Om man räknar bort Barcelona (alldeles för katalanskt nu för tiden) och Kanarieöarna (det behöver jag inte förklara, va?) är det löjligt länge sedan jag var i Spanien. Men nu är jag här. I riktiga Spanien. Zaragoza. Spaniens femte största stad, och enligt vissa den spanskaste av dem alla. Vad det nu är.
Men ja, det känns verkligen att jag är tillbaka. När jag klev ut från hotellet vid niotiden i kväll svepte vinden emot mig. Och den var varm. Och den doftade – eller luktade – Spanien. Då fattade jag det liksom på riktigt.
Visst märks det att tiderna har förändrats. Det är modernare, fler cyklister och joggare. Och det är renare. Men det är Spanien.
Restankar 