Korta resor

Australien, Patagonien, Japan, Tanzania… Typiska drömmar för en reseeälskare. Inte ouppnåeliga, dagens värld är liten för oss rika västerläningar. Men ändå. Mycket pengar och mycket tid krävs.

Jag tycker att det är nästan lika roligt med nära som med fjärran resmål. Och en resa som är kort i tiden kan också vara väldigt innehållsrik.

Det finns en uppsjö av resmål, som jag tycker passar för en 2-3 dagar lång resa. Bäst passar väl den korta resformen för återbesök. Är man redan lite bekant med platsen tar det inte så lång tid att orientera sig och komma igång med turistandet.

Nästan vilken större stad som helst skulle jag kunna tänka mig en kortsemester i. Fast ligger staden ifråga långt bort känns det kanske lite fåningt att bara stanna två dagar. En av mina bröder har varit i New York säkert 20 gånger. Han stannar bara ett par nätter, bor på bra hotell, det är en del av upplevelsen för honom, och går på någon teater eller så. Han bor i Stockholm, det gör det hela lite enklare.

Jag tänkte göra en lista på platser att göra korta besök på. Men den blev för lång, och rätt meningslös! Istället försöker jag göra en på ställen som är nära geografiskt. Jag tycker det är jättekul med kortväga resor också. Helgen i Sundsvall för några veckor sedan, till exempel. Vad som är nära är inte helt lättavgränsat, men här är ett försök:

Vasa. Liten trevlig stad. Toppenfin på sommaren. Nära kontakt med havet och promenadavstånd till allt, till och med till campingen. Jag var där flera gånger med barnen, när de var mindre. De älskade Vasalandia. Det är hemskt synd att båtresan mellan Umeå och Vasa har blivit så dyr!

Luleå. Också jättefint på sommaren. Jag gillar gågatan med sköna uteserveringar. Massor med vatten runt omkring är toppen på sommaren, men det blir väldigt blåsigt och rått på vintern!

Stockholm. Alltid!

Göteborg. Min gamla hemstad. Det är en särskild känsla att återupptäcka allt som ser ut som förr, och se allt som inte gör det! Även oavsett det är det en underbar turiststad.

västra hamnen 1Malmö tyckte jag var ganska tråkig förut, men efter de senaste besöken har jag blivit mer och med förtjust. Västra hamnen (där Turning torso ligger) är mysigt, med intressant arkitektur – se bild här till höger! Jag har bara varit där med mamma eller med jobbet, men skulle verkligen vilja fara dit ensam och utforska på mitt eget sätt.

Tromsö. Jag har en dragning till det nordliga. Men just i Tromsö har jag inte varit.

Östersund är jättefint, både sommar och vinter.

Helsingfors har jag nog nämnt förut. Fast nu tror jag vi börjar komma för långt bort!

Aftonbladets små guideböcker

upptackHar ni sett att man kan köpa små guideböcker från Lonely Planet med Aftonbladet? Det är den första svenska upplagan av Lonely Planets Encounter guides. En ny titel varje vecka. Den första var London, den fick man på köpet. Sedan kostar de 59 kronor. Det kommer att bli trettio stycken.

Men de är rätt trevliga. Små, lite som Berlitz guider, fast tjockare. Jag har har drabbats av lätt hagalenskap, de är liksom så söta och fina. Och billiga. Den engelska upplagan kostar 6,99 pund. Fast man måste köpa tidningen också, den kostar väl en tia, så 69 gånger 30, det blir ändå löjligt mycket pengar.

Jag köpte tvåan, New York, fast jag inte har några planer på att resa dit. Sen missade jag trean, Paris, och blev lite stressad, den skulle jag verkligen vilja ha. På bakre pärmen står det vilka titlar som planeras. Och längst ner upptäckte jag en rad: För efterbeställningar: www.ginza.se/aftonbladet. Paris är räddat! De säljer för samma pris, 59 kronor, men man slipper köpa tidningen. Porto tillkommer, men man kan ju beställa flera samtidigt, om man ger sig till tåls till det har kommit ut lite fler.

