Kategoriarkiv: Arkitektur

Nordkettenbanan

I vintras skrev jag ett inlägg om arkitekten Zaha Hadid.  I det TV-program jag såg om henne visades några bergbanestationer hon ritat i Österrike, men jag noterade inte mer exakt var den där banan låg. Jag tänkte att det inte var så stor chans att jag skulle besöka en skidort i Alperna.

Så passerade min dotter och jag Innsbruck på väg hem från Italien. Staden ligger på knappt 600 meters höjd, men bergen reser sig brant alldeles intill stadskärnan. Vi begav oss till bergbanestationen, för att ta oss upp på högre höjder.

Och där var den plötsligt, Zaha Hadids fantastiska, glaciärinspirerade skapelse!

Nordkettebanan

Nordkettebanan

Nordkettebanan

Nordkettebanan

De tre översta bilderna är från den övre stationen, den understa från den nedre, inne i Innsbrucks centrum.

Jag kan tänka mig att effekten blir ännu starkare på vintern, när stationerna reser sig ur snölandskapet.

Fantasiön

Fantsiön av Henrik Brandão JönssonJag har just läst en bok om Brasilia, Brasilens nyligen femtioårsjubilerande huvudstad.  Staden är en riktig doldis, verkligen inte det  man först tänker på när man pratar om Brasilien.

Jag visste rätt lite om Brasilia, trots att jag är intresserad av modern, spektakulär arkitektur. Att den är nyanlagd, ja, att Le Corbusiers idéer låg till grund, att stadsplanen ser ut om ett flygplan och att staden inte är planerad för fotgängare. Det var väl ungefär det.

Men nu vet jag mycket mer. I sin bok Fantasiön tar Henrik Brandão Jönsson ett brett grepp på staden. Från förhistorien , de arkitektoniska och sämhälleliga  idéer som låg bakom, till byggandet, och flytten av regering, parlament  och administration. Men också vad som har hänt sedan och hur det är att leva och bo där  för gemene man. Hur gick det med idéerna om stadsplanering för att motverka social klyftor? Ja, svaret på det var ingen överraskning direkt.

En helt ny stadstyp skulle skapas enligt nya idéer. Stadsplanen ritades av den brasilianske arkitekten Lúcio Costa, som alltså var starkt influerad av Le  Corbusiers avancerade och radikala idéer. Bland annat skulle staden delas, så att man bodde i en del, arbetade i en annan så vidare.

Brasilia har efter 50 år natuligtvis börjat skapa sig en egen kultur och identitet, men det verkar gå trögt.  Trots andra- och tredjegenerationen infödda brasiliabor ger boken en bild av en stad som fortfarande inte känns riktigt etablerad. Många politiker och tjänstemän verkar fortfarande inte vill bo i Brasilia, utan tillbringar så mycket tid som möjligt  vid kusten.

Författaren ägnar en hel del utrymme år det politiska spelet i Brasilien, korruptionen och de enorma svårigheter de som vill skapa öppenhet i politiken stöter på.

Sammantaget är det här en personlig och ganska underhållande  skriven, men också initierad och mångsidig, skildring av en oerhört intressant stad. Om jag skulle vilja besöka Brasilia efter att ha läst den här boken? Njaa….

Himlen i tunnelbanan

Egentligen är det lönlöst att försöka ta bilder  i tunnelbanan med så usla kameror som jag har, men jag kan inte låta bli! Det här är Vreten, längs den blå linjen mot Hjulsta.

Vretens tunnelbanestation

Vretens tunnelbanestation

Konstnären heter Takashi Naraha, en japan bosatt i Sverige. Så läckert att flytta ner himlen under jord!

Takashi Naraha arbetar annars i sten, oftast svensk diabas. Han har en granitskulptur här i Umeå, i skulpturparken.

Skulptur av Takashi Naraha

Hus i Stockholm

Hotellet vi bodde på i Stockholm förra helgen ligger i utkanten av Gärdet. Här finns många tidstypiska funkishus från 30-talet. Bakom hotellet finns ett nyare bostadsområde som heter Starrbäcksängen. Det är byggt 1989-92 i nyfunkis, och passar in bra i stadsdelen.

