Vi gjorde ett snabbt stopp i Paris på väg till ridgården utanför Toulouse. Några turer med metron blev det naturligtvis. Parismetron är ju urgammal, från förra sekeskiftet. Och det märks!
Trångt, murrigt, tråkigt. Och värst av allt: trappor. Korta trappor och långa trappor. Rulltrappor hör till undantagen. En fasa för den med tunga resväskor. Nu finns det kanske modernare delar av metron också, jag har inte gjort några djupgående studier, men jag tror inte de skulle förändra helhetsintrycket nämnvärt.
Jämför med den underbara tunnelbanan i Stockholm. Den är jag verkligen fascinerad av. Jag har gjort ett par inlägg tidigare om den, här och här.
Läs också artikeln om konsten i tunnelbanan på Minabibliotek.se.
Dubais tunnelbana åkte jag i när jag var där i januari. Den är ju hypermodern, luftig och fräsch. På åtmistone ett ställe fanns det utsmyckning, bilder från stadens förflutna.
Några till har jag åkt, med det var väldigt längesedan. Jag kanske ska börja ägna mig enbart åt tunnelbaneturism, precis som en del reser i sina favoritförfattares fotspår eller bara besöker gravplatser eller slagfält?
Jag har just läst en bok om Brasilia, Brasilens nyligen femtioårsjubilerande huvudstad. Staden är en riktig doldis, verkligen inte det man först tänker på när man pratar om Brasilien.
I onsdags morse kom jag tillbaka till Umeå, efter fem dagar i Dubai. Det var lite brutalt att konfronteras med all snö och kyla. Det blåste ordentligt när vi landade, och den lilla sträckan från planet in till terminalbyggnaden var en utmaning för våra sommarskor.
Restankar 