Etikettarkiv: Böcker

Stockholmsboken

tunnelbanekartaNu har jag fått Upplevelser med Stockholms tunnelbana av Lotta Jernström, som jag beställde för en vecka sedan. Det här blir jättekul nästa gång jag åker till Stockholm! Jag måste hejda mig själv lite, för nu ska jag snart till Göteborg, och det är den resan jag ska koncentrera mig på. Men lite har jag tittat i boken, och den är verkligen en guldgruva.

Upplevelser med Stockholms tunnelbanaNär jag läser vanliga stockholmsguider hittar jag inte så mycket nytt. I den här boken är nästan allt nytt för mig. Visste ni till exempel att i Västertorp (stationen mellan Hägerstensåsen och Fruängen, hade aldrig ens hört talas om den) finns Stockholms största permanenta skulpturutställning? Eller att Stockholms kommuns högsta naturliga punkt, Vikingaberget,  77,2 meter över havet, ligger i Vårberg? Detta är bara slumpvisa nerslag efter fem minuters bläddring.

Blandningen är stor. Författaren skriver om bostadsområden och intressant arkitektur, skolor, shoppinggallerior, småaffärer, cafeer, bad, natur och konst. Och det är inte bara en uppräkning, utan allt sätts in i ett sammanhang.

Däremot står det mycket mindre än jag förväntade mig om själva stationerna, ofta ingenting. Men dem finns det ju andra böcker om.

Det här är ingen bok för tunnelbanenördar, utan för alla stockholmare och besökare som vill upptäcka något nytt.

Ny stockholmsbok i min smak

Upplevelser med Stockholms tunnelbanaLäste just i Aftonbladet om en ny bok som verkar vara helt i min smak: Upplevelser med Stockholms tunnelbana: en guide. Den är på 250 sidor och handlar både om själva stationerna och om det som finns där man kliver av.

Den ska jag skaffa! Visst klarar jag mycket väl av att turista via tunnelbana utan någon bok (se mitt tidigare inlägg om Tensta tunnelbanestation) och visst finns det andra böcker om tunnelbanan, men jag tror jag skulle gilla den här skarpt.

Det är en annan bok, som just komit ut, som jag också måste ha: min favorit Thomas Gustafssons Spanien – en färd genom historien. Jag beställer dem båda två, genast!

Sevärt under jord

Visst kan man turista på orter man känner väl. De stora sevärdheterna, som man antagligen skulle ha sökt upp om man besökte staden för första gången, kanske inte lockar. Har man varit några gånger i Stockholm har man inte kunnat missa Globen, Slottet och Stadshuset. Kanske inte ens Skansen och Vasamuseet.

Men tunnelbanan då? Det är klart jag har åkt tunnelbana, ett oräkneligt antal gånger, trots att jag är uppvuxen i Göteborg. Först den gröna linjen när jag var barn och vi hälsade på farmor vid Gullmarsplan, senare den röda när mormor bodde på vårdhem i Vårberg och den blå till sommarjobbet i Sundbyberg.

Jag minns hur fascinerad jag var av den blå linjen när den var ny – den invigdes 1975. Den ligger ju under de andra linjerna vid T-centralen och många av stationerna har en grottliknande utformning. Senare upptäckte jag fler av stationerna. De har alla olika stil och stämning. Hallonbergen, där jag klev av när jag skulle till sommarjobbet, minns jag att jag tyckte var så ful. Bleka väggar med bilder som klotter och gräsliga rosa detaljer.

Tunnelbanestationer är ju ställen man passerar på väg någonstans. Men många är värda en extra blick. I januari i år klev jag av i Tensta. Så här ser det ut där:

tensta1

Syskonskap på olika språk

tensta3

tensta5

Tensta tunnelbanestation. Konst av Helga Henchen med temat ”En ros till invandrarna”, 1975.

Konsten i Stockholms tunnelbana är naturligtvis behandlad i många böcker och webbsajter. SLs broschyr om konsten i tunnelbanan är en bra introduktion. Boken En värld under jord från 2000 är jättefin och grundlig. Riktigt kul är också barnboken Mysteriet i tunnelbanan av Maria Hellstadius Wiberg, om konsttjuvar och skulpturer som får liv! Wikipedia har en en artikel om Stockholms tunnelbana i allmänhet, och en sida om varje station. Där får man spännande upplysningar, som hur långt under jord stationen ligger och hur långt det är från till exempel Kungsträdgården.

