Category Archives: Böcker

Stockholm central

De flesta av oss har nog passerat centralhallen på Stockholms central någon gång. Själv kan jag tänka mig att jag gjort det något hundratal gånger. Att det finns målningar längs östra väggen har jag sett i förbifarten, men jag har aldrig riktigt lagt märke till dem förut. Så fick jag boken Retro Stockholm i julklapp, och där stor det om dem. Nästa gång jag passerade höjde jag blicken – och kameran.

Det är åtta målningar, gjorda av John Ericsson och Natan Johansson i samband med  byggandet av den nya centralhallen 1927. Motiven är från olika delar av Sverige, som jättestora vykort.

Saltoluokta, målning på centralstationen i Stockholm
Saltoluokta mot Stora Sjöfallet

Vedasjön, målning på centralstationen i Stockholm
Vedasjön, Nordingrå

Åreskutan, målning på centralstationen i Stockholm
Åreskutan

Leksands kyrka, målning på centralstationen i Stockholm
Leksands kyrka

Uddeholms herrgård, målning på centralstationen i Stockholm
Uddeholms herrgård

Vadstena slott, målning på centralstationen i Stockholm
Vadstena slott

Varbergs fästning, målning på centralstationen i Stockholm
Varbergs fästning

Dybäcks herrgård, målning på centralstationen i Stockholm
Dybäcks hergård

Läs mer om centralstationen, dess byggnader och konst på Wikipedia.

Omslagsbild Retro StockholmMycket annat kul hittar man i boken, se trailer här.

Annonser

Det var verkligen 134 trappsteg

…i San Crispin-trappan som leder upp till Rua Milagre de Santo António.

Det var vad José Saramago skrev i Historien om Lissabons belägring, som jag läste om nu inför Portugalresan. När jag ändå var i krokarna bara måste jag kolla om det stämde, och det gjorde det alltså.

Det är på Rua Milagre de Santo António korrekturläsaren Raimundo Silva i romanen bor och arbetar. Det är där han får infallet att lägga till en inte i ett av manusen har korrekturläser, ett infall som förändrar hans liv. Och det är på väg dit uppför trappan San Crispin som Maria Sara föreslår att de ska sätta sig och vila lite. Silva gör det gärna, 134 trappsteg är ingen barnlek för en man som inte längre är helt ung.

Läs gärna Historien om Lissabon belägring. Den är så fin. Hoppfull och ovanlig, och med ett språk och en ton som i alla fall jag älskar.

Inför sommarens Portugalresa

En vecka i Cascais utanför Lissabon blir det i juli. Det ska verkligen bli kul att få utforska Lissabon. Jag har bara varit där på ett mycket kort, oplanerat besök förut, på grund av ett försenat flyg.

Jag har köpt en karta som tål vatten och som går att knöla ner i en liten påse.

Jag har också köpt några skålar som är som platta plastskivor, och när man ska använda dem viker man upp kanterna och fäster ihop med tryckknappar. Vad de hittar på!

Under resan tänker jag läsa om två gamla romanfavoriter, jag har dem i pocket: Historien om Lissabons belägring av José Saramago och Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier. Den senare läste jag ganska nyligen, och skrev om på Minabibliotek.se. Jag är ingen särskilt flitig romanläsare, och att två av de kanske sex eller sju som jag kallar för favoriter utspelar sig i Lissabon – kan det vara en slump?

En annan av Saramagos böcker tänker jag också läsa, Året då Ricardo Reis dog. Det tipset, plus annan intressant inspirationsläsning, fick jag från Tommy Sundins artikel, också på Minabibliotek.se.

Guider till Zaragoza

Det är extremt lätt att hitta reseguider till Barcelona. Madrid och Sevilla finns det också guideböcker på både svenska och engelska om, och även guider på nätet. Valencia, som sägs vara ett så hett resmål nu, finns det ett par titlar om på engelska i svenska bokhandlar.

Men jag som ska till Zaragoza, som är Spaniens femte största stad, vad hittar jag? Inte mycket – egentligen ingenting alls, faktiskt. Genom Expressen kan man ladda ner guider till en massa resmål, de kommer från något som heter Arrivalguides.com. En del är på svenska, men det finns fler resmål på engelska. Där finns faktiskt Zaragoza, men den var väldigt tunn! Ganska oanvändbar.

Så jag fick vända mig till en spansk nätbokhandel. 26 april beställde jag, 11 maj fick jag ett mejl om att böckerna var skickade och i går, två dagar senare kom de. Inte illa.

Två guideböcker och en karta. Perfekt. Fast inte billigt.

Ett hotell i Luleå

Mamma och jag var i Luleå för ett par veckor sedan och bodde en natt på Comfort hotell. Vi hade kunnat få ett bättre hotell för ungefär samma pris, men vi valde det för att det ligger så nära busstationen. Och det var verkligen väldigt nära, närmare än jag mindes. Tur, för det var kallt, och i Luleå blåser det alltid.

