Jag har just läst en bok om Brasilia, Brasilens nyligen femtioårsjubilerande huvudstad. Staden är en riktig doldis, verkligen inte det man först tänker på när man pratar om Brasilien.
Jag visste rätt lite om Brasilia, trots att jag är intresserad av modern, spektakulär arkitektur. Att den är nyanlagd, ja, att Le Corbusiers idéer låg till grund, att stadsplanen ser ut om ett flygplan och att staden inte är planerad för fotgängare. Det var väl ungefär det.
Men nu vet jag mycket mer. I sin bok Fantasiön tar Henrik Brandão Jönsson ett brett grepp på staden. Från förhistorien , de arkitektoniska och sämhälleliga idéer som låg bakom, till byggandet, och flytten av regering, parlament och administration. Men också vad som har hänt sedan och hur det är att leva och bo där för gemene man. Hur gick det med idéerna om stadsplanering för att motverka social klyftor? Ja, svaret på det var ingen överraskning direkt.
En helt ny stadstyp skulle skapas enligt nya idéer. Stadsplanen ritades av den brasilianske arkitekten Lúcio Costa, som alltså var starkt influerad av Le Corbusiers avancerade och radikala idéer. Bland annat skulle staden delas, så att man bodde i en del, arbetade i en annan så vidare.
Brasilia har efter 50 år natuligtvis börjat skapa sig en egen kultur och identitet, men det verkar gå trögt. Trots andra- och tredjegenerationen infödda brasiliabor ger boken en bild av en stad som fortfarande inte känns riktigt etablerad. Många politiker och tjänstemän verkar fortfarande inte vill bo i Brasilia, utan tillbringar så mycket tid som möjligt vid kusten.
Författaren ägnar en hel del utrymme år det politiska spelet i Brasilien, korruptionen och de enorma svårigheter de som vill skapa öppenhet i politiken stöter på.
Sammantaget är det här en personlig och ganska underhållande skriven, men också initierad och mångsidig, skildring av en oerhört intressant stad. Om jag skulle vilja besöka Brasilia efter att ha läst den här boken? Njaa….
Restankar 