Aftonbladets små guideböcker

upptackHar ni sett att man kan köpa små guideböcker från Lonely Planet med Aftonbladet? Det är den första svenska upplagan av Lonely Planets Encounter guides. En ny titel varje vecka. Den första var London, den fick man på köpet. Sedan kostar de 59 kronor. Det kommer att bli trettio stycken.

Men de är rätt trevliga. Små, lite som Berlitz guider, fast tjockare. Jag har har drabbats av lätt hagalenskap, de är liksom så söta och fina. Och billiga. Den engelska upplagan kostar 6,99 pund. Fast man måste köpa tidningen också, den kostar väl en tia, så 69 gånger 30, det blir ändå löjligt mycket pengar.

Jag köpte tvåan, New York, fast jag inte har några planer på att resa dit. Sen missade jag trean, Paris, och blev lite stressad, den skulle jag verkligen vilja ha. På bakre pärmen står det vilka titlar som planeras. Och längst ner upptäckte jag en rad: För efterbeställningar: www.ginza.se/aftonbladet. Paris är räddat! De säljer för samma pris, 59 kronor, men man slipper köpa tidningen. Porto tillkommer, men man kan ju beställa flera samtidigt, om man ger sig till tåls till det har kommit ut lite fler.

Den här veckan är det Barcelona. Och jag har varit jätteduktig, stått i konsumkön och tittat på den, men inte köpt. Vi får se hur många av de trettio titlarna jag kan låta bli att köpa. Dubai måste jag bara ha. Andra är jag inte alls intresserad av, som Ko Samui och Las Vegas. Fast det är klart, även om jag inte tänker åka dit är det ju bra att lära sig lite…

Hur förberedd ska man vara?

unionjackNu har vi bokat flygbiljetter till England. Vi åker efter midsommar, hela familjen. Å, vad det ska bli roligt! Vi har inte ordnat någonstans att bo, har inte ens bestämt vilka orten vi ska till. Men vi ska undvika London, inte åka längre än nödvändigt och inte kuska runt för mycket. Ett par platser räcker.

Det ska absolut gå att bada, annars är inte dottern med på noterna. Bra pubar för sambon. En mysig, gammal stadskärna att utforska och god mat för sonen. Jag tycker alltihop verkar trevligt!

En stor del av nöjet med att resa för mig är att planera och förbereda. Det bör inte komma som en överraskning för den som läst något på den här bloggen förut! Det är som om jag inte riktigt kan vara närvarande och ta in allt under resan, om den är helt oförberedd. Så nu ska jag försöka koncentrera mig på England, och lämna tillbaka den där boken om Transylvanien till biblioteket!

guiderGuideböcker blir det, webbsurfande och så Google Earth. Jag har redan varit i Margate, Brighton, Dover och Rye – hemma i fåtöljen med datorn i knät!  Det är fantstiskt att kunna dyka ner mot gator och torg, få se foton från platserna och till och panoramabilder, nästan som om man är där!

Sonen förstår inte alls vad jag syslar med. När han var mindre, och vi försökte berätta eller visa bilder från ställena vi skulle resa till, spjärnande han emot, ville inte se. Han sa att han ville bli överaskad! Jag förstår vad han menar, och jag respekterar det, fast jag själv inte alls fungerar på det sättet.

Ibland funderar jag på hur det skulle vara att resa på en överaskningsresa. Tänk om jag gav sambon fria händer att ordna en långweekend nånstans, men inte tala om vart. Inte förrän på flygplatsen skulle jag få veta. Skulle det vara kul?

Den övre bilden från FreeFoto.com

Böcker som utspelar sig i Barcelona

Det har länge funnits guider för att resa i berömda personers, särskilt författares, fotspår. Nu har det också blivit vanligt att resa i fiktiva personers fotspår. Wallander i Ystad, Arn i Västergötland, Lisbet Salander och Mikael Blomkvist i Stockholm till exempel. Det är inget som direkt lockar mig, men jag är inte alldeles främmande för att använda skönlitteraturen för att utforska mina resmål.

Några gånger har jag prövat att läsa en roman från landet eller staden före avresan. Men det ger mig inte så mycker. Hellre gör jag tvärtom, reser först och läser seden. När jag redan har varit där och upplevt stämningarna och miljöerna ger det en extra dimension åt läsupplevelsen.

