Etikettarkiv: Arkitektur

Istanbul

Jag har inte gått igenom bilderna från Istanbul ordentligt än, fast det är över två månader sen jag kom hem. Det är nackdelen med att fota digitalt – det blir en sån ofantlig massa bilder.

Ett annat problem är knutet till resmålet som sådant. Första gången i Istanbul, och vi tittade mest på sådant som alla andra också sett och fotograferat, sådant som man sett mycket bättre bilder av i tidningar och böcker. Det är precis som med Venedig. Men det är klart jag måste fotografera ändå.

Här är till exempel solnedgången över Galatabron:

Galatabron

Och kryddmarknaden:

Utanför kryddmarknaden

Och en man som ber i Rüstem Pasa-moskén:

Ber i Rüstem Pasamosken

Den fantastiska blåa Iznik-mosaiken som fanns överallt fascinerade oss. Det var blommönster varierade i det oändliga. Men när hela väggar var täckta av det ena mönstret intill det andra, som här i Topkapipaltaset, blev jag till slut övermätt:

Topkapi

Calatrava!

Jag har länge längtat efter att få se fler byggnader av Santiago Calatrava, förutom Turning Torso, som vad jag förstår inte är särskilt typisk för honom. Det finns flera fina saker i Spanien, som jag har skrivit om förut, till exempel konst- och vetenskapscentret i Valencia och en läcker bro i Bilbao. Jag har inte kommit till någon av de städerna än, men däremot till Lissabon, och Estação do Oriente.

Det är en järnvägsstation, som invigdes1998 i samband med världsutställningen i Lissabon. Visst är den fin!

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Fast jag gillar inte interiören. Den är grå och mörk, tycker jag.

Estação do Oriente

Bara grå betong. Man får lyfta blicken ordentligt för att se att detta är något annat än en dussinstation.

Järnvägsstationer

Jag älskar att vara på järnvägsstationer. Vissa mer än andra. Jag tycker om att titta på dem från utsidan också. Vad olika de är! Samtidigt finns det några huvudtyper som återkommer på många ställen. Detta är något jag borde sätta mig in mer i.

Ämnet aktualiserades förra veckan, när jag var i Västervik.

Bild

Lite ovanlig, väl, med den där tredje våningen och balkongerna? Den är ritad av Adolf Emil Melander, som ritade många stationer i Småland, bland annat Eksjö.

Men den har en våning mindre, och ger därmed ett helt traditionellt intryck.

I boken Stationshus av Gunilla Linde Bjur och Krister Engström kan man studera ämnet närmare. Det ska jag genast göra – eller så fort den kommer in på biblioteket, den är DYR. Fast jag kanske köper ett ex till brorsan, det skulle han gilla.

Bild

Bilden på Eksjö station kommer från Wikimedia commons.

En glimt av Helsingfors

Jag har varit två dagar i Helsingfors i jobbet. Vi besökte tre olika bibliotek, och sedan hann (eller orkade!) vi inte så mycket mer.

Men de glimtar jag såg stärkte min längtan att turista ett par dagar här. Bilderna jag tog blev ännu uslare än vanligt. Jag hade bara mobilkameran, men den är ganska bra, så jag kan inte skylla på det heller. Men några bildminnen vill jag ändå visa här.

Järnvägsstationen i HelsingforsCentralstationen, ritad av Eliel Saarinen, stod färdig 1919. Jag gillar egentligen mer sentida arkitektur bättre, men den här är häftig ändå.

PosthusetHuvudpostkontoret från 1938, ritat av Jorma Järvi, Erik Lindroos och Kaarlo Borg, har förklarats som byggnadsminne. Vid första anblicken kanske inte så speciellt, men titta en gång till!

DomkyrkanSenatstorget med domkyrkan kändes den här dagen inte direkt som händelsernas centrum.

Jag hann inte riktigt få grepp om staden. Den upplevelse jag fick var att den var på något sätt spretig. En monumental eller vacker byggnad här och där, med anspråkslösa kvarter emellan. Vikar som stack in från olika håll. Jag behöver nog ett par dagar här i lugn och ro. Snart.