Starrbäcksängen

Den runda parken i mitten har vunnit pris för bästa utemiljö, men visst är den lite tråkig? Det runda huset bakom vet jag tyvärr ingenting om – men jag skulle gärna vilja veta. Jag tycker väldigt mycket om det. Brorsan och jag är överens om att det skulle vara toppen att bo där, och att det är finare än Turning Torso!

Runda huset på Gärdet
Så här ser det ut i kvällsljus sett från Valhallavägen.

Några bilder från Halmstad

Halmstads stadsbibliotek

Halmstads stadsbibliotek invigdes 2006. Det är ritat av Mette Wienberg och Kim Holst Jensen vid den danska arkitektbyrån MAA Schmidt, Hammer & Lassen. Det ligger väldigt läckert, med ”benen” ute i Nissan, och jag tycker det är snyggt och fint. Det är modernt och intressant, men inte för utmanande för att passa in i småstadsmiljön.

Halmstads stadsbibliotek intetriör

Det är fint inuti också. Bottenvåningen rymmer barnavdelning, skönlitteratur och musik. Här är hyllorna lite oregelbundet placerade och uppbrutna av runda sektioner, som blir rum i rummet. Här är inte alldeles lätt att hitta, men spännnande och inspirerade.

Tylösand

Konferensen jag var på hölls på Hotell Tylösand, som ligger alldeles vid den härliga sandstranden. Synd att det inte var badsäsong.

Cyklisterna av Annika Simonssons
På väg till järnvägsstationen passerade vi de här rolliga typerna utanför bostadsbolaget HFABs hus. De heter Cyklisterna och är gjorda av Annika Simonsson. Scillan i deras kölvatten var härlig att se för vårlängtande umeåbor.

Halmstad nästa

I morgon reser jag till Halmstad på konferens. Det ser jag verkligen fram emot. Halmstadkonferensen hålls varje år och handlar om biblioteksutveckling. Det här är den tjugonde i ordningen, men den första som jag åker på. Programmet verkar mycket intessant. I deltagarlistan ser jag också att jag kommer att få tillfälle att träffa flera vänner och bekanta, och jag tror att det kan bli lika givande att prata med dem som att ta del av programmet. Och kul!

Sen är det ju alltid roligt att få lufta sig lite och se andra nejder – alldeles väldigt roligt tycker ju jag. Nästa det roligaste som finns. Jag har tagit av fodret från jackan och plockat fram tunnare skor. Lite mer vår än här måste det ju vara. Jag var i Halmstad en del som barn, men inte så mycket att jag känner mig hemma, som i Varberg och Falkenberg. Och det nya biblioteket har jag inte sett. Det ser fint ut på bilderna!

Bild på Halmstads stadsbibliotek från Flickr, av ET Photo.

Pris till läcker skyskrapa

Hotell- och bostadsskyskrapan Aqua i Chicago har vunnit priset Emporis Award 2009. Det delas ut till årets bästa byggnad som är minst 100 meter hög.

Priset delas ut för tionde gången och tillfaller en byggnad som är både estetiskt tilltalande och nyskapande men ändå funktionell och som passar in i omgivningen.

Det här är ett intressant pris. Aqua, som är ritad av arkitekten Jeanne Gang, verkar vara en väldigt snygg och fin byggnad. Bland de tidigare vinnarna och nominerade finns också mycket intressant att titta på . 2003 vann till exempel 30 St Mary Axe (The Gherkin) i London och 2005 Turning Torso i Malmö.

På andra plats 2009 kom O-14 i Dubai. Det är en märklig skapelse som på bilderna nästan ser ut att vara gjord i vitlackad plåt med olika stora hål, som mjukt böjts i husform. Fast den är tydligen byggd i betong. Jag såg den inte när jag var där, fast den på kartan ser ut att ligga ganske nära Burj Dubai.

På Emporis Awards hemsida kan man också lära sig lite om den moderna arkitekturens stilar. Aqua är, enligt beskrivningen, byggd i modernistisk stil, medan O-14 är dekonstruktivistisk och Turning Torso ”structural expressionism”.

Bilder från Wikimedia Commons, den första av Urbaneddie, den andra av Kayehackett.

