Min hemma-oas

En hel vecka med sommarväder. Den kom som en extra present, så här när semestern är slut och alla redan hade gett upp hoppet om att få tanka lite sol och värme här hemma den här sommaren. Jag har försökt suga ut så mycket som möjligt av den. Tagit kompledigt för att bara vara ute, flexat ut och åkt till havet, tagit långa cykelturer.

slingerväxterMen framför allt har jag suttit på min balkong. Egentligen begär jag inte så mycket mer av livet just nu… Flera kvällar har jag suttit ute till tio, ensam, med C. eller med goda vänner.

Det är nu mina odlingar är som finast. De blandade slingerväxterna jag sådde i början på sommaren, och som ända till för några veckor sedan inte såg ut att bli mer än ett skämt, har nu brett ut sig ganska ordentlig och söker sig upp längs spaljén. Jämför med hur de såg ut i midsomras.

Tomatplantorna jag fick av C:s syster är fina, men så många tomater är det inte på dem än. Hoppas det blir några fler. Hinner de inte mogna innan frosten kommer gör det inte så mycket. Det brukar fungera att ta in hela plantorna och låta tomaterna mogna inne. Ett år skördade vi nästan ända fram till jul!

augustibalkong

Cykelsemester

cykelUnder en cykeltur i dag började jag tänka på hur skönt det kan vara med cykelsemester. Jag har varit ute fem gånger, om jag inte minns fel. Två gånger i Halland, en gång i Västergötland, en gång i Dalarna och en södra i Tyskland.

Siljan runt är en bra tur. Lagom dagsturer (sådär 3-4 mil) mellan vandrarhemmen, fyra stycken jämt fördelade runt sjön  (se STFs hemsida), och lättcyklade vägar, vad jag minns. Tyvärr regnade det en hel massa, och jag blev jätteförkyld.

Tysklandsturen var ett riktigt stort projekt. Vi skickade cyklarna med tåg till Augsburg och de kom fram som de skulle. Det skulle inte gå nu. SJ tar emot cyklar på vissa tåg på somrarna, men norrlandstågen är inte med bland dem. Men då var det inga problem. Vi cyklade några dagar, mycket upp och ner och mycket växlande väder. Efter en extra regnig dag fick C. inflamation i en hälsena, så cyklingen tog slut i Friedrichshafen vid Bodensjön.

Cykelturerna i Halland var de vädermässigt bästa. Vi hann inte så många mil varje dag, men det behövs liksom inte där. Det är bara några få mil mellan städerna, och det finns gott om vandrarhem och liknande. Jag har bott på vandrarhemmet i Åsa och på Fästningens vandrarhem i Varberg. Ett som jag gärna skulle vilja besöka är Kvarnens vandrarhem, Olofsbo, Falkenberg. Den gamla kvarnen har jag passerat en massa gånger, även på cykel, men då var den inte vandrarhem.

Vill man följa kusten kan man långa sträckor följa den gamla E6:an, alltså bra asfaltväg men måttligt med trafik, utom kanske under värsta semestertiden. Det finns fyra skyltade cykelleder genom Halland, väl beskrivna i en broshyr, som kan beställas kostnadsfritt från halland.se eller ladda ner som pdf.

Jag var mycket i Halland som barn. Vi hade stuga i Espevik norr om Varberg, och hälsade ofta på släktingar som semestrade på andra håll i Halland. Ett ställe jag minns som riktigt härligt är Haverdalsstrand norr om Halmstad. Den ligger i ett naturreservat och har, som jag minns det, fantatiska vågor.

Läs mer om cykelleder och cykelturism hos Svenska cykelsällskapet och Cykelfrämjandet.

Att färdas på Isle of Wight

När vi kom till Isle of Wight trodde jag att man skulle behöva bil för att kunna ta sig runt och uppleva landskapet eller komma till alla små turistfällor som djurparker, vitlöksodlingar, hästgårdar med mera som finns spridda över ön. Efterhand förstod jag att det inte var nödvändigt. Busstrafiken är imponerande!

Isle of wight är en ö på ungeför 380 kvadratkilometer och med 140 000 invånare. Befolkningen är fördelad på många små samhällen över hela ön. Det är alltså tätt mellan byarna och städerna. Trots öns litenhet är både natur och bebyggelse ganska varierad.