Den här veckan är det Barcelona. Och jag har varit jätteduktig, stått i konsumkön och tittat på den, men inte köpt. Vi får se hur många av de trettio titlarna jag kan låta bli att köpa. Dubai måste jag bara ha. Andra är jag inte alls intresserad av, som Ko Samui och Las Vegas. Fast det är klart, även om jag inte tänker åka dit är det ju bra att lära sig lite…

Konsten att packa

resväskorJag har alltid satt lite av en ära i att packa lätt. Det är dock en svårare konst än man tror. Det handlar inte bara om att packa få grejer. Den stora, vackra konsten är att, trots att packningen är minimal, aldrig sakna något man behöver.

Jag vet att jag inte är ensam om att sträva efter den perfekta packningen. Resetidningarna har ofta en avdelning med reseprylar, som underlättar för sådana som jag. En del av sakerna gillar jag verkligen, som till exempel resehanddukar och reselakan. Vanliga handdukar och lakan tar massor med plats, och är förvånansvärt tunga. Andra tycker jag är rätt fåniga, som hopfällbara glas och resebestick.

Det har dock blivit svårare och svårare för mig att packa lätt. Det är fler och fler saker jag tycker att jag behöver för att resan och vistelsen ska bli behaglig, och att sakna ett rent ombyte när jag behöver det förstör lite av nöjet. Mugg och doppvärmare slinker ofta med, om jag inte vet att det finns tekokningsmöjligheter på rummet.

chileNär jag och C var i Chile för en massa år sedan hade vi väldigt lite bagage. Allt, inkusive tält och övrig campingutrustning rymdes i varsin normalstor ryggsäck. Jag hade ett par tunna fjällrävenbyxor, en kjol och ett par tights/långkalsonger, en bomullströja och några ombyten t-shirts och underkläder. Gissa om jag var trött på de kläderna efter sex veckor! Men det gick, och resan var jättelyckad.

Ska jag vara borta länge har jag ganska lätt att prioritera. Inför korta resor hemfaller jag oftare åt ”bra att ha”-tänket. Det är ju ändå så lite jag har med mig, nog får jag plats med högtalarna till musikspelaren och ett par bekvämare byxor, så jag kan slapna av på hotellrummet på kvällen, och så vidare. Ett par böcker, ett sudokohäfte och så den lilla, lilla datorn måste väl också med. Tur att resväskorna har hjul nu för tiden!

Hur förberedd ska man vara?

unionjackNu har vi bokat flygbiljetter till England. Vi åker efter midsommar, hela familjen. Å, vad det ska bli roligt! Vi har inte ordnat någonstans att bo, har inte ens bestämt vilka orten vi ska till. Men vi ska undvika London, inte åka längre än nödvändigt och inte kuska runt för mycket. Ett par platser räcker.

Det ska absolut gå att bada, annars är inte dottern med på noterna. Bra pubar för sambon. En mysig, gammal stadskärna att utforska och god mat för sonen. Jag tycker alltihop verkar trevligt!

En stor del av nöjet med att resa för mig är att planera och förbereda. Det bör inte komma som en överraskning för den som läst något på den här bloggen förut! Det är som om jag inte riktigt kan vara närvarande och ta in allt under resan, om den är helt oförberedd. Så nu ska jag försöka koncentrera mig på England, och lämna tillbaka den där boken om Transylvanien till biblioteket!

guiderGuideböcker blir det, webbsurfande och så Google Earth. Jag har redan varit i Margate, Brighton, Dover och Rye – hemma i fåtöljen med datorn i knät!  Det är fantstiskt att kunna dyka ner mot gator och torg, få se foton från platserna och till och panoramabilder, nästan som om man är där!

Sonen förstår inte alls vad jag syslar med. När han var mindre, och vi försökte berätta eller visa bilder från ställena vi skulle resa till, spjärnande han emot, ville inte se. Han sa att han ville bli överaskad! Jag förstår vad han menar, och jag respekterar det, fast jag själv inte alls fungerar på det sättet.

