..är också en resa. Och en sådan har jag gjort i dag. Sämre har jag varit på.
I Sörböle utanför Umeå finns det sol, glittrande vatten, fina stugor och trevliga arbetskamrater.
Det verkar också finnas hundar som man ska akta sig för..
och glada igelkottar.
Jag älskar att vara på järnvägsstationer. Vissa mer än andra. Jag tycker om att titta på dem från utsidan också. Vad olika de är! Samtidigt finns det några huvudtyper som återkommer på många ställen. Detta är något jag borde sätta mig in mer i.
Ämnet aktualiserades förra veckan, när jag var i Västervik.
Lite ovanlig, väl, med den där tredje våningen och balkongerna? Den är ritad av Adolf Emil Melander, som ritade många stationer i Småland, bland annat Eksjö.
Men den har en våning mindre, och ger därmed ett helt traditionellt intryck.
I boken Stationshus av Gunilla Linde Bjur och Krister Engström kan man studera ämnet närmare. Det ska jag genast göra – eller så fort den kommer in på biblioteket, den är DYR. Fast jag kanske köper ett ex till brorsan, det skulle han gilla.
Bilden på Eksjö station kommer från Wikimedia commons.
Publicerat i Arkitektur, Gjorda resor, Transportmedel
Märkt Arkitektur, Böcker, byggnader, järnvägar, järnvägsstationer, städer, Sverige, tåg, tågresor, tågstationer
Jag har varit två dagar i Helsingfors i jobbet. Vi besökte tre olika bibliotek, och sedan hann (eller orkade!) vi inte så mycket mer.
Men de glimtar jag såg stärkte min längtan att turista ett par dagar här. Bilderna jag tog blev ännu uslare än vanligt. Jag hade bara mobilkameran, men den är ganska bra, så jag kan inte skylla på det heller. Men några bildminnen vill jag ändå visa här.
Centralstationen, ritad av Eliel Saarinen, stod färdig 1919. Jag gillar egentligen mer sentida arkitektur bättre, men den här är häftig ändå.
Huvudpostkontoret från 1938, ritat av Jorma Järvi, Erik Lindroos och Kaarlo Borg, har förklarats som byggnadsminne. Vid första anblicken kanske inte så speciellt, men titta en gång till!
Senatstorget med domkyrkan kändes den här dagen inte direkt som händelsernas centrum.
Jag hann inte riktigt få grepp om staden. Den upplevelse jag fick var att den var på något sätt spretig. En monumental eller vacker byggnad här och där, med anspråkslösa kvarter emellan. Vikar som stack in från olika håll. Jag behöver nog ett par dagar här i lugn och ro. Snart.
Publicerat i Arkitektur, Gjorda resor, Jobbresor
Märkt arkitekter, Arkitektur, Finland, Helsingfors, kortresor, sevärdheter, städer
Bland det som starkast satt sin prägel på det vi uppfattar som det spanska är det muslimska arvet. Morerna erövrade större delen av den iberiska halvön på 700-talet, och fördrevs slutgiltigt 1492. Mest kända av de byggnader som finns kvar från den tiden är palatset Alhambra i Granada och moskén i Córdoba. Men ännu intressantare är de spår som ännu syns så tydligt i språk, kultur och arkitektur.
De morer som stannade kvar och blev tvungna att konvertera till kristendomen kallades mudéjares. Mudejararkitekturen kännetecknas av en sammansmältning av kristna, muslimska och judiska influenser, och var särskilt dominerande i Aragonien. Tidsmässigt sammanfaller dess storhetstid med gotiken.
Zaragozas katedral, La Seo, är invändigt en ganska vacker gotisk katedral med fem skepp, vilket gör den nästan kvadratisk. Utanpå är den ett lappverk av olika stilar men med många mudejardrag och vissa delar helt i mudejarstil.
Spännande, men kanske inte så vackert som helhet.
Finare tycker jag de mer rena mudejrakyrkorna är. Det finns många i Zaragoza, till exempel
San Pablo
San Miguel
och María Magdalena.
Särskilt tornen gillar jag. Tyvärr är det väldigt svårt att fånga dem på bild. Gatorna är trånga och det är hopplöst att få ett vettigt perspektiv.
