Kategoriarkiv: Transportmedel

Att resa eller inte resa

Eyjafjallajokull Volcano Eruption, IcelandNu är jag i en väldigt märklig situation. Jag har en resa bokad och klar, inga hinder i sikte – utom en liten rackans vulkan!

Jag kom hem från Halmstad i söndags, ett och ett halvt dygn försenad. Till på fredag ska väl flyget komma igång igen, tänkte jag. C föreslog att vi ändå skulle boka tåg, för säkerhets skull. Jag tyckte först inte det var någon god idé, men kom på bättre tankar. Då var naturligtvis liggplatserna slut.

Idag har de flesta planen mellan Umeå och Stockholm gått. Så ikväll är det stopp igen. Nya askmoln på väg. Jag kan bara hålla tummarna för fredag.

Egentligen är det ingen katastrof om resan blir inställd. Vi ska ju bara till Stockholm, och jag tror nog att de vi ska träffa där kan om några veckor också. Tågbiljetter går att få tag på, och hotell också, även om det kanske blir lite mindre centralt än det vi bokat nu.

Då slår det mig: om nu planet går på fredag, så är det ändå inte säkert att det går hem på söndag. Håhå, vad krångligt!

Satellitbild av Eyjafjallajökull 16 april 2010 från Flickr, DigitalGlobe

Bonusdygn i Göteborg?

Jag är i Halmstad nu. Trodde jag skulle sova i min egen säng i natt, men Eyjafjallajökull hade andra planer för mig. Hotellnatt i Göteborg och tåg hem i morgon kväll verkar vara en mer realistisk framtidsutsikt. Ledsen? Nepp!

Resa rätt tillsammans

Så då står vi plötsligt här, min sambo och jag, och frågar oss vad vi ska göra tillsammans bara han och jag. Det var så längesen. Vi har gjort en massa saker med barnen, och även var och en för sig. Men vi två tillsammans – vad skulle vi verkligen gilla båda två?

Christer på Nya ZeelandJag har tidigare bloggat om lämpliga resmål för oss två. Men det är inte bara målet som är viktigt. Ressätt, vistelsens längd, hur man bor och vad man gör på platsen måste ju också beaktas.

Jag funderar så mycket på resor, så jag har en massa önskemål och planer. Jag vet att C. tycker att en hel del av mina reseidéer låter bra, och att han gärna följer med på sånt som jag gillar. Men vad vill han själv egentligen?

Englandsresan förra sommaren var till stor del hans idé. Han tycker om det engelska  och njöt av att bara vara där. Sen träffade vi en god vän till honom och en webbbekant. Sånt gillar han också. Han talar ofta om hur trevligt vi hade det.

Långa flygresor är inte något C. längtar efter. Han var den i familjen som led mest när vi åkte till Brasilien för fem år sedan. Men ibland talar han om att han skulle vilja åka till Söderhavet igen. Han var på bland annat Samoa, Fiji och Nya Zeeland för en herrans massa år sen.  Men annars tror jag korta flygresor och tåg är det bästa.

En avgörande skillnad mellan oss två är att jag njuter att själva resan, nästan hur den än går till. Jag gillar känslan av att vara på väg från ett plan till ett annat på en larmande flygplats, leta efter en bussterminal i en storstad eller orientera mig i tunnelbanesystemet. Jag gillar också väntetiden på en järnvägsstation eller timmarna på väg. Det gör inte han.

Nu är det bara tre veckor tills vi ska på vår stockholmsweekend. Det blir en början i alla fall. Sen  ska jag nog dra med gubben på lite större projekt!

Understa bilden tog C. på Fiji 1985. Övre bilden: C. på Nya Zeeland samma år, okänd fotograf.

Ankomst

I morse passerade jag järnvägsstationen just när tåget kommit in. Bara att se det där vid perrongen gjorde mig glad.