Ibland funderar jag på hur det skulle vara att resa på en överaskningsresa. Tänk om jag gav sambon fria händer att ordna en långweekend nånstans, men inte tala om vart. Inte förrän på flygplatsen skulle jag få veta. Skulle det vara kul?

Den övre bilden från FreeFoto.com

En helg i Sundsvall

Att bara komma bort ett par dagar är riktigt upplivande, även om det bara är till Sundsvall. Några timmar på bussen, där man inte kan göra annat än att bläddra i en tidning, fika och småprata. Ett bekvämt hotell, god middag och en liten pub-runda. Nog hade vi trott att det skulle vara lite mer vårväder, det var soligt men kallt och blåsigt. Fast det gjorde inte så mycket, vi trivdes ändå. Vi såg många märkliga fordon, som vårsolen hade lockat fram, och drack lokalbryggt öl på Irish pub (dock ingen höjdare).

På söndagen kunde vi inte undvika IKEA. Dit kommer man på en kvart med Birstapendeln. Men det var inte mycket vi ville ha där. Det kändes lite konstigt först, man är ju där för att shoppa! Men sen var det rätt skönt att bara gå runt och titta på allt vi inte behöver. Vi behöver faktiskt en ny soffa, men vi konstaterade snabbt att den får vi köpa någon annanstans.

Lågprisflyg

flygplanDet är svårt att begripa hur det är möjligt att köpa så billiga flygbiljetter som nu. Jag sitter och kollar för sommarens englandsresa. Från Umeå till Arlanda kan vi köpa Norwegians 299-kronorsbiljetter. Vidare till England skulle det i så fall bli med Ryanair från Skavsta.

Ryanairs prissättning är ju hur mystisk som helst. Utresa från Skavsta till London Stansted tisdagen efter midsommar kosta 27:25! Då tillkommer inchecknings- och bagageavgift på ett par hundra. Hemresan kostar 99:- (8:- om man kan tänka sig att resa 06.05 på morgonen!) men då läggs det på skatter och avgifter på 339:- plus inchecknings- och bagageavgift. Varför tillkommer det skatter och avgifter ibland och inte ibland? Det är inte så att det beror på om det är ut- eller hemresa, för söker man på andra datum gäller det utresan också. Jag fattar ingenting. Det skulle vara kul om någon kunde förklara…

Hur man än vänder på det blir det billigt. Även om man räknar med kostnaden för att ta sig från Arlanda till Skavsta och hotell på Skavsta stannar det vid halva priset jämfört med SAS hela vägen. Det blir väldigt mycket bökigare och visst är det lite skumt med de här lågprisbiljetterna. Men om man sparar uppemot 10 000 kronor så är valet enkelt

Och med de här priserna blir man lätt sugen på en liten vårresa också!

Bild från FreePhoto.com

Wordle

Jag använde Wordle och gjorde ett ”ordmoln” på den här bloggen. Klicka på bilden så kommer ni till en större version. Lite kul att se vilka ord jag använt mest. Skriver jag verkligen ”faktiskt” så ofta?

Wordle: restankar

Jag roade mig också med att göra moln av ett par andra resebloggar. Först Cecilia Billgrens Resebloggen på aftonbladet.se:
Wordle: resebloggen

”beydligt”, ”ungefär” och ”just” använder hon tydligen gärna.

Sedan tog jag Travelaid – Resbloggen. Här kom det med en massa engelska ord, trots att själva blogginläggen är på svenska.
Wordle: travelaid

Bland de svenska ord som hamnar högst här finns ”eftersom”,  ”pass” och ”intressanta”.

Kan man dra några slutsatser av det här?

Resa ensam

Jag har inte gjort så många resor ensam. För sex-sju år sedan var jag några dagar i Barcelona ensam. Det var en jättefin resa, med många minnen som lever kvar. Det var en härlig känsla att sitta och äta friterade bläckfiskringar i vårsolen på torget utanför huset där jag bodde några sommarveckor tjugo är tidigare.  Annars har jag alltid haft sällskap eller träffat någon jag känner på resmålet.