I öster ligger klassiska badorter som Shanklin och Sandown. I väster är naturen och havet lite vildare. Yarmouth på västkusten är en väldigt liten stad med en ofantlig mängd segelbåtar.

The Needles

Den här bilden är tagen vid The Needles (det är själva nålarna som syns alldeles utanför udden) i sydväst.

buss

På bussbolaget Southern Vectis hemsida hittar man linjekarta och tidtabeller. Förutom de reguljära bussarna finns det också ”open top tours”, turistturer som också kör efter fast tidtabell. Det finns endags- tvådagars och veckobiljetter, som gäller på samtliga bussar. Bara att hoppa av och på. Och de går ofta! Från East Cowes på norra sidan till huvudstaden Newport mitt på ön går de var 12:e minut, och resan tar bara 16 minuter. Det går att kuska runt hela ön och se en hel del på en enda dag, om det skulle roa en.

Är det då intressant att göra det? Det tycker jag! Jag njöt av att se landskapet växla utanför dubbeldäckarens fönster, att kunna improvisera och hoppa från den ena bussen till den andra och se lokalbefolkningen blandas med turister. Ena timmen stod jag i blåsten vid The Needles, nästa flanerade jag på en stadsgata och tittade i skyltfönster. Rena sevärdheter finns det också, även om de inte är av Eiffeltornets dignitet, drottning Victorias sommarhus i Cowes, till exempel.

Ön kryllar också av det som jag här ovanför kallade turistfällor. De undvek vi, utom en djurpark i Sandown, som barnen var på. Den var liten och nog rätt skabbig, med svenska mått mätt. Men om man tar det för vad det är och låter det ingå i den allmänna upplevelsen av engelskt semesterliv är det rätt kul.

För att kolla lite av vad som finns att göra och se, gå in på www.iwight.com eller www.islandbreaks.co.uk.

Badparker

Jag och familjen har varit många gånger på olika äventyrsbad. Paradisbadet i Ö-vik och Pite Havsbad för det mesta, men vi har ockå varit på Gustavsvik i Örebro, Rosenlundsbadet i Jönköping och Aqualand på Gran Canaria. När vi var som mest inne på det här äventyrsbadandet hade vi mycket glädje av Badpatrullens webbsajt. Den startades för mer än tio år sedan, men ligger fortfarande kvar. Gamla uppgifter och brutna länkar till trots hittar jag en del kul att läsa där. Men kanske är jag bara nostalgisk.

I andra länder finns det tydligen ännu större och häftigare badparker. Nu är barnen egentligen för stora för att tycka att det är kul att gå med mamma och pappa på sådana ställen, men kanske ändå…

Reseguiden.se har just nu en artikel om fem badparker i Europa. Mest lockande av de fem tycker jag Tropical Islands söder om Berlin verkar. Världens största tropiska inomhusregnskog och badland! Det vore något när snön yr här hemma. Man kan övernatta inne i regnskogen också, det finns tält och bungalows att hyra. Men då måste man stå ut med lite kackerlackor.

tropical islands

bungalows

England – ölland

De senaste åren har vi mest druckit belgiskt öl. Det är starkt och väldigt smakrikt. Man dricker inte så stora mängder och det passar inte alltid så bra till mat, så ibland är det på sin plats att prova något annat. Några brittiska favoriter har vi då fått, till exempel Innis & Gunn och Whitstable Bay.

Innan vi åkte till England nu i juni tog Christer kontakt med en man som han lärt känna på nätet, men aldrig träffat. Han bor ute på landet i Kent. Han tyckte inte vi skulle träffas i den närmaste staden utan i Faversham, som är trevligare.

FavershamHuvudgatan i Faversham

Vi tittade på båtar och gick sedan på puben. Lite förvånad blev jag när jag kände igen så många av ölsorterna de hade där. Det brukar jag inte göra. Det dröjde lite innan jag fick allt på plats i hjärnan. Det är alltså så att flera av mina engelska favoriter på systemet, bland annat ovan nämnda Whitstable Bay,  kommer från ett och samma bryggeri, Shepherd Neame, och det ligger just i Faversham!

WhitstableVi besökte Whitstable också

Jag blev glad, och tänkte att det här blir godare än det brukar vara på engelska pubar. Jag beställde en sort jag inte smakat förr, och blev lite besviken. Det var lite uddlöst. På nästa pub tog jag Spitfire. Det har jag druckit från tapp i Sverige tidigare, och gillat. Men även den här gången blev jag besviken. Brukar det verkligen vara så lite skum och kolsyra?

