Etikettarkiv: semesterplanering

Planingering pågår

Man borde kanske ta en resa i taget. Planera, boka, resa. Sedan börja planera igen. Av praktiska skäl, men kanske framför allt på grund av min otålighet, går det inte alltid till så för mig.

När ungarna åker till USA i juli ska jag följa med dem till Arlanda, och sedan stanna några dagar i Stockholm. Hotell där är bokat, det blir budget, Hotell Alexandra på Söder. Tre nätter med frukost, internet, badrum och fönster (nej, inte alls självklart) för 1440:-. Ska bli intressant att se hur det är. Jag har faktiskt bott där en gång förut, men det var nog ungefär 35 år sen – det enda jag minns är garaget, det var stora betongklot där, av någon anledning.

Däremot är jag lite stressad över att vi inte fått reda på avgångstiden till New York än – jag misstänker att vi behöver övernatta på Arlanda, och då är det dags att boka nu. Dessutom vore det bra att boka anslutningsflyget nu också, för att få bra pris.

Men jag har i alla fall fixat en resa till Spanien till hösten, för bara mig, alldeles ensam. Till Zaragoza blir det. Flyg från Skellefteå till Girona, buss via Barcelona till Zaragoza. Sex nätter på Hotel Silken Zentro. Äntligen ska jag få uppleva det ”riktiga” Spanien igen!

Men först ska jag och C hälsa på goda vänner i London, sista helgen i maj. Det blir kul!

Annonser

Resa rätt tillsammans

Så då står vi plötsligt här, min sambo och jag, och frågar oss vad vi ska göra tillsammans bara han och jag. Det var så längesen. Vi har gjort en massa saker med barnen, och även var och en för sig. Men vi två tillsammans – vad skulle vi verkligen gilla båda två?

Christer på Nya ZeelandJag har tidigare bloggat om lämpliga resmål för oss två. Men det är inte bara målet som är viktigt. Ressätt, vistelsens längd, hur man bor och vad man gör på platsen måste ju också beaktas.

Jag funderar så mycket på resor, så jag har en massa önskemål och planer. Jag vet att C. tycker att en hel del av mina reseidéer låter bra, och att han gärna följer med på sånt som jag gillar. Men vad vill han själv egentligen?

Englandsresan förra sommaren var till stor del hans idé. Han tycker om det engelska  och njöt av att bara vara där. Sen träffade vi en god vän till honom och en webbbekant. Sånt gillar han också. Han talar ofta om hur trevligt vi hade det.

Långa flygresor är inte något C. längtar efter. Han var den i familjen som led mest när vi åkte till Brasilien för fem år sedan. Men ibland talar han om att han skulle vilja åka till Söderhavet igen. Han var på bland annat Samoa, Fiji och Nya Zeeland för en herrans massa år sen.  Men annars tror jag korta flygresor och tåg är det bästa.

En avgörande skillnad mellan oss två är att jag njuter att själva resan, nästan hur den än går till. Jag gillar känslan av att vara på väg från ett plan till ett annat på en larmande flygplats, leta efter en bussterminal i en storstad eller orientera mig i tunnelbanesystemet. Jag gillar också väntetiden på en järnvägsstation eller timmarna på väg. Det gör inte han.

Nu är det bara tre veckor tills vi ska på vår stockholmsweekend. Det blir en början i alla fall. Sen  ska jag nog dra med gubben på lite större projekt!

Understa bilden tog C. på Fiji 1985. Övre bilden: C. på Nya Zeeland samma år, okänd fotograf.

Sommarplanering pågår!

Förrförra sommaren tågluffade jag och sonen. I år är det dotterns tur att få ”lyckan” att fara ut med mig. Att bara luffa runt ensam med mig i flera veckor är inte det hon drömmer om, det inser jag. Istället har vi bokat en ridvecka på en gård utanför Toulouse. Veckan före midsommar kommer vi att vara där. Vi har bokat genom Häst- och Sportresor. De verkar bra. Jag fick hjälp per telefon att välja en lämplig resa, och när vi bokat kom ett brev hem med trevlig information om stället och om hur man tar sig dit, plus en ordlista med häst- och ridtermer på franska och engelska. Det ska bli spännande att se om allt är så där bra i verkligheten också!

Efter en veckas ridning – nåja, det rör sig bara om två-tre timmar om dagen, men ändå – tänker vi oss att det kommer att bli skönt med några dagar vid en strand innan det bär av hemåt. Ett önskemål från dottern är också att resa genom Alperna. Vi tänker lämna lite öppet för improvisation, men jag kan ju inte låta bli att redan nu granska olika rutter. Så jag sitter och lusläser European rail timetable och söker i Deutsche Bahns utmärkta tidtabellstjänst. För vi kommer alltså att åka tåg. För att jag älskar det och för att dottern tänker på miljön. Och för att det tillåter just improvisation.

