Monthly Archives: februari 2009

Hemma i Ingenstans

hemma-i-ingenstansJag har just läst Sören Sommeilus nya bok, Hemma i Ingenstans. Den handlar om nio olika städer, nio väldigt olika städer. Boken var lite av en besvikelse. Inte så att det inte alls var intressant. Tvärtom fanns det mycket lärorikt och tänkvärt i den. Men på något sätt saknade jag den linje, den röda tråd, som titeln utlovade.

Somelius skriver om städer som han besökt, ofta vid flera olika tillfällen. Det är städer av olika storlek och mycket olika karaktär. Från megastäderna Lima och Madras till Litauiska Klaipeda och den egna hemstaden Helsingborg. Visst tog jag med intresse del av författarens intryck av de olika städerna och lärde mig en hel del av de historiska tillbakablickana. Men jag saknade ändå det sammanhållande kittet.

I det inledande kapitlet finns det en ansats till övergripande analys, och i avsnittet om Trieste kommer Sommelius in på vad som egentligen är stadens natur. Här citerar han den brittiska författaren Jan Morris, som myntade begreppet staden som Ingenstans om Trieste . Är detta att vara ett Ingenstans något som är generellt för alla städer i högre eller lägre grad, eller är det specifikt för Trieste, denna gränsstad med förflutet som kulturellt blomstrande hamnststad i Österrike-Ungern? Bokens titel visar att Sommelius tycker att det är generellet, men hans texter visar inte det.

Annonser

Vintersemester

VinterskymningFör första gången i livet ska jag på skidsemester. Det är dottern som vill lära sig åka snowboard. Jag tänker ta med längdskidorna, men också ladda upp med goda böcker och myskläder.

Jag har bokat snowboardlektioner till dottern, men nu börjar det poppa upp tankar i mitt huvud då och då att jag kanske skulle pröva slalom själv! Det är väl sista chansen, innan jag blir alldeles för gammal och skröplig. Det är kanske inte så svårt eller dramatiskt.  Det lär finnas många lätta backar i Hemavan. Frågan är om de har någon tantkurs.

Bilden här ovan är ju inte på något skidbacke, men vinter är det i alla fall. Det var längesen vi hade så mycket snö. Och det lär ju inte vara mindre i fjällen.

Främlingar på tåg

villachDet är något speciell med tågresor. Eller, det är mycket som är speciellt med tågresor, men det är en grej som har visat sig för mig först på senare år. Det är hur lätt det är att få kontakt och prata med medresenärerna. Så var det inte alls för mig förr, jag var väl inte mottaglig. För det är naturligtvis jag som har förändrats, inte alla andra!

Nu för tiden kommer jag alltid i samspråk med folk. Det händer allra mest i sovvagnskupeer, men också ibland i restaurangvagnen. Det har hänt mig flera gånger på senare tid att jag har delat kupé med två andra medelålders kvinnor, och på nolltid har vi blivit inbegripna i mycket intressanta och öppenhjärtiga samtal. Vi kommer antagligen aldrig mer att träffas, vi har inte så mycket annat att göra just då än att prata. Och på något sätt har vi kanske något gemensamt, eftersom vi väljer att resa på det här sättet. Så många intressanta berättelser och livsöden jag fått ta del av, och så många tankeväckande meningsutbyten vi har haft!

Den första bok jag läste av den engelska författaren Jenny Diski heter Främling på tåg. Jag tyckte mycket om den, och kände igen mig i mycket av det hon skrev, trots att jag och författaren i mångt och mycket är väldigt olika. Hon skriver om de där samtalen, och om allt folk berättar för en, just för att man är en främling, som man aldrig mer kommer att träffa.