Sedan händer det att jag önskar att jag kunde åka tillbaka igen, och kolla upp hur det faktiskt ser ut på just den gatan där en viss litterär person bodde, eller parken där man hittade liket…

Några böcker om Barcelona, som jag läst:

Jag dog i Barcelona av Claes Grill. Jag tog den för titelns skull. Ingen stor litteratur! Fascinerande tema, med en man som träffar sin dubbelgångare, och byter flygbiljett med honom. Men handligen blir efterhand mer och mer fånig. Men nog skulle jag vilja promenera i Raval och se var Wexford Inn låg.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Vindens skugga är full av stämningar, dofter och känslor. Regnvåta gator i Barrio Gótico och övergivna patriciervillor i stadens övre delar – jag vill se alltihop igen! Ruíz Zafóns nya bok, Änglars val, har jag inte hunnnit läsa än.

Katedralen vid havet

Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones. Helt osannolik historia om Arnau Estanyol som växer upp i staden på 1300-talet och under sitt liv får pröva på olika samhällsklasser och yrken. Som en röd tråd genom berättlelsen går byggandet av kyrkan Santa Maria del mar. Man känner förstås inte riktigt igen sig i 1300-talsstaden, men kyrkan finns ju där – jag hade faktiskt redan besökt den, innan jag läste boken, trots att kyrkor inte hör till mina stora intressen – och några andra byggnader.

Döden i Barcelona av Manuel Vázquez Montalbán. Det var länge sedan jag läste den, och egentligen är jag inte så förtjust i deckare. Jag minns inte så mycket av den.

Placa del Diamant

Placa del Diamant

Diamanttorget av Mercè Rodoreda. Utspelar sig i Grácia på 30-talet. En mycket fin bok om ett gripande kvinnoöde. Man får en ingående bild av stadsdelen, långt  innan den blev trendig.

Undrens stad av Eduardo Mendoza. Den skildrar den ekonomsikt överhettade tiden kring förra sekelskiftet, med vilda spekulationsaffärer och maffiametoder. Det var under den här perioden hela stadsdelen Ensanche (Eixample) kom till, och band samman det ursprungliga Barcelona med Grácia, som tidigare var en stad för sig själv.

Det finns ju en uppsjö av guideböcker till populära resmål, som Lonely Planet. De är ju egenligen rätt torftiga, om man vill ha annat är en snabb orientering. Däremot älskar jag böcker som mer utförligt försöker skildra en stad, som Clas Thors böcker om Berlin och Prag från 80-talet eller Thomas Gustafssons Madrid – staden som aldrig sover och Barcelona – Kataloniens huvudstad.

Barcelona

Men det bästa lästipset, om man verkligen vill tränga in i Barcelonas uppbyggnad och utvekling är Robert Hughes Barcelona. Läs den! Den kräver lite tid och kraft, men ger ofantligt mycket tillbaka.

Bild från Wikimedia Commons

Välkommen till paradiset

Naturligtvis finns det en massa olika anledningar till att vi reser. Naturligtvis finns det en massa olka sätt att resa på. I många kretsar har man sedan en tid tillbaka varit väldigt noga med att påpeka att man är resenär, inte turist.

Turist är något dåligt, svenssonaktigt. Turister vill ligga vid polen och blir förtvivlade om det inte finns svenskt kaffe på resmålet. Turister köper massproducerade souvernier och låter sig fotograferas med apor eller papegojor på stranden. Riktiga resenärer ser det äkta på sina resmål, och väljer platser som inte ännu är på charterbolagens kartor. Valet av remål är en statusmarkör.

Välkommen till paradisetDen här högstatusresenärerna får vatten på sin kvarn genom Jennie Dielemans bok Välkommen till paradiset. Här beskrivs grundligt, plats för plats, hur massturismen till allt mer exotiska platser utnyttjar lokalbefolkningen och utarmar den lokala kulturen. Det handlar inte bara om charterturism, även backpackerkulturen i Thailand och Vietnam beskrivs.

Exploatering av krigsminnen i Vietnam, prostitution i Thailand, all inclusive-turismen i Dominikanska republiken som kräver billig arbetskraft men där vinsten går till internationella storbolag. Allt för att rika västerlänningar ska få sina drömmar om den perfekta semestern uppfyllda. För vi vill egentligen inte alls uppleva landet vi besöker som det är, vi kräver att resmålet anpassas efter våra önskemål och behov. I den mån vi intresserar oss för lokalbefolkningen är det  i form av pitoresk ursprungsbefolkning, som vi beskådar som vore de apor i bur.