Mudéjar

Bland det som starkast satt sin prägel på det vi uppfattar som det spanska är det muslimska arvet. Morerna erövrade större delen av den iberiska halvön på 700-talet, och fördrevs slutgiltigt 1492. Mest kända av de byggnader som finns kvar från den tiden är palatset Alhambra i Granada och moskén i Córdoba. Men ännu intressantare är de spår som ännu syns så tydligt i språk, kultur och arkitektur.

De morer som stannade kvar och blev tvungna att konvertera till kristendomen kallades mudéjares. Mudejararkitekturen kännetecknas av en sammansmältning av kristna, muslimska och judiska influenser, och var särskilt dominerande i Aragonien. Tidsmässigt sammanfaller dess storhetstid med gotiken.

Zaragozas katedral, La Seo, är invändigt en ganska vacker gotisk katedral med fem skepp, vilket gör den nästan kvadratisk. Utanpå är den ett lappverk av olika stilar men med många mudejardrag och vissa delar helt i mudejarstil.

La SeoSpännande, men kanske inte så vackert som helhet.

Finare tycker jag de mer rena mudejrakyrkorna är. Det finns många i Zaragoza, till exempel

Iglesia de San PabloSan Pablo

Iglesia de San MiguelSan Miguel

Iglesia de Santa María Magdalenaoch María Magdalena.

Särskilt tornen gillar jag. Tyvärr är det väldigt svårt att fånga dem på bild. Gatorna är trånga och det är hopplöst att få ett vettigt perspektiv.

Nästan alla byggnader i Zaragoza är i tegel, man har ont om sten. Kyrktornen och vissa delar av andra byggnader är också dekorerade på ett karaktäristiskt sätt i tegel. Ibland, som på tornet till Iglesia de Santa María Magdalena och en av ytterväggarna på La Seo, har man också använt keramik.

La SeoLa Seo

De finaste exemplen på mudejararkitektur lär finnas i Teruel. Kanske ett mål för nästa spanienresa?

Zaha Hadid i Zaragoza

Som jag skrivit förut är jag fascinerad av den irakisk-engelska arkitekten Zaha Hadids verk. De struntar så totalt i normala normer för vad som är ett hus. Jag har sett hennes bergbanestationer i Innsbruck, de var fina.

I Zaragoza ritade hon en av paviljongerna till världsutställningen Expo 2008, Pavilión Puente.

Pavilion Puente

Den fungerade både som gångbro över floden och som utställningslokal, och ser väldigt häftig ut på bild, tycker jag.

Pavilion Puente
Men att se den i verkligheten var en besvikelse. Den var alldeles öde, förutom en vakt i varje ände, som såg till att ingen tog med cyklar över. Gångarna på sidorna, som antagligen var tänkta för utställningar, var avspärrade, och hela bron gav ett övergivet och lite slitet intryck.

Pavilion Puente
Men det märkliga är att när jag nu tittar på de här bilderna tycker jag de är riktigt fina. Bättre på bild än i verkligheten alltså!

Pavilion Puente

Ett hus jag kommer att sakna

VF-husetDet här huset har jag kanske sett för sista gången. Förberedelserna för rivingen av VK-huset, även kallat Thorénska huset, i Umeå är i full gång. När jag kommer hem från Spanien om en dryg vecka är det nog borta.

Det är stora förändringar på gång i Umeås centrum. Arbetet med grunden för det nya kulturhuset ska snart påbörjas, den ovan  nämnda rivningen är första steget i om- och utbyggnaden av gallerian Kungspassagen, ett badhus i centrum ska det bli och flera nya hotell. Vi har också fått en ny järnvägsstation och den gamla byggs om.

