Månadsarkiv: september 2009

Thomas Gustafssons Spanien igen

Jag hörde Thomas Gustafsson på Bok & biblioteksmässan i helgen. Först på ett seminarium om Spaniens utveckling efter Franco och i synnerhet kyrkans roll. Det var väldigt intressant att höra hur landet gått inte bara från diktatur till en levande demokrati utan också från att vara hårt styrt av katolska kyrkan – ofta katolskare än påven själv – till att bli i princip lika sekulariserat som andra västeuropeiska länder.

Sedan presenterade han sin bok. Det var kort och forcerat, och boken har jag ju redan köpt. Men han berättade att han just ska börja skriva på del två i trilogin, och den ska handla om det nutida Spanien: samhälle, politik och kultur. Enligt hemsidan ska denna del komma ut till våren. Det blir nog den intressantaste delen för mig. Jag ser verkligen fram mot att få läsa den!

Spaniens nutidshistoria

Spanien - en färd genom historien

Nu har äntligen Thomas Gustafssons bok Spanien – en färd genom historien kommit ut. Jag har köpt den och hunnit läsa de delar som handlar om den senaste årtiondena, från slutet på Francotiden fram till idag. Eftersom jag har varit en del i Spanien, även om det mest har varit vanliga, korta turistbesök, och studerat spanska, är det intressant att läsa om händelserna och samhällsutvecklingen under det här tiden.

Jag var i Spanien första gången 1972 på en charterresa till Mallorca med mina föräldrar. Det var en restresa, och jag minns att vi betalade 999 kronor för oss alla tre, inklusive halvpension. Sedan fortsatte vi att resa till Spanien, jag får det till 9 gånger totalt under 70-talet.

Jag kommer inte ihåg att vi någonsin pratade om att landet var en diktatur, när vi började resa dit. Sista gången vi var där medan Franco levde var i februari 1975, det var vår tredje spanienresa.

På hösten samma år var mina föräldrar sugna på att resa igen, men det var då, i slutet på september, som flera ETA-aktivister dömdes till döden och avrättades. Plötsligt förstod även de minst politiskt medvetna vilken regim det handlade om, och Spanien skulle bojkottas. Palme kallade Spaniens ledare för ”satans mödare” och det blev stor kalabalik när transportordföranden Hans Ericsson struntade i bojkotten  och visade upp sig i kvällstidningarna på Gran Canaria.

Den hösten bar det av till Italien för oss istället. Men sen dog ju Franco, och i februari året därpå var vi på Mallorca igen!

I juni 1977 var mamma och jag i Sitges. Där fick vi bevittna en historisk händelse: spanjorerna gick till valurnorna i det första allmäna valet på 41 år.

Kung Juan Carlos. Biden är hämtad från Wikimedia Commons, fotograf Ricardo Stuckert.

Kung Juan Carlos avgörande roll i införandet av demokratin under åren efter Francos död har ofta framhållits. Thomas Gustafsson bekräftar den bilden. Hade kungen varit av en annan politisk övertygelse, haft personliga maktanspråk eller bara varit mindre intelligent och skicklig hade antagligen Spaniens öde blivit ett helt annat.

Under några tågluffningar och språkkurser under 80-talet fick jag följa utvecklingen i ett land, som återvann frihet och demokrati och sakta växte i välstånd. Men ända fram till besöket på Teneriffa 1991 upplevde jag Spanien som ett billigt turistland.

MadridNär C och jag bytte plan och fick tillbringa ett dygn i Madrid 1993 hade däremot Spaniens  ekonomi börjat hinna ikapp övriga Europas. Vi tänkte äta lunch på El Corte Inglés, det stora varuhuset, som under min tågluffartid erbjöd mättande platos combinados för överkomligt pris. Nu kostade de motsvarande 70 svenska kronor, mycket mer än dagens rätt hemma. Chocken blev kanske ännu större för att vi just kommit från Chile, som var ett relativt billigt land då.