Vid övergångssstället stod flera personer med väskor eller ryggsäckar och väntade. Lite vid sidan av stod en ung tjej med resväska på hjul och en karta i näven. Hon såg sig omkring, jämförde det hon såg med kartan och stegade sedan iväg. Första gången i en ny stad? Tillfälligt besök eller studier?

I alla fall önskade jag för en stund att jag var hon!

nattagetDet här tåget var det jag såg, fast här är det fångat i en lite nordligare miljö och kallare årstid. Hämtad från SJs hemsida, foto Kasper Dudzik.

Cykelsemester

cykelUnder en cykeltur i dag började jag tänka på hur skönt det kan vara med cykelsemester. Jag har varit ute fem gånger, om jag inte minns fel. Två gånger i Halland, en gång i Västergötland, en gång i Dalarna och en södra i Tyskland.

Siljan runt är en bra tur. Lagom dagsturer (sådär 3-4 mil) mellan vandrarhemmen, fyra stycken jämt fördelade runt sjön  (se STFs hemsida), och lättcyklade vägar, vad jag minns. Tyvärr regnade det en hel massa, och jag blev jätteförkyld.

Tysklandsturen var ett riktigt stort projekt. Vi skickade cyklarna med tåg till Augsburg och de kom fram som de skulle. Det skulle inte gå nu. SJ tar emot cyklar på vissa tåg på somrarna, men norrlandstågen är inte med bland dem. Men då var det inga problem. Vi cyklade några dagar, mycket upp och ner och mycket växlande väder. Efter en extra regnig dag fick C. inflamation i en hälsena, så cyklingen tog slut i Friedrichshafen vid Bodensjön.

Cykelturerna i Halland var de vädermässigt bästa. Vi hann inte så många mil varje dag, men det behövs liksom inte där. Det är bara några få mil mellan städerna, och det finns gott om vandrarhem och liknande. Jag har bott på vandrarhemmet i Åsa och på Fästningens vandrarhem i Varberg. Ett som jag gärna skulle vilja besöka är Kvarnens vandrarhem, Olofsbo, Falkenberg. Den gamla kvarnen har jag passerat en massa gånger, även på cykel, men då var den inte vandrarhem.

Vill man följa kusten kan man långa sträckor följa den gamla E6:an, alltså bra asfaltväg men måttligt med trafik, utom kanske under värsta semestertiden. Det finns fyra skyltade cykelleder genom Halland, väl beskrivna i en broshyr, som kan beställas kostnadsfritt från halland.se eller ladda ner som pdf.

Jag var mycket i Halland som barn. Vi hade stuga i Espevik norr om Varberg, och hälsade ofta på släktingar som semestrade på andra håll i Halland. Ett ställe jag minns som riktigt härligt är Haverdalsstrand norr om Halmstad. Den ligger i ett naturreservat och har, som jag minns det, fantatiska vågor.

Läs mer om cykelleder och cykelturism hos Svenska cykelsällskapet och Cykelfrämjandet.

Att färdas på Isle of Wight

När vi kom till Isle of Wight trodde jag att man skulle behöva bil för att kunna ta sig runt och uppleva landskapet eller komma till alla små turistfällor som djurparker, vitlöksodlingar, hästgårdar med mera som finns spridda över ön. Efterhand förstod jag att det inte var nödvändigt. Busstrafiken är imponerande!

Isle of wight är en ö på ungeför 380 kvadratkilometer och med 140 000 invånare. Befolkningen är fördelad på många små samhällen över hela ön. Det är alltså tätt mellan byarna och städerna. Trots öns litenhet är både natur och bebyggelse ganska varierad.

I öster ligger klassiska badorter som Shanklin och Sandown. I väster är naturen och havet lite vildare. Yarmouth på västkusten är en väldigt liten stad med en ofantlig mängd segelbåtar.