Det här är en bild av de värsta formerna av turism, men gränserna är flytande. Hur reser en god turist? För turister är vi allihop, som reser för vårt nöjes skull, hur man är försöker trolla med orden.  Är inte högstatusresenärernas ständiga sökande efter nya smultronställen bara ett sätt att bereda väg för massturismen?

Vi anser att det är vår rätt att regelbundet resa från vår kalla Nord för att ”ladda batterierna”. För större delen av jordens befolkning är resande en utopi. Kan vi resa utan negativa effekter för dem, vars land vi besöker? Jag klänger mig , även efter att ha läst Dielemans bok, fast vid uppfattningen att det går. Men visst finns det mycket att fundera på. Inte minst i dessa tider av klimatlarm.

Hemma i Ingenstans

hemma-i-ingenstansJag har just läst Sören Sommeilus nya bok, Hemma i Ingenstans. Den handlar om nio olika städer, nio väldigt olika städer. Boken var lite av en besvikelse. Inte så att det inte alls var intressant. Tvärtom fanns det mycket lärorikt och tänkvärt i den. Men på något sätt saknade jag den linje, den röda tråd, som titeln utlovade.

Somelius skriver om städer som han besökt, ofta vid flera olika tillfällen. Det är städer av olika storlek och mycket olika karaktär. Från megastäderna Lima och Madras till Litauiska Klaipeda och den egna hemstaden Helsingborg. Visst tog jag med intresse del av författarens intryck av de olika städerna och lärde mig en hel del av de historiska tillbakablickana. Men jag saknade ändå det sammanhållande kittet.

I det inledande kapitlet finns det en ansats till övergripande analys, och i avsnittet om Trieste kommer Sommelius in på vad som egentligen är stadens natur. Här citerar han den brittiska författaren Jan Morris, som myntade begreppet staden som Ingenstans om Trieste . Är detta att vara ett Ingenstans något som är generellt för alla städer i högre eller lägre grad, eller är det specifikt för Trieste, denna gränsstad med förflutet som kulturellt blomstrande hamnststad i Österrike-Ungern? Bokens titel visar att Sommelius tycker att det är generellet, men hans texter visar inte det.

Främlingar på tåg

villachDet är något speciell med tågresor. Eller, det är mycket som är speciellt med tågresor, men det är en grej som har visat sig för mig först på senare år. Det är hur lätt det är att få kontakt och prata med medresenärerna. Så var det inte alls för mig förr, jag var väl inte mottaglig. För det är naturligtvis jag som har förändrats, inte alla andra!

Nu för tiden kommer jag alltid i samspråk med folk. Det händer allra mest i sovvagnskupeer, men också ibland i restaurangvagnen. Det har hänt mig flera gånger på senare tid att jag har delat kupé med två andra medelålders kvinnor, och på nolltid har vi blivit inbegripna i mycket intressanta och öppenhjärtiga samtal. Vi kommer antagligen aldrig mer att träffas, vi har inte så mycket annat att göra just då än att prata. Och på något sätt har vi kanske något gemensamt, eftersom vi väljer att resa på det här sättet. Så många intressanta berättelser och livsöden jag fått ta del av, och så många tankeväckande meningsutbyten vi har haft!

Den första bok jag läste av den engelska författaren Jenny Diski heter Främling på tåg. Jag tyckte mycket om den, och kände igen mig i mycket av det hon skrev, trots att jag och författaren i mångt och mycket är väldigt olika. Hon skriver om de där samtalen, och om allt folk berättar för en, just för att man är en främling, som man aldrig mer kommer att träffa.

Nytt om Spanien

barcelonaJag har varit många gånger i Spanien, kanske ett 20-tal. En hel sommar tillbringade jag där, först på resande fot, sedan några veckor på språkkurs i Barcelona. Jag har också läst en hel del om landet. De bästa böckerna tycker jag är de av Thomas Gustafsson – Spanien sol och skugga, Barcelona och Madrid. Intressanta, välskrivna och snygga.

Därför blev jag väldigt glad idag när jag läste på bloggen Ett annorlunda Spanien att han planerar tre nya böcker. Den första, Spanien: en färd genom historien kommer redan i vår. Jag kommer att springa till bokhandeln!

Thomas Gustafsson har också en hemsida med en mycket bra och innehållrsik guide till Spanien, tänkt som ett komplement till hans bok.