Den gången räckte det att gå ett kvarter bort från Gran Vía för att hitta en lunch som bättre passade vår kassa. Annat var det på Gran Canaria i januari 2002. Euron hade just ersatt pesetan, och vi fick öka på reskassan med nästan 50% jämfört med när vi var på Lanzarote ett par år tidigare.

Prisnivåerna är naturligtvis inte det enda måttet på utveckling och på hur välmående ett samhälle är. Men det är ju väldigt lätt att jämföra. Hur människor klär sig och utbudet i affärerna, sardanadansen på torgen i Catalonien, bredden i tidningsstånden på Ramblan, musiken, debatterna, bokutgivningen, hotellstandarden, standarden på bostäder och vägar, allt det ser jag ju också, men det är en annan historia.

Bilden på kung Juan Carlos kommer från Wikimedia Commons, fotograf Ricardo Stuckert.
Den från Gran Vía i Madrid är också hämtad från Wikimedia Commons, inlagd av Ecescas2.

Ankomst

I morse passerade jag järnvägsstationen just när tåget kommit in. Bara att se det där vid perrongen gjorde mig glad.

Vid övergångssstället stod flera personer med väskor eller ryggsäckar och väntade. Lite vid sidan av stod en ung tjej med resväska på hjul och en karta i näven. Hon såg sig omkring, jämförde det hon såg med kartan och stegade sedan iväg. Första gången i en ny stad? Tillfälligt besök eller studier?

I alla fall önskade jag för en stund att jag var hon!

nattagetDet här tåget var det jag såg, fast här är det fångat i en lite nordligare miljö och kallare årstid. Hämtad från SJs hemsida, foto Kasper Dudzik.

Kartor och gatuvyer

Jagt ska snart åka till Göteborg, och jag funderar på att hyra cykel, så jag laddade ner cykelkartor och kollade lämpliga cykelvägar genom cykelreseplaneraren på trafiken.nu.

Sedan roade jag mig med att följa de rekomenderade vägarna genom att vandra runt i gatubilderna på Hitta.se.

Medan jag höll på kom C och undrade om man kunde besöka Stockholm också, och om hans gamla studenthem på Gärdet fanns med. Det fanns det.

hitta studentbacken2

Det här är en funktion jag verkligen gillar. Det är enkelt att styra runt den lilla figuren på kartan och vrida honom runt, och gatubilden ändras direkt. Man har total koll på var man är och vad man ser. Dessutom ser man direkt på kartan vilka gator som är fotograferade, de är markerade med blått.

Stockholm, Göteborg, Malmö och Lund är inlagda än så länge.

Det finns ju en liknande funktion på Google Earth. Visst är det härligt att kunna dyka ner i panoramabilderna och sedan vandra gatan fram. Precis som man kan vrida runt figuren på Hitta.se kan man dra sig runt i Google Earths panoramabilder. Men man har inte alls koll på var man är på kartan. Vill man se var man är måste man gå ur panoramaläget och sedan zooma ut.

Eller är det något jag har missat? Man kan få upp ett fönster under bilden med satellitkartan från Google maps. Men det finns inget som märker ut var man är, och kartan ändras inte när man vandrar vidare, utan man måste uppdatera. Det finns alltså ingen riktig koppling mellan de två.

Liknande funktion som i Hitta.se finns på Lokaldelen.se. Här finns några fler städer med, men man kan bara vandra på några få gator i varje stad. Men det är en bra början! Är det någon som känner till sådana här kartor för andra delar av värden? Sverige kan ju inte vara unikt. Jag sökte lite på ”street view” och olika städer. För London hittade jag något som heter Seety. Där följer kartan med, men bilden ligger ovanpå kartan, så man ser ändå inte var man är.