Världens högsta byggnad

Världens högsta byggnad, den nyinvigda Burj Dubai, måste naturligtvis beskådas. Vi promenerade dit från tunnelbanan lite före solnedgången. Burj Dubai ligger alldeles brevid det nya, jättestora köpcentrat, Dubai Mall. Men det finns ingen gångväg från tunnelbanestationen dit. Antingen måste man gå en lång omväg, eller gena över hårt trafikerade vägar och förbi byggarbetsplatser.

Så här ser den ut när solen håller på att gå ner…

…och här under är ett försök att fånga den lite senare, i kvällsbelysning. Jag tycker faktiskt den är ganska snygg, trots att den är lite löjligt raketlik.

Burj Dubai i kvällsljus

När mörkret sänker sig kör fontänerna igång i den konstgjorda sjön nedanför. Var tjugonde minut spelas ett musikstycke, och fontänerna dansar till musiken! Jag filmade en snutt med mobilen:

Ungefär 200 kronor kostar det att åka upp i Burj Dubai, om man förhandsbokar. Sista minutenbiljetter kostar 800! Det tyckte vi inte riktigt det var värt. Man kommer dessutom bara upp ungefär halvvägs.

Zaha Hadid

Sent i höstas var det ett program på TV om en arkitekt, som jag aldrig hört talas om förut, men som verkar jätteintressant. Zaha Hadid heter hon, är från Irak, men bor och verkar i London.

Zaha Hadid ritar stora, svävande, gränslösa byggnader, sådana som jag gillar. Hennes stil kallas dekonstruktivism. Hon har inte genomfört så många projektet än. Ett par färdiga byggnader finns i Spanien, i Madrid och Zaragoza, så nu har jag ännu några mål för min spanska drömresa!

Hon har också ritat några hus, som är tänkta att uppföras i Dubai. Eller var, rättare sagt. En massa byggprojekt är ju avbrutna där nu. En märklig sak med Dubai är att flera av de byggnader man ofta ser på bild, bland annat Zaha Hadids Signature Towers – de tre skyskraporna, som liksom vrider sig runt varandra – inte finns i verkligheten än!

Fotot av bilden på Signature Towers är hämtad från Flickr, tagen av cloudberrynine.

Långhelg utanför allfarvägarna

Reseguiden.se puffar man just nu för en diskussion om intressanta resmål för en långweekend i höst till en europeisk storstad. Frågeställaren funderar på London, men vill ha fler tips.

Svaren är i stort sett de förväntade. Följande städer föreslås: Barcelona, Prag, Amsterdam, Rom, Venedig, Paris, Milano, Nice, Istanbul, Budapest, München, Krakow, Bodrum och Lissabon. Barcelona och Paris får flera ”röster”, och även Amsterdam, men någon tycker att man nog hellre borde åka dit på våren.

Den enda riktiga outsidern på listan är väl Bodrum, men den staden är å andra sidan varken stor eller europeisk!

Om man nu vill åka någonstans där inte ”alla” redan har varit, vart åker man då? I ett gammalt nummer av Allt om resor, nummer 10 2008, stötte jag på ett reportage om den holländska staden Eindhoven. Den ligger i södra delen av landet och har 200 000 invånare. OK, kanske inte heller direkt någon storstad, men ändå.

eindhoven

Staden blev väldigt sönderbombad under andra världskriget, och har därför inte någon gammal stadskärna att skryta med, som de flesta ”klassiska” turiststäderna i Europa. Men det har bidragit till att Eindhoven blivit en riktigt het plats för design och modern  arkitektur. En av världens mest ansedda industridesignskolor ligger här. Designhuis, som är kopplat till utbildningen, rymer utställningar och en butik, som enligt Allt om resors artikel är väldigt lockande.

Även utanför museer och utställningar verkar staden vimla av intressant och överraskande konst, design och arkitektur. Bilderna i tidningen är häftiga, fast kollar man på Google Earth ser det inte så väldigt intressant ut. Men jag tror ändå jag skulle gilla Eindhoven.

Ett plus är att jag inte känner någon som varit där – som turist alltså. En arbetskamrat till mig var där jättemycket som barn, eftersom hennes farmor bodde där, och hon rekomenderar ett besök.

Bild från Wikimedia Commons