Etikettarkiv: Europa

Hur förberedd ska man vara?

unionjackNu har vi bokat flygbiljetter till England. Vi åker efter midsommar, hela familjen. Å, vad det ska bli roligt! Vi har inte ordnat någonstans att bo, har inte ens bestämt vilka orten vi ska till. Men vi ska undvika London, inte åka längre än nödvändigt och inte kuska runt för mycket. Ett par platser räcker.

Det ska absolut gå att bada, annars är inte dottern med på noterna. Bra pubar för sambon. En mysig, gammal stadskärna att utforska och god mat för sonen. Jag tycker alltihop verkar trevligt!

En stor del av nöjet med att resa för mig är att planera och förbereda. Det bör inte komma som en överraskning för den som läst något på den här bloggen förut! Det är som om jag inte riktigt kan vara närvarande och ta in allt under resan, om den är helt oförberedd. Så nu ska jag försöka koncentrera mig på England, och lämna tillbaka den där boken om Transylvanien till biblioteket!

guiderGuideböcker blir det, webbsurfande och så Google Earth. Jag har redan varit i Margate, Brighton, Dover och Rye – hemma i fåtöljen med datorn i knät!  Det är fantstiskt att kunna dyka ner mot gator och torg, få se foton från platserna och till och panoramabilder, nästan som om man är där!

Sonen förstår inte alls vad jag syslar med. När han var mindre, och vi försökte berätta eller visa bilder från ställena vi skulle resa till, spjärnande han emot, ville inte se. Han sa att han ville bli överaskad! Jag förstår vad han menar, och jag respekterar det, fast jag själv inte alls fungerar på det sättet.

Ibland funderar jag på hur det skulle vara att resa på en överaskningsresa. Tänk om jag gav sambon fria händer att ordna en långweekend nånstans, men inte tala om vart. Inte förrän på flygplatsen skulle jag få veta. Skulle det vara kul?

Den övre bilden från FreeFoto.com

Resa ensam

Jag har inte gjort så många resor ensam. För sex-sju år sedan var jag några dagar i Barcelona ensam. Det var en jättefin resa, med många minnen som lever kvar. Det var en härlig känsla att sitta och äta friterade bläckfiskringar i vårsolen på torget utanför huset där jag bodde några sommarveckor tjugo är tidigare.  Annars har jag alltid haft sällskap eller träffat någon jag känner på resmålet.

Fördelar med att resa ensam:
– Jag får bestämma precis vart jag ska gå, vad jag ska se (eller inte se). Jag får vela runt utan mål eller rusa iväg, för att jag just kommit på att det är något på andra sidan stan jag precis nu vill se.
sarajevo– Tankarna får vandra som de vill.
– Jag får äta vad och när jag vill.
– Jag får åka tunnelbana och buss vart jag vill utan att någon undrar varför.
– Ingen har några synpunkter på vad jag handlar.

Nackdelar med att resa ensam:
– Ingen att tala med om dagens upplevelser. Det är en kliché, men att ”dela en upplevelse” är faktiskt något fint.
– Alltid äta ensam. Fast under dagen gör det mig oftast inte ett dugg,.
– Jag missar stadens kvälls/nattliv. Att som ensam kvinna sitta och äta en sen middag på en restaurang känns inte så bra. Det blir hellre en macka och ett mugg doppvärmarkokt te på hotellrummet. Att dra runt på barer ensam är inte heller min grej. Å andra sidan kommer man upp tidigt och får uppleva staden under morgontimmarna.
– Ingen att diskutera med om det blir problem.
– Det kan ju faktiskt hända att man blir sjuk eller råkar ut för något. Då är det skönt att ha sällskap.

Resor jag gärna skulle göra ensam:
Helsingfors
. Fast brorsan, som rest till massor av städer, säger att den är tråkig. Jag tror i alla fall jag skulle gilla att ströva runt i Helsingfors alldeles själv och kolla in alla spännande byggnader jag sett på bild.

calatravabroSpanien – Calatravaspaning. Vad många häftiga bygnader och broar av Calatrava som finns spridda över landet. Bilbao, Valencia, Barcelona… Ett tågluffarkort, och sen få åka kors och tvärs som jag vill. Det skulle vara toppen.

