Jag åt lunch på Umeås nya, halvfärdiga galleria igår. Den heter Utopia och lanserades med något sorts sagotema. Det känns både obehagligt och löjligt, tycker jag. Shoppa dig lycklig, va? Jag tror inte den marknadsföringen lyckas särskilt bra.
I Stockholm finns en rätt ny galleria som heter Mood. Namnet och konceptet är släkt med vårt Utopia. Jag var där i somras, och det var helt folktomt där inne.
Jo jo. Och om inte budskapet gjorde mig tillräckligt mörkrädd så gjorde toaletterna det.
Vad var tanken här?
Med det väder som har varit den senaste veckan, och med den här stranden inom räckhåll behövs det inte alls.
Så här på juldagen kan jag bara konstatera att det var skönt att tillbringa julafton hemma – och inte på ett 
Nu, tre dagar senare, är det vitt igen. Dock inte som för ett par veckor sedan, när jag körde fast just här när jag skulle in i garaget.
…på så där en vecka. Det gör mig förvirrad. Vart ska jag rikta min längtan nu? Är det dags att köpa fröpåsar och planera balkonggrönskan? Spana efter de första snödropparna? Eller ska jag fortsätta att läsa sista minuten-annonser och sukta efter en solkick på sydligare breddgrader?
Dofter väcker associationer som ingenting annat. Det märker man inte bara till jul, utan också i samband med resor. Visst väcker det härliga minnen att titta på foton från tidigare resor eller att plocka fram någon pryl eler plagg man köpt utomlands. Men det som händer inom mig när jag känner en lukt som jag förknippar med ett särskilt resmål eller resa är ännu starkare. Jag blir liksom för en sekund förflyttad till en annan plats.
När jag är sjuk under höst och vinter brukar jag längta bort. Jag bläddrar i resekataloger och guideböcker, studerar kartor och läser tidtabeller. Det är soliga resmål som hägrar då.
Restankar 