Etikettarkiv: Finland

En glimt av Helsingfors

Jag har varit två dagar i Helsingfors i jobbet. Vi besökte tre olika bibliotek, och sedan hann (eller orkade!) vi inte så mycket mer.

Men de glimtar jag såg stärkte min längtan att turista ett par dagar här. Bilderna jag tog blev ännu uslare än vanligt. Jag hade bara mobilkameran, men den är ganska bra, så jag kan inte skylla på det heller. Men några bildminnen vill jag ändå visa här.

Järnvägsstationen i HelsingforsCentralstationen, ritad av Eliel Saarinen, stod färdig 1919. Jag gillar egentligen mer sentida arkitektur bättre, men den här är häftig ändå.

PosthusetHuvudpostkontoret från 1938, ritat av Jorma Järvi, Erik Lindroos och Kaarlo Borg, har förklarats som byggnadsminne. Vid första anblicken kanske inte så speciellt, men titta en gång till!

DomkyrkanSenatstorget med domkyrkan kändes den här dagen inte direkt som händelsernas centrum.

Jag hann inte riktigt få grepp om staden. Den upplevelse jag fick var att den var på något sätt spretig. En monumental eller vacker byggnad här och där, med anspråkslösa kvarter emellan. Vikar som stack in från olika håll. Jag behöver nog ett par dagar här i lugn och ro. Snart.

Resa ensam

Jag har inte gjort så många resor ensam. För sex-sju år sedan var jag några dagar i Barcelona ensam. Det var en jättefin resa, med många minnen som lever kvar. Det var en härlig känsla att sitta och äta friterade bläckfiskringar i vårsolen på torget utanför huset där jag bodde några sommarveckor tjugo är tidigare.  Annars har jag alltid haft sällskap eller träffat någon jag känner på resmålet.

Fördelar med att resa ensam:
– Jag får bestämma precis vart jag ska gå, vad jag ska se (eller inte se). Jag får vela runt utan mål eller rusa iväg, för att jag just kommit på att det är något på andra sidan stan jag precis nu vill se.
sarajevo– Tankarna får vandra som de vill.
– Jag får äta vad och när jag vill.
– Jag får åka tunnelbana och buss vart jag vill utan att någon undrar varför.
– Ingen har några synpunkter på vad jag handlar.

Nackdelar med att resa ensam:
– Ingen att tala med om dagens upplevelser. Det är en kliché, men att ”dela en upplevelse” är faktiskt något fint.
– Alltid äta ensam. Fast under dagen gör det mig oftast inte ett dugg,.
– Jag missar stadens kvälls/nattliv. Att som ensam kvinna sitta och äta en sen middag på en restaurang känns inte så bra. Det blir hellre en macka och ett mugg doppvärmarkokt te på hotellrummet. Att dra runt på barer ensam är inte heller min grej. Å andra sidan kommer man upp tidigt och får uppleva staden under morgontimmarna.
– Ingen att diskutera med om det blir problem.
– Det kan ju faktiskt hända att man blir sjuk eller råkar ut för något. Då är det skönt att ha sällskap.

Resor jag gärna skulle göra ensam:
Helsingfors
. Fast brorsan, som rest till massor av städer, säger att den är tråkig. Jag tror i alla fall jag skulle gilla att ströva runt i Helsingfors alldeles själv och kolla in alla spännande byggnader jag sett på bild.

calatravabroSpanien – Calatravaspaning. Vad många häftiga bygnader och broar av Calatrava som finns spridda över landet. Bilbao, Valencia, Barcelona… Ett tågluffarkort, och sen få åka kors och tvärs som jag vill. Det skulle vara toppen.

Köpenhamn. Där har jag varit många gånger, men det är många delar av stan jag aldrig har sett.  De flesta besöken gjorde jag när jag var barn eller väldigt ung, och jag vet att jag ser saker med helt andra ögon nu.

Jag skulle alltså hålla mig till trakter där jag känner mig rätt så hemma, om jag reste ensam.

Den undre bilden är från Flickr, tagen av DanielaNob

Med familjen

En resa med hela familjen ställer lite speciella krav. När barnen var mindre fanns det mer ett ”vi”. Nu är vi liksom mer fyra olika individer med helt olika intressen och preferenser som ska jämkas ihop.

gataDen senaste resan vi gjorde alla tillsammans var till Frankrike påsken 2006. Barnen tyckte det var jättejobbigt i Paris, fast intressant. Christer tyckte nog bara det var jobbigt. Sedan åkte vi till en mindre stad, och trots att vårvädret inte var riktigt det vi hoppats på hade vi riktigt trevligt. Barnen gick runt själva och utforskade och fotograferade. Alltså säger erfarenheten att vi ska undvika storstäder.

Här är några av mina idéer för sommaren:

England. Egentligen inte min idé, utan Christers. Men jag är positiv. England är trevligt, fast jag har inte varit där så många gånger. Problemet för mig är att jag vet för lite, och landet är så stort att jag har svårt att veta var vi skulle trivas bäst. Ett plus är språket. Barnen är så kaxiga när det gäller engelska, det skulle vara kul att se hur bra de klarar sig IRL.

Finland. Jag vet inte riktigt varför jag trivs så bra där. Lugnt och trevligt, och mycket kul för barn. Tammerfors kom vi inte till sist vi var där, vi ”fastnade” i Vasa – Vasalandia drog mer än det stora nöjesfältet i Tammerfors. Alla sjöarna vill jag också se, och Helsingfors. Språket då? Ja, det är inte på så många ställen svenskan är gångbar och förmågan/viljan att prata engelska är inte heller så stor. Men finskan är ett spännande språk, och vem har sagt att det ska vara lätt!

Mallorca – Puerto de Soller eller något annat lugnt ställe. Christer har varit på Mallorca en gång, och då var det bara grisfester som gällde. Jag skulle vilja visa honom ett annat Mallorca.

hvarKroatien. Sonen och jag var där i somras, på Hvar. Vänlig, avslappnad stämning, sol och värme och fantastiskt, turkosblått vatten. Perfekt, när man väl vant sig vid gruset på stränderna. Det är lätt att drömma om solsemestrar vid den här årstiden.

Men om det blir riktig sommar i Sverige i år, för en gång skull, badar jag hellre här.

Jordanien. Petra är ett av de få ”must see” som jag faktiskt är riktigt sugen på. Jag tror det skulle vara en upplevelse för oss allihop. Men nu är vi inne mer på avdelningen fjärran drömmar, och de får vänta tills jag fyller 50.