Tag Archives: Lissabon

Det var verkligen 134 trappsteg

…i San Crispin-trappan som leder upp till Rua Milagre de Santo António.

Det var vad José Saramago skrev i Historien om Lissabons belägring, som jag läste om nu inför Portugalresan. När jag ändå var i krokarna bara måste jag kolla om det stämde, och det gjorde det alltså.

Det är på Rua Milagre de Santo António korrekturläsaren Raimundo Silva i romanen bor och arbetar. Det är där han får infallet att lägga till en inte i ett av manusen har korrekturläser, ett infall som förändrar hans liv. Och det är på väg dit uppför trappan San Crispin som Maria Sara föreslår att de ska sätta sig och vila lite. Silva gör det gärna, 134 trappsteg är ingen barnlek för en man som inte längre är helt ung.

Läs gärna Historien om Lissabon belägring. Den är så fin. Hoppfull och ovanlig, och med ett språk och en ton som i alla fall jag älskar.

Annonser

Calatrava!

Jag har länge längtat efter att få se fler byggnader av Santiago Calatrava, förutom Turning Torso, som vad jag förstår inte är särskilt typisk för honom. Det finns flera fina saker i Spanien, som jag har skrivit om förut, till exempel konst- och vetenskapscentret i Valencia och en läcker bro i Bilbao. Jag har inte kommit till någon av de städerna än, men däremot till Lissabon, och Estação do Oriente.

Det är en järnvägsstation, som invigdes1998 i samband med världsutställningen i Lissabon. Visst är den fin!

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Estação do Oriente

Fast jag gillar inte interiören. Den är grå och mörk, tycker jag.

Estação do Oriente

Bara grå betong. Man får lyfta blicken ordentligt för att se att detta är något annat än en dussinstation.

Anthony Gormley i Lissabon och Umeå

Umeå är en riktig skulpturstad. Jag har förut i flera inlägg uppmärksammat skulpturparken, Umedalen skulptur. Men det finns skulpturer i världsklass på andra ställen i stan också. Bland annat står en kul sak av Anthony Gormley, Rhysome I, mitt i en rondell vid infarten till ett köpcentrum. En massa ben som spretar åt alla håll

Förvånad blev jag när jag i Lissabon klev ut i Parque das Nações –  utställningsområdet från världsutställningen 1998 – och fick se detta:

Rhizome II heter den – så klart!

När jag nu efteråt läser på inser jag att det fanns massor med både kost och arkitektur på området. Klantigt att missa det, det blir helt enkelt att resa tillbaka snart.

Den här såg jag i alla fall:

Homem – Sol (alltså Människa – Sol) av Jorge Vieira.

Det finns konst i tunnelbanan här också

Lissabon är mest känt för sina spårvagnar, men man har faktiskt tunnelbana också.

image

De äldsta delarna av Lissabons tunnelbana är från 1959. Jag har bara hunnit åka en liten del av den, i huvudsak på den nyaste, röda linjen, linha vermelha, som är från 1998. Bilden ovan är från ändhållplatsen, Oriente. Så här ser det ut på några av de andra stationerna på den linjen:

image

image

Olivais

image

image

Chelas

image

image

Oeias

image

image

Cais do Sodré, på den gröna linjen dock, men en lika ny station.

Jag antar att utsmyckningen längs den här linjen är annorlunda än längs de äldre linjerna. Den är i samma stil som i andra moderna tunnelbanor. Mycket är fint och dekorativt, men inte så spännande, tycker jag. Stockholms tunnelbanekonst är mycket häftigare, och ofta integrerad med arkitekturen.

Varje linje har inte bara en färg, utan en symbol också, det tycker jag om. Den röda linjen har en kompassros, den blå en mås, den gröna en segelbåt och den gula en solros. Se dem på Wikimedia commons.

Inför sommarens Portugalresa

En vecka i Cascais utanför Lissabon blir det i juli. Det ska verkligen bli kul att få utforska Lissabon. Jag har bara varit där på ett mycket kort, oplanerat besök förut, på grund av ett försenat flyg.

Jag har köpt en karta som tål vatten och som går att knöla ner i en liten påse.

Jag har också köpt några skålar som är som platta plastskivor, och när man ska använda dem viker man upp kanterna och fäster ihop med tryckknappar. Vad de hittar på!

Under resan tänker jag läsa om två gamla romanfavoriter, jag har dem i pocket: Historien om Lissabons belägring av José Saramago och Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier. Den senare läste jag ganska nyligen, och skrev om på Minabibliotek.se. Jag är ingen särskilt flitig romanläsare, och att två av de kanske sex eller sju som jag kallar för favoriter utspelar sig i Lissabon – kan det vara en slump?

En annan av Saramagos böcker tänker jag också läsa, Året då Ricardo Reis dog. Det tipset, plus annan intressant inspirationsläsning, fick jag från Tommy Sundins artikel, också på Minabibliotek.se.