The Needles

Den här bilden är tagen vid The Needles (det är själva nålarna som syns alldeles utanför udden) i sydväst.

buss

På bussbolaget Southern Vectis hemsida hittar man linjekarta och tidtabeller. Förutom de reguljära bussarna finns det också ”open top tours”, turistturer som också kör efter fast tidtabell. Det finns endags- tvådagars och veckobiljetter, som gäller på samtliga bussar. Bara att hoppa av och på. Och de går ofta! Från East Cowes på norra sidan till huvudstaden Newport mitt på ön går de var 12:e minut, och resan tar bara 16 minuter. Det går att kuska runt hela ön och se en hel del på en enda dag, om det skulle roa en.

Är det då intressant att göra det? Det tycker jag! Jag njöt av att se landskapet växla utanför dubbeldäckarens fönster, att kunna improvisera och hoppa från den ena bussen till den andra och se lokalbefolkningen blandas med turister. Ena timmen stod jag i blåsten vid The Needles, nästa flanerade jag på en stadsgata och tittade i skyltfönster. Rena sevärdheter finns det också, även om de inte är av Eiffeltornets dignitet, drottning Victorias sommarhus i Cowes, till exempel.

Ön kryllar också av det som jag här ovanför kallade turistfällor. De undvek vi, utom en djurpark i Sandown, som barnen var på. Den var liten och nog rätt skabbig, med svenska mått mätt. Men om man tar det för vad det är och låter det ingå i den allmänna upplevelsen av engelskt semesterliv är det rätt kul.

För att kolla lite av vad som finns att göra och se, gå in på www.iwight.com eller www.islandbreaks.co.uk.

Sevärt under jord

Visst kan man turista på orter man känner väl. De stora sevärdheterna, som man antagligen skulle ha sökt upp om man besökte staden för första gången, kanske inte lockar. Har man varit några gånger i Stockholm har man inte kunnat missa Globen, Slottet och Stadshuset. Kanske inte ens Skansen och Vasamuseet.

Men tunnelbanan då? Det är klart jag har åkt tunnelbana, ett oräkneligt antal gånger, trots att jag är uppvuxen i Göteborg. Först den gröna linjen när jag var barn och vi hälsade på farmor vid Gullmarsplan, senare den röda när mormor bodde på vårdhem i Vårberg och den blå till sommarjobbet i Sundbyberg.

Jag minns hur fascinerad jag var av den blå linjen när den var ny – den invigdes 1975. Den ligger ju under de andra linjerna vid T-centralen och många av stationerna har en grottliknande utformning. Senare upptäckte jag fler av stationerna. De har alla olika stil och stämning. Hallonbergen, där jag klev av när jag skulle till sommarjobbet, minns jag att jag tyckte var så ful. Bleka väggar med bilder som klotter och gräsliga rosa detaljer.

Tunnelbanestationer är ju ställen man passerar på väg någonstans. Men många är värda en extra blick. I januari i år klev jag av i Tensta. Så här ser det ut där:

tensta1

Syskonskap på olika språk

tensta3

tensta5

Tensta tunnelbanestation. Konst av Helga Henchen med temat ”En ros till invandrarna”, 1975.

Konsten i Stockholms tunnelbana är naturligtvis behandlad i många böcker och webbsajter. SLs broschyr om konsten i tunnelbanan är en bra introduktion. Boken En värld under jord från 2000 är jättefin och grundlig. Riktigt kul är också barnboken Mysteriet i tunnelbanan av Maria Hellstadius Wiberg, om konsttjuvar och skulpturer som får liv! Wikipedia har en en artikel om Stockholms tunnelbana i allmänhet, och en sida om varje station. Där får man spännande upplysningar, som hur långt under jord stationen ligger och hur långt det är från till exempel Kungsträdgården.