Fördelar med att resa ensam:
– Jag får bestämma precis vart jag ska gå, vad jag ska se (eller inte se). Jag får vela runt utan mål eller rusa iväg, för att jag just kommit på att det är något på andra sidan stan jag precis nu vill se.
sarajevo– Tankarna får vandra som de vill.
– Jag får äta vad och när jag vill.
– Jag får åka tunnelbana och buss vart jag vill utan att någon undrar varför.
– Ingen har några synpunkter på vad jag handlar.

Nackdelar med att resa ensam:
– Ingen att tala med om dagens upplevelser. Det är en kliché, men att ”dela en upplevelse” är faktiskt något fint.
– Alltid äta ensam. Fast under dagen gör det mig oftast inte ett dugg,.
– Jag missar stadens kvälls/nattliv. Att som ensam kvinna sitta och äta en sen middag på en restaurang känns inte så bra. Det blir hellre en macka och ett mugg doppvärmarkokt te på hotellrummet. Att dra runt på barer ensam är inte heller min grej. Å andra sidan kommer man upp tidigt och får uppleva staden under morgontimmarna.
– Ingen att diskutera med om det blir problem.
– Det kan ju faktiskt hända att man blir sjuk eller råkar ut för något. Då är det skönt att ha sällskap.

Resor jag gärna skulle göra ensam:
Helsingfors
. Fast brorsan, som rest till massor av städer, säger att den är tråkig. Jag tror i alla fall jag skulle gilla att ströva runt i Helsingfors alldeles själv och kolla in alla spännande byggnader jag sett på bild.

calatravabroSpanien – Calatravaspaning. Vad många häftiga bygnader och broar av Calatrava som finns spridda över landet. Bilbao, Valencia, Barcelona… Ett tågluffarkort, och sen få åka kors och tvärs som jag vill. Det skulle vara toppen.

Köpenhamn. Där har jag varit många gånger, men det är många delar av stan jag aldrig har sett.  De flesta besöken gjorde jag när jag var barn eller väldigt ung, och jag vet att jag ser saker med helt andra ögon nu.

Jag skulle alltså hålla mig till trakter där jag känner mig rätt så hemma, om jag reste ensam.

Den undre bilden är från Flickr, tagen av DanielaNob

Böcker som utspelar sig i Barcelona

Det har länge funnits guider för att resa i berömda personers, särskilt författares, fotspår. Nu har det också blivit vanligt att resa i fiktiva personers fotspår. Wallander i Ystad, Arn i Västergötland, Lisbet Salander och Mikael Blomkvist i Stockholm till exempel. Det är inget som direkt lockar mig, men jag är inte alldeles främmande för att använda skönlitteraturen för att utforska mina resmål.

Några gånger har jag prövat att läsa en roman från landet eller staden före avresan. Men det ger mig inte så mycker. Hellre gör jag tvärtom, reser först och läser seden. När jag redan har varit där och upplevt stämningarna och miljöerna ger det en extra dimension åt läsupplevelsen.

Sedan händer det att jag önskar att jag kunde åka tillbaka igen, och kolla upp hur det faktiskt ser ut på just den gatan där en viss litterär person bodde, eller parken där man hittade liket…

Några böcker om Barcelona, som jag läst:

Jag dog i Barcelona av Claes Grill. Jag tog den för titelns skull. Ingen stor litteratur! Fascinerande tema, med en man som träffar sin dubbelgångare, och byter flygbiljett med honom. Men handligen blir efterhand mer och mer fånig. Men nog skulle jag vilja promenera i Raval och se var Wexford Inn låg.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Vindens skugga är full av stämningar, dofter och känslor. Regnvåta gator i Barrio Gótico och övergivna patriciervillor i stadens övre delar – jag vill se alltihop igen! Ruíz Zafóns nya bok, Änglars val, har jag inte hunnnit läsa än.