Fina 3D-flygbilder har jag hittat på Multimap, men det ju inte riktigt samma sak.

hitta saluhallenDet har då och då diskuterats om det är OK att Google och liknande tjänster lägger ut bilder så här. I början var många upprörda över att igenkännbara människor fanns på bilderna. (Att någon kan bli upprörd över att ens hus syns, som i en kommentar till en artikel i Västerbottenskuriren, är väl bara ett utslag av den vanliga ”klaga på allt för att väcka debatt”-andan – eller är jag naiv?) Nu suddar Google ansikten och raderar bilarnas registreringsskyltar. Men det gör inte Hitta.se! Se skärmdumpen här från utanför saluhallen i Göteborg.

Långhelg utanför allfarvägarna

Reseguiden.se puffar man just nu för en diskussion om intressanta resmål för en långweekend i höst till en europeisk storstad. Frågeställaren funderar på London, men vill ha fler tips.

Svaren är i stort sett de förväntade. Följande städer föreslås: Barcelona, Prag, Amsterdam, Rom, Venedig, Paris, Milano, Nice, Istanbul, Budapest, München, Krakow, Bodrum och Lissabon. Barcelona och Paris får flera ”röster”, och även Amsterdam, men någon tycker att man nog hellre borde åka dit på våren.

Den enda riktiga outsidern på listan är väl Bodrum, men den staden är å andra sidan varken stor eller europeisk!

Om man nu vill åka någonstans där inte ”alla” redan har varit, vart åker man då? I ett gammalt nummer av Allt om resor, nummer 10 2008, stötte jag på ett reportage om den holländska staden Eindhoven. Den ligger i södra delen av landet och har 200 000 invånare. OK, kanske inte heller direkt någon storstad, men ändå.

eindhoven

Staden blev väldigt sönderbombad under andra världskriget, och har därför inte någon gammal stadskärna att skryta med, som de flesta ”klassiska” turiststäderna i Europa. Men det har bidragit till att Eindhoven blivit en riktigt het plats för design och modern  arkitektur. En av världens mest ansedda industridesignskolor ligger här. Designhuis, som är kopplat till utbildningen, rymer utställningar och en butik, som enligt Allt om resors artikel är väldigt lockande.

Även utanför museer och utställningar verkar staden vimla av intressant och överraskande konst, design och arkitektur. Bilderna i tidningen är häftiga, fast kollar man på Google Earth ser det inte så väldigt intressant ut. Men jag tror ändå jag skulle gilla Eindhoven.

Ett plus är att jag inte känner någon som varit där – som turist alltså. En arbetskamrat till mig var där jättemycket som barn, eftersom hennes farmor bodde där, och hon rekomenderar ett besök.

Bild från Wikimedia Commons

Stockholmsboken

tunnelbanekartaNu har jag fått Upplevelser med Stockholms tunnelbana av Lotta Jernström, som jag beställde för en vecka sedan. Det här blir jättekul nästa gång jag åker till Stockholm! Jag måste hejda mig själv lite, för nu ska jag snart till Göteborg, och det är den resan jag ska koncentrera mig på. Men lite har jag tittat i boken, och den är verkligen en guldgruva.

Upplevelser med Stockholms tunnelbanaNär jag läser vanliga stockholmsguider hittar jag inte så mycket nytt. I den här boken är nästan allt nytt för mig. Visste ni till exempel att i Västertorp (stationen mellan Hägerstensåsen och Fruängen, hade aldrig ens hört talas om den) finns Stockholms största permanenta skulpturutställning? Eller att Stockholms kommuns högsta naturliga punkt, Vikingaberget,  77,2 meter över havet, ligger i Vårberg? Detta är bara slumpvisa nerslag efter fem minuters bläddring.

Blandningen är stor. Författaren skriver om bostadsområden och intressant arkitektur, skolor, shoppinggallerior, småaffärer, cafeer, bad, natur och konst. Och det är inte bara en uppräkning, utan allt sätts in i ett sammanhang.

Däremot står det mycket mindre än jag förväntade mig om själva stationerna, ofta ingenting. Men dem finns det ju andra böcker om.

Det här är ingen bok för tunnelbanenördar, utan för alla stockholmare och besökare som vill upptäcka något nytt.