Etikettarkiv: Förenade arabemiraten

Vad äter man i Dubai?

Jag antar att man kan få nästan vad som helst att äta i Dubai, och i alla prislägen. Vi gjorde inte någon noggrann studie av läget, men naturligtvis åt vi. Mycket och gott och billigt.

Att äta frukost på hotellet var inget alternativ – det var dyrt och urtråkigt. Istället hittade vi en liten indisk servering alldeles bakom hotellet. Det blev vårt stamställe, till personalens skräckblandade förtjusning, tror jag. Det var nog lite jobbigt för dem att tre knäppa, bleka damer damp ner mitt ibland dem och störde rutinerna. Första morgonen åt vi varsin samosa med te och lite bröd. 20 kronor gick det på – för oss alla tre!

Lunch i Dubai

Snabbmat kunde se ut på det här sättet. Kyckling och grönsaker inrullade i bröd, ibland skars rullen i bitar. Snyggt och prydligt serverat, kostade ett par tior.

Två gånger åt vi libanesisk mat – jättegott! Jag gillar plockmat och grönt, så libanesisk meze passar mig perfekt. Stekt halloumiost, grillade grönsaker, sallader och röror – mums!

På enklare ställen, sådana som vi åt på för det mesta, åt man med fingrarna. Men hygienen var det inga problem med. Överallt, även på minsta ”hål i väggen”, fanns det handfat, som användes flitigt.

Det här är ett typiskt indiskt café. De serverar samosas och te, bland annat. På det här stället hade de också de här sötsakerna. Vi blev sugna på att pröva några till en kopp kaffe, men det krånglade till det lite för de stackars indierna. De flyttade på gäster för att ge oss ett eget bord, och kaffet fick de hämta från ett annat ställe!

Det godaste vi smakade i Dubai var de fantastiska fruktdrinkarna. Här på bilden är det jordgubb, guava och vattenmelon. Vi drack minst en varje dag. En favorit blev kiwi. Den var inte alls så skarp som kiwi kan vara hemma. Men den bästa tyckte jag ändå var blandningen av jordgubb, lime och vattenmelon som vi drack i den härligt skuggiga trädgården på Basta Art Café i Bastakiya. Jag kan fortfarande känna smaken på tungan!

Världens högsta byggnad

Världens högsta byggnad, den nyinvigda Burj Dubai, måste naturligtvis beskådas. Vi promenerade dit från tunnelbanan lite före solnedgången. Burj Dubai ligger alldeles brevid det nya, jättestora köpcentrat, Dubai Mall. Men det finns ingen gångväg från tunnelbanestationen dit. Antingen måste man gå en lång omväg, eller gena över hårt trafikerade vägar och förbi byggarbetsplatser.

Så här ser den ut när solen håller på att gå ner…

…och här under är ett försök att fånga den lite senare, i kvällsbelysning. Jag tycker faktiskt den är ganska snygg, trots att den är lite löjligt raketlik.

Burj Dubai i kvällsljus

När mörkret sänker sig kör fontänerna igång i den konstgjorda sjön nedanför. Var tjugonde minut spelas ett musikstycke, och fontänerna dansar till musiken! Jag filmade en snutt med mobilen:

Ungefär 200 kronor kostar det att åka upp i Burj Dubai, om man förhandsbokar. Sista minutenbiljetter kostar 800! Det tyckte vi inte riktigt det var värt. Man kommer dessutom bara upp ungefär halvvägs.

Hemma igen

Dubais nationalbankI onsdags morse kom jag tillbaka till Umeå, efter fem dagar i Dubai. Det var lite brutalt att konfronteras med all snö och kyla. Det blåste ordentligt när vi landade, och den lilla sträckan från planet in till terminalbyggnaden var en utmaning för våra sommarskor.

Det har varit fem härliga dagar fulla av intryck och lärdomar – och god mat! Jag hade förväntat mig en ganska stökig och stressig stad, men jag blev positivt överaskad. Överallt möttes vi av vänlighet och vilja att hjälpa till rätta. Allt var mycket välordnat, rent och prydligt. Dubai är en enkel stad att vara turist i!

Visst var det häftigt att se alla mer eller mindre fantasifulla skyskrapor, som här ovan Dubais nationalbank. Men den bild jag framför allt bär med mig är en annan, av en stad med myllrande, trånga souker och lugna promenade längs kajerna.

Dubai Creek sen eftermiddag

Så här ser det ut vid ”Creeken”, den smala vik som klyver Dubais centrum, när solen börjar sjunka.

Fler bilder kommer!