Katedralen vid havet

Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones. Helt osannolik historia om Arnau Estanyol som växer upp i staden på 1300-talet och under sitt liv får pröva på olika samhällsklasser och yrken. Som en röd tråd genom berättlelsen går byggandet av kyrkan Santa Maria del mar. Man känner förstås inte riktigt igen sig i 1300-talsstaden, men kyrkan finns ju där – jag hade faktiskt redan besökt den, innan jag läste boken, trots att kyrkor inte hör till mina stora intressen – och några andra byggnader.

Döden i Barcelona av Manuel Vázquez Montalbán. Det var länge sedan jag läste den, och egentligen är jag inte så förtjust i deckare. Jag minns inte så mycket av den.

Placa del Diamant

Placa del Diamant

Diamanttorget av Mercè Rodoreda. Utspelar sig i Grácia på 30-talet. En mycket fin bok om ett gripande kvinnoöde. Man får en ingående bild av stadsdelen, långt  innan den blev trendig.

Undrens stad av Eduardo Mendoza. Den skildrar den ekonomsikt överhettade tiden kring förra sekelskiftet, med vilda spekulationsaffärer och maffiametoder. Det var under den här perioden hela stadsdelen Ensanche (Eixample) kom till, och band samman det ursprungliga Barcelona med Grácia, som tidigare var en stad för sig själv.

Det finns ju en uppsjö av guideböcker till populära resmål, som Lonely Planet. De är ju egenligen rätt torftiga, om man vill ha annat är en snabb orientering. Däremot älskar jag böcker som mer utförligt försöker skildra en stad, som Clas Thors böcker om Berlin och Prag från 80-talet eller Thomas Gustafssons Madrid – staden som aldrig sover och Barcelona – Kataloniens huvudstad.

Barcelona

Men det bästa lästipset, om man verkligen vill tränga in i Barcelonas uppbyggnad och utvekling är Robert Hughes Barcelona. Läs den! Den kräver lite tid och kraft, men ger ofantligt mycket tillbaka.

Bild från Wikimedia Commons

Arkitektur på SVT play

I början på januari började en ny programserie i Kunskapskanalen om arkitektur. Jag upptäckter det redan när första programmet skulle sändas, vilket är ovanligt när det gäller mig. Det första avsnittet skulle handla om en av Antoni Gaudís byggnader i Barcelona. Jippi, tänkte jag. Men jag blev faktiskt ganska besviken. Det var lite småtråkigt. Kanske var det för lite stoff för ett helt program. Jag satt bara och längtade efter att få se fler av Gaudís verk och få höra mer om hans idéer.

Besvikelsen gjorde att jag inte kollade upp de följande programmen, och snart helt glömde det hela. Men häromdagen snubblade jag över serien igen, den här gången på SVT play. Banbrytande arkitektur stod det, och när jag klickade hittade jag till min förvåning ingen mindre än Santiago Calatrava och hans fantastiska snabbtågsstation vid Lyons flygplats, Satolas (den heter tydligen Saint Exupéry nu).

satolasJag älskar Calatravas byggnader, och Satolas är en som jag verkligen skulle vilja se i verkligheten. Och det här progammet var bra! Det visade byggnaden från alla tänkbara vinklar och hur den var konstruerad. Calatrva själv berättade hur han tänker. Det är mycket rörelse, natur, fågelvingar och människokroppar. Han jobbar med teckning och skulptur också. Skulpturen som Satolasstationens form bygger på gjordes faktiskt tio år innan han fick det här uppdraget.

Programmet visade hur stationen byggdes som en pendang till flygplatsen. Calatrava tog hänsyn till flygplatsens form och enskilda formelement.

Tyvärr sviker resenärerna stationen. Bara 1,5 procent av flygpassagerarna tar snabbtåget. Den stora, mäktiga hallen ser övergiven ut. Mystiskt!

Bild från Flickr, tagen av fade to grey.