Det har varit ont om restankar på sista tiden

Jag trodde inte det kunde gå så lång tid utan att jag tänker på resor och längtar efter att resa. Men så har det varit nästan hela oktober.

Vi har haft fullt upp med att hjälpa mamma att flytta, forsla bort alla grejer hon inte vill ha kvar och allt annat som en flytt för med sig. Sedan gav vi oss på att byta sovrum här hemma och måla om ett av rummen. Dessutom har det varit intensivt och rätt mentalt krävande på jobbet.

Men det lustiga är att mitt i alltihop har jag faktiskt, hux flux, gått och bokat en resa!

Jag ska åka med två vänner till Dubai i januari. Det känns jättemärkligt och lite overkligt. Jag som alltid tänker och drömmer och planerar i evighet annars. Men nu är det verklighet och inga drömmar. Åh, vad det ska bli kul!

Att ta kontrollen över sommaren

Det hett efterlängtade sommarlovet har börjat, och själv har jag bara fyra arbetsdagar kvar till SEMESTERN.

Jag kanske ska göra en planeringskalender över alla familjemedlemmars sommaraktiviteter. Jag gjorde det för några år sen, när det var ovanligt mycket på gång för oss allihop: fotbollscuper, läger, resor och olika semesterperioder. Min mamma fick en kopia också, och det är hon som har frågat efter det nu. I år har vi inte alls lika mycket inplanerat, men det kanske inte skadar ändå.

kalender

Och om nio dagar bär det av till England. Vi håller på och gör en översikt över tider och bokningar, tåglinjer, tidtabeller och telefonnummer. Det har sina nackdelar att resa fyra tillsammans. Det verkar alltid vara två som har väldigt vaga begrepp om planerna. När två i sällskapet är tonåringarn är det väl ganska givet vilka det är som saknar koll… Jag har svårt att vänja mig vid att sonen, som tidigare sugit åt sig allt som hänt i omgivningen, ofta befinner sig som i en annan värld.

Har vi någon englandskarta egentligen? Både jag och C är karttokiga, och jag är dessutom väldigt dålig på Englands geografi. Att veta var jag är är viktigt för mig, särskilt när jag, som den här gången, inte har bestämt och bokat allt i förväg.

När jag läser vad jag själv skrivit här ovan, blir jag lite betänksam. Är jag verkligen en sån kontrollfreak? Det är kanske bara att acceptera. Jag planerar inte alls mitt vardagliga liv så här. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om mitt behov av att vara förberedd när jag reser. Jag tror det här hänger ihop med det. Jag vill vara säker på att ingenting av det roliga bara slinker förbi, utan att jag hinner njuta riktigt av det.

Hur förberedd ska man vara?

unionjackNu har vi bokat flygbiljetter till England. Vi åker efter midsommar, hela familjen. Å, vad det ska bli roligt! Vi har inte ordnat någonstans att bo, har inte ens bestämt vilka orten vi ska till. Men vi ska undvika London, inte åka längre än nödvändigt och inte kuska runt för mycket. Ett par platser räcker.

Det ska absolut gå att bada, annars är inte dottern med på noterna. Bra pubar för sambon. En mysig, gammal stadskärna att utforska och god mat för sonen. Jag tycker alltihop verkar trevligt!

En stor del av nöjet med att resa för mig är att planera och förbereda. Det bör inte komma som en överraskning för den som läst något på den här bloggen förut! Det är som om jag inte riktigt kan vara närvarande och ta in allt under resan, om den är helt oförberedd. Så nu ska jag försöka koncentrera mig på England, och lämna tillbaka den där boken om Transylvanien till biblioteket!

guiderGuideböcker blir det, webbsurfande och så Google Earth. Jag har redan varit i Margate, Brighton, Dover och Rye – hemma i fåtöljen med datorn i knät!  Det är fantstiskt att kunna dyka ner mot gator och torg, få se foton från platserna och till och panoramabilder, nästan som om man är där!

Sonen förstår inte alls vad jag syslar med. När han var mindre, och vi försökte berätta eller visa bilder från ställena vi skulle resa till, spjärnande han emot, ville inte se. Han sa att han ville bli överaskad! Jag förstår vad han menar, och jag respekterar det, fast jag själv inte alls fungerar på det sättet.

Ibland funderar jag på hur det skulle vara att resa på en överaskningsresa. Tänk om jag gav sambon fria händer att ordna en långweekend nånstans, men inte tala om vart. Inte förrän på flygplatsen skulle jag få veta. Skulle det vara kul?

Den övre bilden från FreeFoto.com