Så då står vi plötsligt här, min sambo och jag, och frågar oss vad vi ska göra tillsammans bara han och jag. Det var så längesen. Vi har gjort en massa saker med barnen, och även var och en för sig. Men vi två tillsammans – vad skulle vi verkligen gilla båda två?
Jag har tidigare bloggat om lämpliga resmål för oss två. Men det är inte bara målet som är viktigt. Ressätt, vistelsens längd, hur man bor och vad man gör på platsen måste ju också beaktas.
Jag funderar så mycket på resor, så jag har en massa önskemål och planer. Jag vet att C. tycker att en hel del av mina reseidéer låter bra, och att han gärna följer med på sånt som jag gillar. Men vad vill han själv egentligen?
Englandsresan förra sommaren var till stor del hans idé. Han tycker om det engelska och njöt av att bara vara där. Sen träffade vi en god vän till honom och en webbbekant. Sånt gillar han också. Han talar ofta om hur trevligt vi hade det.
Långa flygresor är inte något C. längtar efter. Han var den i familjen som led mest när vi åkte till Brasilien för fem år sedan. Men ibland talar han om att han skulle vilja åka till Söderhavet igen. Han var på bland annat Samoa, Fiji och Nya Zeeland för en herrans massa år sen. Men annars tror jag korta flygresor och tåg är det bästa.
En avgörande skillnad mellan oss två är att jag njuter att själva resan, nästan hur den än går till. Jag gillar känslan av att vara på väg från ett plan till ett annat på en larmande flygplats, leta efter en bussterminal i en storstad eller orientera mig i tunnelbanesystemet. Jag gillar också väntetiden på en järnvägsstation eller timmarna på väg. Det gör inte han.
Nu är det bara tre veckor tills vi ska på vår stockholmsweekend. Det blir en början i alla fall. Sen ska jag nog dra med gubben på lite större projekt!
Understa bilden tog C. på Fiji 1985. Övre bilden: C. på Nya Zeeland samma år, okänd fotograf.
Restankar 