Tag Archives: arkitekter

Calatrava!

Jag har länge längtat efter att få se fler byggnader av Santiago Calatrava, förutom Turning Torso, som vad jag förstår inte är särskilt typisk för honom. Det finns flera fina saker i Spanien, som jag har skrivit om förut, till exempel konst- och vetenskapscentret i Valencia och en läcker bro i Bilbao. Jag har inte kommit till någon av de städerna än, men däremot till Lissabon, och Estação do Oriente.

Det är en järnvägsstation, som invigdes1998 i samband med världsutställningen i Lissabon. Visst är den fin!

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Fast jag gillar inte interiören. Den är grå och mörk, tycker jag.

Estação do Oriente

Bara grå betong. Man får lyfta blicken ordentligt för att se att detta är något annat än en dussinstation.

Annonser

En glimt av Helsingfors

Jag har varit två dagar i Helsingfors i jobbet. Vi besökte tre olika bibliotek, och sedan hann (eller orkade!) vi inte så mycket mer.

Men de glimtar jag såg stärkte min längtan att turista ett par dagar här. Bilderna jag tog blev ännu uslare än vanligt. Jag hade bara mobilkameran, men den är ganska bra, så jag kan inte skylla på det heller. Men några bildminnen vill jag ändå visa här.

Järnvägsstationen i HelsingforsCentralstationen, ritad av Eliel Saarinen, stod färdig 1919. Jag gillar egentligen mer sentida arkitektur bättre, men den här är häftig ändå.

PosthusetHuvudpostkontoret från 1938, ritat av Jorma Järvi, Erik Lindroos och Kaarlo Borg, har förklarats som byggnadsminne. Vid första anblicken kanske inte så speciellt, men titta en gång till!

DomkyrkanSenatstorget med domkyrkan kändes den här dagen inte direkt som händelsernas centrum.

Jag hann inte riktigt få grepp om staden. Den upplevelse jag fick var att den var på något sätt spretig. En monumental eller vacker byggnad här och där, med anspråkslösa kvarter emellan. Vikar som stack in från olika håll. Jag behöver nog ett par dagar här i lugn och ro. Snart.

Zaha Hadid i Zaragoza

Som jag skrivit förut är jag fascinerad av den irakisk-engelska arkitekten Zaha Hadids verk. De struntar så totalt i normala normer för vad som är ett hus. Jag har sett hennes bergbanestationer i Innsbruck, de var fina.

I Zaragoza ritade hon en av paviljongerna till världsutställningen Expo 2008, Pavilión Puente.

Pavilion Puente

Den fungerade både som gångbro över floden och som utställningslokal, och ser väldigt häftig ut på bild, tycker jag.

Pavilion Puente
Men att se den i verkligheten var en besvikelse. Den var alldeles öde, förutom en vakt i varje ände, som såg till att ingen tog med cyklar över. Gångarna på sidorna, som antagligen var tänkta för utställningar, var avspärrade, och hela bron gav ett övergivet och lite slitet intryck.

Pavilion Puente
Men det märkliga är att när jag nu tittar på de här bilderna tycker jag de är riktigt fina. Bättre på bild än i verkligheten alltså!

Pavilion Puente

Storverk i öknen

K-special i fredags handlade om den kinesisk-amerikanske arkiteketen I.M. Pei. Den enda jag visste om honom tidigare var att det är han som har skapat pyramiden vid Louvren.

I Storverk i öknen får han, 88 år gammal, uppdraget att rita ett museum för islamisk konst i Doha i Qatar. Det är fascinerande att se hur han, utan att tidigare ha någon större kunskap om den muslimska världen, med entusiasm och nyfikenhet börjar utforska de arkitektoniska traditionerna och de lokala förutsättningarna. Resultatet verkar fantastiskt. Utifrån slutet, som ett fort i sandsten, omgivet av vatten. Inuti elegant, med böljande linjer och en imponernade rymd.

Museum of Islamic Art

Programmet finns att se på Svt Play till och med 16 juli. Missa det inte!

Museet har en snygg webbplats också – Museum of Islamic Art.

Bild från Flickr,com av jemasmith.

Fler mål för arkitekturvallfärden

Två av mina favoritarkitekter har flera intressanta byggnader i Spanien. Eftersom Spanien är liksom ”mitt land” genom många resor och språkstudier tycker jag att en liten vallfärd runt landet vore på sin plats.