I går gick jag på Bishops Arms och testade deras Spitfire på fat. Ja, jag det är ingen tvekan. Det är mer kolsyra.

Bishops armsObs! Personerna på bilden är för mig helt okända.

Det har debatterats mycket om sättet att hälla upp öl. Häller man i lutande glas blir skumkronan mindre och mer kolsyra behålls i ölet. Men det kan inte ha något att göra med min upplevelse av skillnaden mellan fatölet i England och Sverige, för det var ingen skumkrona alls på det jag köpte i England. Det måste vara så att engelsmännen vill ha sitt öl på ett sätt – vi upplever det som avslaget – och så tillsätter man mer kolsyra till det som exporteras. Eller är det jag som inbillar mig?

Ni som vet mer än jag om det här eller har egna erfarenheter, kommentera gärna!

30 år bakåt i tiden?

Vi har tillbringat nästan en vecka på Isle of Wight. Vi var ett par dagar i Faversham  i Kent innan, för att träffa en internet-bekant till Christer. Hans fru visade sig vara uppvuxen nära Isle of Wight, och hade varit där massor med gånger, både som barn och som vuxen. Hon sa samma sak som jag hört och läst flera gånger innan: att man förflyttas 25-30 år bakåt i tiden när man kliver av färjan.

En hel del sanning ligger det i det. Bland annat hittade vi inte ett enda internetcafé på hela tiden! Vi såg ett fåtal mobilpratare, men ingen med headset.

En av de starkaste symbolerna för Isle of Wight är väl badhytterna, som kantar stränderna på östsidan, i till exempel Shanklin och Sandown.

badhytter

Och de används! Soliga dagar flyttar folk ut sina solstolar och sätter sig utanför sitt lilla hus. Tyvärr tog jag ingen bild på det, jag tycker det är så pinsamt att fotografera folk så där (se ett tidigare inlägg om att fota folk)! En del av hytterna är intredda med möbler och skåp, andra verkar bara användas för förvaring av solstolar och surfbrädor.

small hope beach

Vid varje badhyttsanhopning finns det en kiosk med glass, fika, hinkar och spadar, som är öppen vid vackert väder. Som synes var det inte alltid det under vår vistelse!

solstolar

På några av stränderna finns uthyrning av solstolar, kajaker och trampbåtar. Ändå är det ingen medelhavsstämning som infinner sig, snarare är allting väldigt engelskt.

Och så här såg bilarna ut:

veteranbil

Nåja, kanske inte alla!

Att överge sin balkong

I morgon bär det äntligen av. Nu, när det ser ut om om sommaren ändå ska komma igång här, reser vi till regniga England.

Det är inte ett alldeles enkelt val att resa från Sverigen den här årstiden.  Jag är väldigt förtjust i vår balkong, och försöker få den att blomstra ordentligt. Att sitta i grönskan under ljumma sommarkvällar är någon jag drömmer om hela vintern. Men i år har växtligheten på balkongen inte utvecklat sig som jag hoppats.

DSC00347

Det här är blandade slingerväxter, som enligt påsen ”på kort tid kan klä in en hel balkong”. Hah! De eländiga har inte växt en tum sedan jag planterade ut dem.

Mamma har lovat vattna alla växter medan vi är borta. Kanske väntar oss en överaskning när vi kommer hem…

Sevärt under jord

Visst kan man turista på orter man känner väl. De stora sevärdheterna, som man antagligen skulle ha sökt upp om man besökte staden för första gången, kanske inte lockar. Har man varit några gånger i Stockholm har man inte kunnat missa Globen, Slottet och Stadshuset. Kanske inte ens Skansen och Vasamuseet.

Men tunnelbanan då? Det är klart jag har åkt tunnelbana, ett oräkneligt antal gånger, trots att jag är uppvuxen i Göteborg. Först den gröna linjen när jag var barn och vi hälsade på farmor vid Gullmarsplan, senare den röda när mormor bodde på vårdhem i Vårberg och den blå till sommarjobbet i Sundbyberg.

Jag minns hur fascinerad jag var av den blå linjen när den var ny – den invigdes 1975. Den ligger ju under de andra linjerna vid T-centralen och många av stationerna har en grottliknande utformning. Senare upptäckte jag fler av stationerna. De har alla olika stil och stämning. Hallonbergen, där jag klev av när jag skulle till sommarjobbet, minns jag att jag tyckte var så ful. Bleka väggar med bilder som klotter och gräsliga rosa detaljer.