Bodö 2007

Efter att ha bloggat om korta resor nyligen har jag tänkt mycket på Bodö. Sommaren för två år sedan åkte mamma och jag buss dit. Mamma gillar verkligen att åka buss, och vi gjorde resan mycket för själva vägens skull. Jag hade kört bil över Arjeplog och Jäckvik för många år sedan, och hade nog pratat en hel del om hur vackert och intressant det var.

norska gränsen buss

Och det var ännu intressantare att åka buss. Här fungerar bussen verkligen som en kontaktlänk , som kommer med varor, post och tidningar. Chauffören som körde från Jäckvik til Bodö var väldigt trevlig och pratsam. Han berättade att en av de få som bodde permanent på sträckan från Jäckvik til norska gränsen var en ensamstående man på dryga åttio. Han stod varje dag och väntade på bussen, på post och tidning.

norska gränsen

När man passerat gränsen bär det brant nedför, och landskapet blir dramatiskt, med små vattenfall och mycket grönska. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att åka (eller köra) den vägen på vintern, med snö och halka!

bodö hamn

Vi hade fantastisk tur med vädret, det var nästan de enda riktigt fina dagarna den sommaren. Vi satt ute och åt en sen middag i tunna sommarkläder på en proppfull servering vid hamnen. Det var en otrolig känsla att sedan vandra längs strandpromenaden i midnattssolen med fjällen i bakgrunden. Ljuset är så speciellt!

Lågprisflyg

flygplanDet är svårt att begripa hur det är möjligt att köpa så billiga flygbiljetter som nu. Jag sitter och kollar för sommarens englandsresa. Från Umeå till Arlanda kan vi köpa Norwegians 299-kronorsbiljetter. Vidare till England skulle det i så fall bli med Ryanair från Skavsta.

Ryanairs prissättning är ju hur mystisk som helst. Utresa från Skavsta till London Stansted tisdagen efter midsommar kosta 27:25! Då tillkommer inchecknings- och bagageavgift på ett par hundra. Hemresan kostar 99:- (8:- om man kan tänka sig att resa 06.05 på morgonen!) men då läggs det på skatter och avgifter på 339:- plus inchecknings- och bagageavgift. Varför tillkommer det skatter och avgifter ibland och inte ibland? Det är inte så att det beror på om det är ut- eller hemresa, för söker man på andra datum gäller det utresan också. Jag fattar ingenting. Det skulle vara kul om någon kunde förklara…

Hur man än vänder på det blir det billigt. Även om man räknar med kostnaden för att ta sig från Arlanda till Skavsta och hotell på Skavsta stannar det vid halva priset jämfört med SAS hela vägen. Det blir väldigt mycket bökigare och visst är det lite skumt med de här lågprisbiljetterna. Men om man sparar uppemot 10 000 kronor så är valet enkelt

Och med de här priserna blir man lätt sugen på en liten vårresa också!

Bild från FreePhoto.com

Främlingar på tåg

villachDet är något speciell med tågresor. Eller, det är mycket som är speciellt med tågresor, men det är en grej som har visat sig för mig först på senare år. Det är hur lätt det är att få kontakt och prata med medresenärerna. Så var det inte alls för mig förr, jag var väl inte mottaglig. För det är naturligtvis jag som har förändrats, inte alla andra!

Nu för tiden kommer jag alltid i samspråk med folk. Det händer allra mest i sovvagnskupeer, men också ibland i restaurangvagnen. Det har hänt mig flera gånger på senare tid att jag har delat kupé med två andra medelålders kvinnor, och på nolltid har vi blivit inbegripna i mycket intressanta och öppenhjärtiga samtal. Vi kommer antagligen aldrig mer att träffas, vi har inte så mycket annat att göra just då än att prata. Och på något sätt har vi kanske något gemensamt, eftersom vi väljer att resa på det här sättet. Så många intressanta berättelser och livsöden jag fått ta del av, och så många tankeväckande meningsutbyten vi har haft!

Den första bok jag läste av den engelska författaren Jenny Diski heter Främling på tåg. Jag tyckte mycket om den, och kände igen mig i mycket av det hon skrev, trots att jag och författaren i mångt och mycket är väldigt olika. Hon skriver om de där samtalen, och om allt folk berättar för en, just för att man är en främling, som man aldrig mer kommer att träffa.