En lustig och personlig sak på Comfort hotell i Luleå är deras bibliotek. Det är ett stort rum med fåtöljer, låga bord och öppen spis. Väggarna är täckta av bokhyllor. Och bokhyllorna är proppfulla med gamla böcker, och det är massor, säkert ett par tusen. Som ett mindre stadsdelsbibliotek. Men var katten har de fått dem ifrån? Min gissning är att det är lagret från ett nerlagt antikvariat som helt osorterat har flyttat in på hotellet. Några exempel: Brehms Djurens liv, alla banden. Alice Lyttkens. Sigge Stark. En tidskrift som heter Jorden runt, inbunden årgång 1975. Ett konversationslexikon i flera band. En del titlar fanns det flera ex av. Mamma hittade en bok från 1886, men jag minns inte vad det var får någon.

Den enda jag blev lite sugen på att läsa var Peter Høegs Kvinnan och apan – en riktig ”ungdom” i sällskapet. Och sen stod där plötsligt ett pocketex av Viveca Stens I de lugnaste vatten. Det måste ha varit en barmhärtig gäst som donerat den, för att det skulle gå att hitta något vettigt bland allt detta.

Att lämna efter sig böcker

Brukar du lämna kvar dina utlästa böcker på hotellet? Det är väl en fullt naturligt aktivitet. I somras, när jag och min dotter var ute och reste i tre veckor, bodde vi på flera ställen där det fanns hyllor med kvarlämnade böcker. Vi hade själva med oss ett försvarligt pocketbibliotek, men det räckte inte alls till. Vi tog flera gånger tillfället i akt att byta böcker vi båda redan läst ut mot ”nya” från hyllan.

Om det inte fanns någon hylla lämnade vi ibland böcker ändå – varför tynga packningen med utlästa böcker? Vi är förstås inte ensamma att resonera på det viset. Aftonbladet skriver om en sammanställning som den brittiska hotellkedjan Travelodge gjort av de mest kvarlämnade titlarna 2010. På femte, sjunde och nionde plats kom Millenniumtrilogin. Andra på listan är Twilight och Dan Brown. Så långt ingen konstigt. Det enda anmärkningsvärda är Aftonbladets rubrik, som lyder ”Har britter tröttnat på Millennium?”. Har inte Aftonbladet missförstått någonting här?

Det var en bok vi verkligen inte gillade av de vi läste under resan i somras. Men den slängde vi i papperskorgen, så den skulle inte ha kommit med i statistiken!

Fantasiön

Fantsiön av Henrik Brandão JönssonJag har just läst en bok om Brasilia, Brasilens nyligen femtioårsjubilerande huvudstad.  Staden är en riktig doldis, verkligen inte det  man först tänker på när man pratar om Brasilien.

Jag visste rätt lite om Brasilia, trots att jag är intresserad av modern, spektakulär arkitektur. Att den är nyanlagd, ja, att Le Corbusiers idéer låg till grund, att stadsplanen ser ut om ett flygplan och att staden inte är planerad för fotgängare. Det var väl ungefär det.

Men nu vet jag mycket mer. I sin bok Fantasiön tar Henrik Brandão Jönsson ett brett grepp på staden. Från förhistorien , de arkitektoniska och sämhälleliga  idéer som låg bakom, till byggandet, och flytten av regering, parlament  och administration. Men också vad som har hänt sedan och hur det är att leva och bo där  för gemene man. Hur gick det med idéerna om stadsplanering för att motverka social klyftor? Ja, svaret på det var ingen överraskning direkt.

En helt ny stadstyp skulle skapas enligt nya idéer. Stadsplanen ritades av den brasilianske arkitekten Lúcio Costa, som alltså var starkt influerad av Le  Corbusiers avancerade och radikala idéer. Bland annat skulle staden delas, så att man bodde i en del, arbetade i en annan så vidare.

Brasilia har efter 50 år natuligtvis börjat skapa sig en egen kultur och identitet, men det verkar gå trögt.  Trots andra- och tredjegenerationen infödda brasiliabor ger boken en bild av en stad som fortfarande inte känns riktigt etablerad. Många politiker och tjänstemän verkar fortfarande inte vill bo i Brasilia, utan tillbringar så mycket tid som möjligt  vid kusten.

Författaren ägnar en hel del utrymme år det politiska spelet i Brasilien, korruptionen och de enorma svårigheter de som vill skapa öppenhet i politiken stöter på.

Sammantaget är det här en personlig och ganska underhållande  skriven, men också initierad och mångsidig, skildring av en oerhört intressant stad. Om jag skulle vilja besöka Brasilia efter att ha läst den här boken? Njaa….