Efter att ha bloggat om korta resor nyligen har jag tänkt mycket på Bodö. Sommaren för två år sedan åkte mamma och jag buss dit. Mamma gillar verkligen att åka buss, och vi gjorde resan mycket för själva vägens skull. Jag hade kört bil över Arjeplog och Jäckvik för många år sedan, och hade nog pratat en hel del om hur vackert och intressant det var.
Och det var ännu intressantare att åka buss. Här fungerar bussen verkligen som en kontaktlänk , som kommer med varor, post och tidningar. Chauffören som körde från Jäckvik til Bodö var väldigt trevlig och pratsam. Han berättade att en av de få som bodde permanent på sträckan från Jäckvik til norska gränsen var en ensamstående man på dryga åttio. Han stod varje dag och väntade på bussen, på post och tidning.
När man passerat gränsen bär det brant nedför, och landskapet blir dramatiskt, med små vattenfall och mycket grönska. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att åka (eller köra) den vägen på vintern, med snö och halka!
Vi hade fantastisk tur med vädret, det var nästan de enda riktigt fina dagarna den sommaren. Vi satt ute och åt en sen middag i tunna sommarkläder på en proppfull servering vid hamnen. Det var en otrolig känsla att sedan vandra längs strandpromenaden i midnattssolen med fjällen i bakgrunden. Ljuset är så speciellt!
Restankar 