Vi har tillbringat nästan en vecka på Isle of Wight. Vi var ett par dagar i Faversham i Kent innan, för att träffa en internet-bekant till Christer. Hans fru visade sig vara uppvuxen nära Isle of Wight, och hade varit där massor med gånger, både som barn och som vuxen. Hon sa samma sak som jag hört och läst flera gånger innan: att man förflyttas 25-30 år bakåt i tiden när man kliver av färjan.
En hel del sanning ligger det i det. Bland annat hittade vi inte ett enda internetcafé på hela tiden! Vi såg ett fåtal mobilpratare, men ingen med headset.
En av de starkaste symbolerna för Isle of Wight är väl badhytterna, som kantar stränderna på östsidan, i till exempel Shanklin och Sandown.
Och de används! Soliga dagar flyttar folk ut sina solstolar och sätter sig utanför sitt lilla hus. Tyvärr tog jag ingen bild på det, jag tycker det är så pinsamt att fotografera folk så där (se ett tidigare inlägg om att fota folk)! En del av hytterna är intredda med möbler och skåp, andra verkar bara användas för förvaring av solstolar och surfbrädor.
Vid varje badhyttsanhopning finns det en kiosk med glass, fika, hinkar och spadar, som är öppen vid vackert väder. Som synes var det inte alltid det under vår vistelse!
På några av stränderna finns uthyrning av solstolar, kajaker och trampbåtar. Ändå är det ingen medelhavsstämning som infinner sig, snarare är allting väldigt engelskt.
Och så här såg bilarna ut:
Nåja, kanske inte alla!
Restankar 
Mysigt…