Med spänning har jag sett fram emot invigningen av Umeås nya järnvägsstation, Umeå Östra. Den ser så kul och cool ut utifrån, ett högt, kexchokladmönstrat glashus. 26-28 augusti ska den invigas med pompa och ståt i samband med invigningen av Botniabanans första etapp.
Men så, när jag slog upp tidningen i morse, såg jag att den hade smygöppnats. Första tåget, nattåget från Göteborg, hade anlöpt stationen på lördag morgon. Min sambo var just på väg ut genom dörren för att åka och möta vår dotter som skulle komma med tåget – eller med buss från Vännäs, som vi trodde. Snabbt kastade jag på mig kläderna, lämnade teet att kallna och följde med.
Tåget kom, men naturligtvis rejält försenat. Så jag fick gott om tid att beundra den skinande nya stationen och ta bilder. Jag hade inte sinnesnärvaro att plocka med mig kameran, tack och lov för mobilkameror.
Visst ser den storstadsaktig ut? Flera våningar, många rulltrappor, glas och glitter. Men träbalkarna ger också en mer lokal och norrländsk touch. Det här gillar jag! Den har ritats av Lennart Sjögren, White arkitekter. Hoppas det går riktigt bra för Botniabanan och övrig tågtrafik nu, så det här blir ett livligt och levande resecentrum.
Konstverket i tunneln under Holmsundsvägen består av målade kakelplattor och är gjort av Astrid Sylvan.
Astrid Sylvan är också representerad i skulpturparken, med ett av årets nya verk. Black, Grey, Broken Sky and Palest Blue heter det och är också gjort av kakelplattor.
Världens högsta byggnad, den nyinvigda Burj Dubai, måste naturligtvis beskådas. Vi promenerade dit från tunnelbanan lite före solnedgången. Burj Dubai ligger alldeles brevid det nya, jättestora köpcentrat, Dubai Mall. Men det finns ingen gångväg från tunnelbanestationen dit. Antingen måste man gå en lång omväg, eller gena över hårt trafikerade vägar och förbi byggarbetsplatser.
I onsdags morse kom jag tillbaka till Umeå, efter fem dagar i Dubai. Det var lite brutalt att konfronteras med all snö och kyla. Det blåste ordentligt när vi landade, och den lilla sträckan från planet in till terminalbyggnaden var en utmaning för våra sommarskor.
Hon har också ritat några hus, som är tänkta att uppföras i Dubai. Eller var, rättare sagt. En massa byggprojekt är ju avbrutna där nu. En märklig sak med Dubai är att flera av de byggnader man ofta ser på bild, bland annat Zaha Hadids Signature Towers – de tre skyskraporna, som liksom vrider sig runt varandra – inte finns i verkligheten än!
– Tankarna får vandra som de vill.
Spanien – Calatravaspaning. Vad många häftiga bygnader och broar av Calatrava som finns spridda över landet. Bilbao, Valencia, Barcelona… Ett tågluffarkort, och sen få åka kors och tvärs som jag vill. Det skulle vara toppen.
Jag älskar Calatravas byggnader, och Satolas är en som jag verkligen skulle vilja se i verkligheten. Och det här progammet var bra! Det visade byggnaden från alla tänkbara vinklar och hur den var konstruerad. Calatrva själv berättade hur han tänker. Det är mycket rörelse, natur, fågelvingar och människokroppar. Han jobbar med teckning och skulptur också. Skulpturen som Satolasstationens form bygger på gjordes faktiskt tio år innan han fick det här uppdraget.
Förutom att bocka av länder och städer jag besökt (24 respektive 217 enligt Facebook) har jag börjat räkna hur många av ställena på 
Restankar 