Tunnelbanestationer är ju ställen man passerar på väg någonstans. Men många är värda en extra blick. I januari i år klev jag av i Tensta. Så här ser det ut där:

tensta1

Syskonskap på olika språk

tensta3

tensta5

Tensta tunnelbanestation. Konst av Helga Henchen med temat ”En ros till invandrarna”, 1975.

Konsten i Stockholms tunnelbana är naturligtvis behandlad i många böcker och webbsajter. SLs broschyr om konsten i tunnelbanan är en bra introduktion. Boken En värld under jord från 2000 är jättefin och grundlig. Riktigt kul är också barnboken Mysteriet i tunnelbanan av Maria Hellstadius Wiberg, om konsttjuvar och skulpturer som får liv! Wikipedia har en en artikel om Stockholms tunnelbana i allmänhet, och en sida om varje station. Där får man spännande upplysningar, som hur långt under jord stationen ligger och hur långt det är från till exempel Kungsträdgården.

Att ta kontrollen över sommaren

Det hett efterlängtade sommarlovet har börjat, och själv har jag bara fyra arbetsdagar kvar till SEMESTERN.

Jag kanske ska göra en planeringskalender över alla familjemedlemmars sommaraktiviteter. Jag gjorde det för några år sen, när det var ovanligt mycket på gång för oss allihop: fotbollscuper, läger, resor och olika semesterperioder. Min mamma fick en kopia också, och det är hon som har frågat efter det nu. I år har vi inte alls lika mycket inplanerat, men det kanske inte skadar ändå.

kalender

Och om nio dagar bär det av till England. Vi håller på och gör en översikt över tider och bokningar, tåglinjer, tidtabeller och telefonnummer. Det har sina nackdelar att resa fyra tillsammans. Det verkar alltid vara två som har väldigt vaga begrepp om planerna. När två i sällskapet är tonåringarn är det väl ganska givet vilka det är som saknar koll… Jag har svårt att vänja mig vid att sonen, som tidigare sugit åt sig allt som hänt i omgivningen, ofta befinner sig som i en annan värld.

Har vi någon englandskarta egentligen? Både jag och C är karttokiga, och jag är dessutom väldigt dålig på Englands geografi. Att veta var jag är är viktigt för mig, särskilt när jag, som den här gången, inte har bestämt och bokat allt i förväg.

När jag läser vad jag själv skrivit här ovan, blir jag lite betänksam. Är jag verkligen en sån kontrollfreak? Det är kanske bara att acceptera. Jag planerar inte alls mitt vardagliga liv så här. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om mitt behov av att vara förberedd när jag reser. Jag tror det här hänger ihop med det. Jag vill vara säker på att ingenting av det roliga bara slinker förbi, utan att jag hinner njuta riktigt av det.

Bodö 2007

Efter att ha bloggat om korta resor nyligen har jag tänkt mycket på Bodö. Sommaren för två år sedan åkte mamma och jag buss dit. Mamma gillar verkligen att åka buss, och vi gjorde resan mycket för själva vägens skull. Jag hade kört bil över Arjeplog och Jäckvik för många år sedan, och hade nog pratat en hel del om hur vackert och intressant det var.

norska gränsen buss

Och det var ännu intressantare att åka buss. Här fungerar bussen verkligen som en kontaktlänk , som kommer med varor, post och tidningar. Chauffören som körde från Jäckvik til Bodö var väldigt trevlig och pratsam. Han berättade att en av de få som bodde permanent på sträckan från Jäckvik til norska gränsen var en ensamstående man på dryga åttio. Han stod varje dag och väntade på bussen, på post och tidning.

norska gränsen

När man passerat gränsen bär det brant nedför, och landskapet blir dramatiskt, med små vattenfall och mycket grönska. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att åka (eller köra) den vägen på vintern, med snö och halka!

bodö hamn

Vi hade fantastisk tur med vädret, det var nästan de enda riktigt fina dagarna den sommaren. Vi satt ute och åt en sen middag i tunna sommarkläder på en proppfull servering vid hamnen. Det var en otrolig känsla att sedan vandra längs strandpromenaden i midnattssolen med fjällen i bakgrunden. Ljuset är så speciellt!