Köpenhamn. Där har jag varit många gånger, men det är många delar av stan jag aldrig har sett.  De flesta besöken gjorde jag när jag var barn eller väldigt ung, och jag vet att jag ser saker med helt andra ögon nu.

Jag skulle alltså hålla mig till trakter där jag känner mig rätt så hemma, om jag reste ensam.

Den undre bilden är från Flickr, tagen av DanielaNob

Arkitektur på SVT play

I början på januari började en ny programserie i Kunskapskanalen om arkitektur. Jag upptäckter det redan när första programmet skulle sändas, vilket är ovanligt när det gäller mig. Det första avsnittet skulle handla om en av Antoni Gaudís byggnader i Barcelona. Jippi, tänkte jag. Men jag blev faktiskt ganska besviken. Det var lite småtråkigt. Kanske var det för lite stoff för ett helt program. Jag satt bara och längtade efter att få se fler av Gaudís verk och få höra mer om hans idéer.

Besvikelsen gjorde att jag inte kollade upp de följande programmen, och snart helt glömde det hela. Men häromdagen snubblade jag över serien igen, den här gången på SVT play. Banbrytande arkitektur stod det, och när jag klickade hittade jag till min förvåning ingen mindre än Santiago Calatrava och hans fantastiska snabbtågsstation vid Lyons flygplats, Satolas (den heter tydligen Saint Exupéry nu).

satolasJag älskar Calatravas byggnader, och Satolas är en som jag verkligen skulle vilja se i verkligheten. Och det här progammet var bra! Det visade byggnaden från alla tänkbara vinklar och hur den var konstruerad. Calatrva själv berättade hur han tänker. Det är mycket rörelse, natur, fågelvingar och människokroppar. Han jobbar med teckning och skulptur också. Skulpturen som Satolasstationens form bygger på gjordes faktiskt tio år innan han fick det här uppdraget.

Programmet visade hur stationen byggdes som en pendang till flygplatsen. Calatrava tog hänsyn till flygplatsens form och enskilda formelement.

Tyvärr sviker resenärerna stationen. Bara 1,5 procent av flygpassagerarna tar snabbtåget. Den stora, mäktiga hallen ser övergiven ut. Mystiskt!

Bild från Flickr, tagen av fade to grey.

Med sambon

Nu börjar barnen bli så stora att jag och C kan börja fundera på att resa iväg för oss själva några dagar. Jag älskar att resa med barnen, men det är en helt annan sak. Att åka på vuxenresa bara vi två ska verkligen bli kul.

Jag har naturligtvis redan flera förslag på resmål. Jag gör mitt bästa för att lyssna på C också – men han säger så lite om sånt, och jag har så svårt att hålla inne med alla mina idéer.

Här är i alla fall några tänkbara resmål:

bruggeBelgien – kanske Brügge. Vacker gammal stad, fast kanske en turistfälla? Massor med gott öl har de i alla fall i Belgen.

Östra Europa. Rumänien verkar spännande.

Slovenien. Jag hade hellre åkt dit än till Kroatien i somras, men sonen fick välja. Istrien verkar jättemysigt.

Italien. Dyrt, tyvärr. C har kontakt med flera personer i Italien, som har fått båtritningar av honom. Det skulle vara kul att hälsa på någon av dem.

Zagreb. Den staden har jag bloggat om tidigare. Jag och sonen var där några timmar i somras, och jag längtar tillbaka.

Nåja, drömma kan man ju. Vi har i alla fall bokat en hotellnatt i Sundsvall i april. Inte Italien, men det ska bli jättetrevligt ändå. Det finns flera restauranger med medelhavsmat där som verkar trevliga. En libanesisk, ett par turkiska bland annat. Och, ja, vi ska gå på IKEA också.

