Månadsarkiv: september 2011

Zaha Hadid i Zaragoza

Som jag skrivit förut är jag fascinerad av den irakisk-engelska arkitekten Zaha Hadids verk. De struntar så totalt i normala normer för vad som är ett hus. Jag har sett hennes bergbanestationer i Innsbruck, de var fina.

I Zaragoza ritade hon en av paviljongerna till världsutställningen Expo 2008, Pavilión Puente.

Pavilion Puente

Den fungerade både som gångbro över floden och som utställningslokal, och ser väldigt häftig ut på bild, tycker jag.

Pavilion Puente
Men att se den i verkligheten var en besvikelse. Den var alldeles öde, förutom en vakt i varje ände, som såg till att ingen tog med cyklar över. Gångarna på sidorna, som antagligen var tänkta för utställningar, var avspärrade, och hela bron gav ett övergivet och lite slitet intryck.

Pavilion Puente
Men det märkliga är att när jag nu tittar på de här bilderna tycker jag de är riktigt fina. Bättre på bild än i verkligheten alltså!

Pavilion Puente

På cykel i Zaragoza

En av de bästa sakerna jag gjorde här i Zaragoza var att hyra cykel. Jag hade tur, de hade cyklar till uthyrning på hotellet. Praktiskt, och när jag såg vad de tog på turistbyrån förstod jag att 5 euro dygnet var väldigt billigt också.

CykelskyltZaragoza lär ha drygt 600 000 invånare, men den känns klart mindre. Tempot är också lugnare än i andra jämnstora städer. Det är mindre trafik, och folk går och cyklar i makligt tempo. Skyltar som den här till höger ser man här och var. Och de efterlevs faktiskt, även de lycraklädda håller mänskligt tempo. Kanske beror det på värmen!

Det är bara några år sedan det blev vanligt att cykla här. I samband med världsutställningen Expo 2008 röjdes områdena längs floden upp och man drog cykelbanor till bland annat utställningsområdet. Det är också tillåtet att cykla på gågator och på trottoarer som är bredare än fyra meter.

Det handlar fortfarande inte om någon masscyklism, och fotgängare och cyklister samexisterar väl. Jag har inte fått några onda ögon alls, trots att jag ofta använt mig av smalare trottoarer. Det känns trots allt inte helt tryggt att ge sig ut bland bilarna i en okänd stad! Och jag är inte ensam som cyklar på trottoarer. Det här kommer att bli ett problem i framtiden, om cyklismen ökar. Jag tror inte fotgängarna kommer att fortsätta vara så toleranta då.

BiziDe flesta cyklar man ser kommer från den kommunala cykeluthyrningen Bizi. De har ett tusental cyklar som man kan hämta och lämna på vilken som helst av de 100 Bizi-stationerna. På hemsidan finns en karta med alla stationer, och man kan i realtid se hur många lediga cyklar och tomma platser för återlämning det finns på varje ställe. Bizi verkar tyvärr, till skillnad från i många andra städer, inte direkt vara för turister. Man ska registrera sig på hemsidan och sedan få ett kort hemskickat. Det finns visserligen någon sorts tillfälliga kort, men man måste ändå registrera sig, och jag förstår inte riktigt hur det fungerar. Nåja, jag får väl testa nästa gång jag kommer hit!

Jaume Plensa

El Alma del Ebro

Känns den här filuren igen? Jaume Plensas elva meter höga El Alma del Ebro på utställningspmrådet Expo 2008 i Zaragoza har flera syskon. Ett finns på skulpturparken i Umeå. Men Nosotros, som den heter, är inte ens hälften så hög. Se en bild här.

En annan skillnad är att El Alma del Ebro är sammansatt enbart av latinska bokstäver, Nosotros av tecken från åtta olika alfabet.

El Alma del Ebro

Så här se El Alma del Ebro ut i närbild.

Nedan Nosotros:

Nosotros

I Spanien igen, äntligen

Plaza de San Pedro NolascoOm man räknar bort Barcelona (alldeles för katalanskt nu för tiden) och Kanarieöarna (det behöver jag inte förklara, va?) är det löjligt länge sedan jag var i Spanien. Men nu är jag här. I riktiga Spanien. Zaragoza. Spaniens femte största stad, och enligt vissa den spanskaste av dem alla. Vad det nu är.

Men ja, det känns verkligen att jag är tillbaka. När jag klev ut från hotellet vid niotiden i kväll svepte vinden emot mig. Och den var varm. Och den doftade – eller luktade – Spanien. Då fattade jag det liksom på riktigt.

Visst märks det att tiderna har förändrats. Det är modernare, fler cyklister och joggare. Och det är renare. Men det är Spanien.

Ett hus jag kommer att sakna

VF-husetDet här huset har jag kanske sett för sista gången. Förberedelserna för rivingen av VK-huset, även kallat Thorénska huset, i Umeå är i full gång. När jag kommer hem från Spanien om en dryg vecka är det nog borta.

Det är stora förändringar på gång i Umeås centrum. Arbetet med grunden för det nya kulturhuset ska snart påbörjas, den ovan  nämnda rivningen är första steget i om- och utbyggnaden av gallerian Kungspassagen, ett badhus i centrum ska det bli och flera nya hotell. Vi har också fått en ny järnvägsstation och den gamla byggs om.

Umeå har en tradition av kraftiga protester från röststarka medborgare så fort man planerar en förändring av staden. Det kan vara en rivning, en nybyggnad eller en ny vägdragning. Jag vet inte om det är mer här än i andra städer, men det är i alla fall väldigt förutsägbart. Dragning av en ny forbifart runt västra delen av staden är nog det hetaste nu, tätt följt av flytten av biblioteket till det nya kulturens hus.

Jag tycker själv att en stad ska förändras, utvecklas och förtätas. Jag gillar själva begreppet stad, en tät samling av många människor, där stor variation är accepterad och det finns många möjligheter. De reflexmässiga protesterna mot all förändring gör mig bara trött.

Men just när det gäller rivningen av det här huset tycker jag det är lite sorgligt. Det är ett äkta funkishus, inte så iögonenfallande men med en alldeles speciall karaktär. Olika tider måste få sätta sina avtryck i stadsbilden, och med VF-huset försvinner en stor del av en epok.