Umeå har en tradition av kraftiga protester från röststarka medborgare så fort man planerar en förändring av staden. Det kan vara en rivning, en nybyggnad eller en ny vägdragning. Jag vet inte om det är mer här än i andra städer, men det är i alla fall väldigt förutsägbart. Dragning av en ny forbifart runt västra delen av staden är nog det hetaste nu, tätt följt av flytten av biblioteket till det nya kulturens hus.

Jag tycker själv att en stad ska förändras, utvecklas och förtätas. Jag gillar själva begreppet stad, en tät samling av många människor, där stor variation är accepterad och det finns många möjligheter. De reflexmässiga protesterna mot all förändring gör mig bara trött.

Men just när det gäller rivningen av det här huset tycker jag det är lite sorgligt. Det är ett äkta funkishus, inte så iögonenfallande men med en alldeles speciall karaktär. Olika tider måste få sätta sina avtryck i stadsbilden, och med VF-huset försvinner en stor del av en epok.

Storverk i öknen

K-special i fredags handlade om den kinesisk-amerikanske arkiteketen I.M. Pei. Den enda jag visste om honom tidigare var att det är han som har skapat pyramiden vid Louvren.

I Storverk i öknen får han, 88 år gammal, uppdraget att rita ett museum för islamisk konst i Doha i Qatar. Det är fascinerande att se hur han, utan att tidigare ha någon större kunskap om den muslimska världen, med entusiasm och nyfikenhet börjar utforska de arkitektoniska traditionerna och de lokala förutsättningarna. Resultatet verkar fantastiskt. Utifrån slutet, som ett fort i sandsten, omgivet av vatten. Inuti elegant, med böljande linjer och en imponernade rymd.

Museum of Islamic Art

Programmet finns att se på Svt Play till och med 16 juli. Missa det inte!

Museet har en snygg webbplats också – Museum of Islamic Art.

Bild från Flickr,com av jemasmith.

En liten tripp i jobbet

Små resor är också resor. Jobbresor är också resor.

I morgon åker jag till Örebro, jag ska vara där på ett möte på måndag. Jag hade först tänkt ta nattåget. Det ska komma fram vid tio över nio och mötet börjar tio. Rätt lagom. Och jag gillar ju att åka tåg. Men med en resa för ett par år sedan i färskt minne tyckte jag inte det kändes helt tryggt.

Den gången skulle jag på ett möte i Stockholm, jag tror det började nio. Jag hade alltså minst två timmars marginal. Det räckte inte. Inte kul allt komma för sent, när man åker ner bara för ett möte på några timmar.

Alltså blir det flyg till Bromma i morgon och sedan vidare med tåg till Örebro och hotellövernattning. Jag kommer i god tid, utvilad och med god frukost i magen till mötet. Det blir nog bra.

Dessutom passar jag på att träffa min bror i Stockholm en stund innan tåget går. Jag måste komma ihåg att fråga honom om vad han tycker om planerna på nytt operahus i Stockholm. Jag tycker det vore jätteläckert med ett landmärke, som i Köpenhamn, Oslo eller Sydney. Men jag vet att min bror är mer traditionellt lagd. Och det är han som faktiskt går på opera, inte jag.

Stockholm Waterfront

Min bror visade mig på en byggnad som håller på att uppföras strax bakom Centralstationen i Stockholm. Han visste inte vad det var, men var fascinerad. Den liknar inget annat i närheten och syns på långt håll, särskilt söderifrån.

Stockolm WaterfrontSå här ser bygget ut nu från stadshushållet.

Efter lite googlande identifierade jag det som Stockholm Waterfront, ett komplex med kontor, hotell och kongresscentrum, där det är det sistnämnda som är den iögonenfallande, oregelbundna byggnaden. Tomten är den där Klara postterminal låg.

Det har tydligen (naturligtvis) rasat en debatt om bygget, som jag med mitt landsortsperspektiv missat helt. Bland annat avstyrkte Stockholms skönhetsråd i sitt remissvar förslaget till ny detaljplan för området. Bygget ansågs bryta för mycket mot de äldre byggnaderna, särskilt stadshuset, och stadens siluett. Men det blev ju av, och det blir säkert jättefint.