Bild: Brügge. Från Wikimedia Commons, fotograf: ArtMechanic

Bocka av sevärdheter

eiffeltornetFörutom att bocka av länder och städer jag besökt (24 respektive 217 enligt Facebook) har jag börjat räkna hur många av ställena på Dagens sevärdhet jag har sett i verkligheten. Just nu ligger jag på fyra av 24. Det är Eiffeltornet, Karlsbron, Vatikanen och Big Ben. Allihop i Europa. Trodde jag att jag var berest?

Hagia Sofia och Petra är jag väldigt sugen på att få se. Blå lagunen vore inte heller så dumt att få besöka. Jag har varit på Island, men det var trettio år sedan, och då fanns inte Blå lagunen.

Bilden på Eiffeltornet är tagen av min dotter.

Med familjen

En resa med hela familjen ställer lite speciella krav. När barnen var mindre fanns det mer ett ”vi”. Nu är vi liksom mer fyra olika individer med helt olika intressen och preferenser som ska jämkas ihop.

gataDen senaste resan vi gjorde alla tillsammans var till Frankrike påsken 2006. Barnen tyckte det var jättejobbigt i Paris, fast intressant. Christer tyckte nog bara det var jobbigt. Sedan åkte vi till en mindre stad, och trots att vårvädret inte var riktigt det vi hoppats på hade vi riktigt trevligt. Barnen gick runt själva och utforskade och fotograferade. Alltså säger erfarenheten att vi ska undvika storstäder.

Här är några av mina idéer för sommaren:

England. Egentligen inte min idé, utan Christers. Men jag är positiv. England är trevligt, fast jag har inte varit där så många gånger. Problemet för mig är att jag vet för lite, och landet är så stort att jag har svårt att veta var vi skulle trivas bäst. Ett plus är språket. Barnen är så kaxiga när det gäller engelska, det skulle vara kul att se hur bra de klarar sig IRL.

Finland. Jag vet inte riktigt varför jag trivs så bra där. Lugnt och trevligt, och mycket kul för barn. Tammerfors kom vi inte till sist vi var där, vi ”fastnade” i Vasa – Vasalandia drog mer än det stora nöjesfältet i Tammerfors. Alla sjöarna vill jag också se, och Helsingfors. Språket då? Ja, det är inte på så många ställen svenskan är gångbar och förmågan/viljan att prata engelska är inte heller så stor. Men finskan är ett spännande språk, och vem har sagt att det ska vara lätt!

Mallorca – Puerto de Soller eller något annat lugnt ställe. Christer har varit på Mallorca en gång, och då var det bara grisfester som gällde. Jag skulle vilja visa honom ett annat Mallorca.

hvarKroatien. Sonen och jag var där i somras, på Hvar. Vänlig, avslappnad stämning, sol och värme och fantastiskt, turkosblått vatten. Perfekt, när man väl vant sig vid gruset på stränderna. Det är lätt att drömma om solsemestrar vid den här årstiden.

Men om det blir riktig sommar i Sverige i år, för en gång skull, badar jag hellre här.

Jordanien. Petra är ett av de få ”must see” som jag faktiskt är riktigt sugen på. Jag tror det skulle vara en upplevelse för oss allihop. Men nu är vi inne mer på avdelningen fjärran drömmar, och de får vänta tills jag fyller 50.

TV

Jag såg av en slump i lördags att Kanal 9 har börjat visa Michel Palins Europa-program. Halva programmet hade redan gått när jag satte på TVn. Jag kastades direkt in i Sarajevo, det var häftigt, som att vara där igen! Vi såg restaurangen där vi åt middag. Jag missade tydligen Slovenien, Kroatien och Mostar. Hoppas verkligen de sänder det igen någon gång! Det här var i alla fall det första avsnittet, det är sex kvar.

Michael Palin gör fantastiska program. När jag har sett ett av dem är det omöjligt att stå ut med Packat och klart eller dravlet de visar på Travel Channel på ett bra tag. Att de som gör reseprogram inte fattar att vi som tittar inte vill ha en resebroschyr i tv-form – eller är det det de flesta vill?

Bild från Sarajevo i somras.

Sarajevo