liv. Way out west i Göteborg och Umeå Open är undantagen, då kan jag bo på hotell respektive hemma.

Readingfestivalen är en sån där tältfestival, så jag var skeptisk i början. Men vänner med lokalkännedom intygade att man inte behövde tälta, det var bara 30-40 minuters promenad från centrala Reading. Och det var det kanske, om man räknar ända fram till scenerna.

Så fick jag och dottern höra och se hennes älskade Green Day (hon var på språkresa i Frankrike när de spelade i Norrköping), och dessutom en massa annan bra musik under den enda dag vi tillbringade på festivalen.

Frank Turner på Reading Festival System of a Down på Reading Festival Green day på Reading Festival
Vi hade tur med vädret. Detsamma gällde inte dem som var där på lördagen, då öste det ner. Min dotter sa att hon skulle ha älskat att vara där ändå, men för mig hade det nog ha förstört en stor del av upplevelsen.

Det gick i alla fall väldigt enkelt och smidigt, alltihop. Lätt att boka festivalbiljetter och enkelt att hämta ut dem inne i Reading när vi kom.  Det gick bra att få hotell till OK pris, vi bokade i april. Att hitta till festivalområdet var inte heller några problem, det var bara att följa strömmen! Det gick också bussar ut, men det verkade bara besvärligt. Sedan köade vi en bra stund för att få våra band och komma in, men det vara välorganiserat.

På väg till och från scenområdet passerar man Red camp, huvudtältplatsen, Oj, vad skönt det var att promenera förbi och ”hem” till hotellet!

Reading Festival Red Camp
Det var häftigt att vara på en så stor festival. Jag vet inte hur många tusen som var där, men det var många. Det lär rymmas över 80 000 på området! Lördag och söndag är väl mer välbesökta än fredagen, men ändå.

Reading Festival
En lite speciell grej med Redingfestivalen är att det är har en tvilling i Leads samma helg och med samma band. Om man inte kan vara där alla tre dagarna, och ens favoritband råkar spela just den dagen man inte inte kan, kanske man ska välja Leeds istället. Fast det är ju inte lika smidigt att ta sig dit, och jag vet inget om festivalområdet och möjligheten att bo på hotell.

Calatrava!

Jag har länge längtat efter att få se fler byggnader av Santiago Calatrava, förutom Turning Torso, som vad jag förstår inte är särskilt typisk för honom. Det finns flera fina saker i Spanien, som jag har skrivit om förut, till exempel konst- och vetenskapscentret i Valencia och en läcker bro i Bilbao. Jag har inte kommit till någon av de städerna än, men däremot till Lissabon, och Estação do Oriente.

Det är en järnvägsstation, som invigdes1998 i samband med världsutställningen i Lissabon. Visst är den fin!

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Fast jag gillar inte interiören. Den är grå och mörk, tycker jag.

Estação do Oriente

Bara grå betong. Man får lyfta blicken ordentligt för att se att detta är något annat än en dussinstation.

Anthony Gormley i Lissabon och Umeå

Umeå är en riktig skulpturstad. Jag har förut i flera inlägg uppmärksammat skulpturparken, Umedalen skulptur. Men det finns skulpturer i världsklass på andra ställen i stan också. Bland annat står en kul sak av Anthony Gormley, Rhysome I, mitt i en rondell vid infarten till ett köpcentrum. En massa ben som spretar åt alla håll

Förvånad blev jag när jag i Lissabon klev ut i Parque das Nações –  utställningsområdet från världsutställningen 1998 – och fick se detta:

Rhizome II heter den – så klart!

När jag nu efteråt läser på inser jag att det fanns massor med både kost och arkitektur på området. Klantigt att missa det, det blir helt enkelt att resa tillbaka snart.

Den här såg jag i alla fall:

Homem – Sol (alltså Människa – Sol) av Jorge Vieira.