Det hett efterlängtade sommarlovet har börjat, och själv har jag bara fyra arbetsdagar kvar till SEMESTERN.
Jag kanske ska göra en planeringskalender över alla familjemedlemmars sommaraktiviteter. Jag gjorde det för några år sen, när det var ovanligt mycket på gång för oss allihop: fotbollscuper, läger, resor och olika semesterperioder. Min mamma fick en kopia också, och det är hon som har frågat efter det nu. I år har vi inte alls lika mycket inplanerat, men det kanske inte skadar ändå.
Och om nio dagar bär det av till England. Vi håller på och gör en översikt över tider och bokningar, tåglinjer, tidtabeller och telefonnummer. Det har sina nackdelar att resa fyra tillsammans. Det verkar alltid vara två som har väldigt vaga begrepp om planerna. När två i sällskapet är tonåringarn är det väl ganska givet vilka det är som saknar koll… Jag har svårt att vänja mig vid att sonen, som tidigare sugit åt sig allt som hänt i omgivningen, ofta befinner sig som i en annan värld.
Har vi någon englandskarta egentligen? Både jag och C är karttokiga, och jag är dessutom väldigt dålig på Englands geografi. Att veta var jag är är viktigt för mig, särskilt när jag, som den här gången, inte har bestämt och bokat allt i förväg.
När jag läser vad jag själv skrivit här ovan, blir jag lite betänksam. Är jag verkligen en sån kontrollfreak? Det är kanske bara att acceptera. Jag planerar inte alls mitt vardagliga liv så här. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om mitt behov av att vara förberedd när jag reser. Jag tror det här hänger ihop med det. Jag vill vara säker på att ingenting av det roliga bara slinker förbi, utan att jag hinner njuta riktigt av det.
Restankar 