Ju mer jag tänker och läser, desto fler mål kommer upp på min lista. Jag har tänkt på den här drömresan som min Calatravaspaning, men nu när jag har upptäckt Zaha Hadid får jag väl döpa om den till arkitekturspaning eller så.

Korridor av Zaha hadid på Hotel Puerta América i Madrid

Min senaste upptäckt är hotellet Silken Puerta América i Madrid. Här är varje våning formgiven av olika designers, våning 1 av Zaha Hadid. Det står att man kan välja vilken våning man vill bo på, men när det kommer till kritan är det bara Zaha Hadids våning och den högst upp, med svindyra sviter (för upp till 2000€ per natt!) som går att välja.

Alldeles billigt är det naturligtvis inte på våning 1 heller. Ett rum (det finns bara dubbelrum) kostar från 162€. Frukosten går på 21€. Men nog skulle jag kunna tänka mig att kosta på det för en natt. Rummen verkar finnas i vitt eller svart – men jag vet inte om man får välja. En bild visar ett orangefärgat badrum – men inte kan väl själva rummet vara orange också? Kolla biderna här.

Bild på en korridor på Silken Hotel Puerta Américs av  jeremytai, Flickr

Nordkettenbanan

I vintras skrev jag ett inlägg om arkitekten Zaha Hadid.  I det TV-program jag såg om henne visades några bergbanestationer hon ritat i Österrike, men jag noterade inte mer exakt var den där banan låg. Jag tänkte att det inte var så stor chans att jag skulle besöka en skidort i Alperna.

Så passerade min dotter och jag Innsbruck på väg hem från Italien. Staden ligger på knappt 600 meters höjd, men bergen reser sig brant alldeles intill stadskärnan. Vi begav oss till bergbanestationen, för att ta oss upp på högre höjder.

Och där var den plötsligt, Zaha Hadids fantastiska, glaciärinspirerade skapelse!

Nordkettebanan

Nordkettebanan

Nordkettebanan

Nordkettebanan

De tre översta bilderna är från den övre stationen, den understa från den nedre, inne i Innsbrucks centrum.

Jag kan tänka mig att effekten blir ännu starkare på vintern, när stationerna reser sig ur snölandskapet.

Fantasiön

Fantsiön av Henrik Brandão JönssonJag har just läst en bok om Brasilia, Brasilens nyligen femtioårsjubilerande huvudstad.  Staden är en riktig doldis, verkligen inte det  man först tänker på när man pratar om Brasilien.

Jag visste rätt lite om Brasilia, trots att jag är intresserad av modern, spektakulär arkitektur. Att den är nyanlagd, ja, att Le Corbusiers idéer låg till grund, att stadsplanen ser ut om ett flygplan och att staden inte är planerad för fotgängare. Det var väl ungefär det.

Men nu vet jag mycket mer. I sin bok Fantasiön tar Henrik Brandão Jönsson ett brett grepp på staden. Från förhistorien , de arkitektoniska och sämhälleliga  idéer som låg bakom, till byggandet, och flytten av regering, parlament  och administration. Men också vad som har hänt sedan och hur det är att leva och bo där  för gemene man. Hur gick det med idéerna om stadsplanering för att motverka social klyftor? Ja, svaret på det var ingen överraskning direkt.

En helt ny stadstyp skulle skapas enligt nya idéer. Stadsplanen ritades av den brasilianske arkitekten Lúcio Costa, som alltså var starkt influerad av Le  Corbusiers avancerade och radikala idéer. Bland annat skulle staden delas, så att man bodde i en del, arbetade i en annan så vidare.

Brasilia har efter 50 år natuligtvis börjat skapa sig en egen kultur och identitet, men det verkar gå trögt.  Trots andra- och tredjegenerationen infödda brasiliabor ger boken en bild av en stad som fortfarande inte känns riktigt etablerad. Många politiker och tjänstemän verkar fortfarande inte vill bo i Brasilia, utan tillbringar så mycket tid som möjligt  vid kusten.

Författaren ägnar en hel del utrymme år det politiska spelet i Brasilien, korruptionen och de enorma svårigheter de som vill skapa öppenhet i politiken stöter på.

Sammantaget är det här en personlig och ganska underhållande  skriven, men också initierad och mångsidig, skildring av en oerhört intressant stad. Om jag skulle vilja besöka Brasilia efter att ha läst den här boken? Njaa….