Nästan alla byggnader i Zaragoza är i tegel, man har ont om sten. Kyrktornen och vissa delar av andra byggnader är också dekorerade på ett karaktäristiskt sätt i tegel. Ibland, som på tornet till Iglesia de Santa María Magdalena och en av ytterväggarna på La Seo, har man också använt keramik.
La Seo
De finaste exemplen på mudejararkitektur lär finnas i Teruel. Kanske ett mål för nästa spanienresa?
Publicerat i Arkitektur, Gjorda resor
Märkt Arkitektur, byggnader, Spanien, Zaragoza
Som jag skrivit förut är jag fascinerad av den irakisk-engelska arkitekten Zaha Hadids verk. De struntar så totalt i normala normer för vad som är ett hus. Jag har sett hennes bergbanestationer i Innsbruck, de var fina.
I Zaragoza ritade hon en av paviljongerna till världsutställningen Expo 2008, Pavilión Puente.
Den fungerade både som gångbro över floden och som utställningslokal, och ser väldigt häftig ut på bild, tycker jag.
Men att se den i verkligheten var en besvikelse. Den var alldeles öde, förutom en vakt i varje ände, som såg till att ingen tog med cyklar över. Gångarna på sidorna, som antagligen var tänkta för utställningar, var avspärrade, och hela bron gav ett övergivet och lite slitet intryck.
Men det märkliga är att när jag nu tittar på de här bilderna tycker jag de är riktigt fina. Bättre på bild än i verkligheten alltså!
Publicerat i Arkitektur, Gjorda resor
Märkt arkitekter, Arkitektur, broar, byggnader, Spanien, städer, Zaragoza
En av de bästa sakerna jag gjorde här i Zaragoza var att hyra cykel. Jag hade tur, de hade cyklar till uthyrning på hotellet. Praktiskt, och när jag såg vad de tog på turistbyrån förstod jag att 5 euro dygnet var väldigt billigt också.
Zaragoza lär ha drygt 600 000 invånare, men den känns klart mindre. Tempot är också lugnare än i andra jämnstora städer. Det är mindre trafik, och folk går och cyklar i makligt tempo. Skyltar som den här till höger ser man här och var. Och de efterlevs faktiskt, även de lycraklädda håller mänskligt tempo. Kanske beror det på värmen!
Det är bara några år sedan det blev vanligt att cykla här. I samband med världsutställningen Expo 2008 röjdes områdena längs floden upp och man drog cykelbanor till bland annat utställningsområdet. Det är också tillåtet att cykla på gågator och på trottoarer som är bredare än fyra meter.
Det handlar fortfarande inte om någon masscyklism, och fotgängare och cyklister samexisterar väl. Jag har inte fått några onda ögon alls, trots att jag ofta använt mig av smalare trottoarer. Det känns trots allt inte helt tryggt att ge sig ut bland bilarna i en okänd stad! Och jag är inte ensam som cyklar på trottoarer. Det här kommer att bli ett problem i framtiden, om cyklismen ökar. Jag tror inte fotgängarna kommer att fortsätta vara så toleranta då.
De flesta cyklar man ser kommer från den kommunala cykeluthyrningen Bizi. De har ett tusental cyklar som man kan hämta och lämna på vilken som helst av de 100 Bizi-stationerna. På hemsidan finns en karta med alla stationer, och man kan i realtid se hur många lediga cyklar och tomma platser för återlämning det finns på varje ställe. Bizi verkar tyvärr, till skillnad från i många andra städer, inte direkt vara för turister. Man ska registrera sig på hemsidan och sedan få ett kort hemskickat. Det finns visserligen någon sorts tillfälliga kort, men man måste ändå registrera sig, och jag förstår inte riktigt hur det fungerar. Nåja, jag får väl testa nästa gång jag kommer hit!
Publicerat i Gjorda resor, Transportmedel
Om man räknar bort Barcelona (alldeles för katalanskt nu för tiden) och Kanarieöarna (det behöver jag inte förklara, va?) är det löjligt länge sedan jag var i Spanien. Men nu är jag här. I riktiga Spanien. Zaragoza. Spaniens femte största stad, och enligt vissa den spanskaste av dem alla. Vad det nu är.
Men ja, det känns verkligen att jag är tillbaka. När jag klev ut från hotellet vid niotiden i kväll svepte vinden emot mig. Och den var varm. Och den doftade – eller luktade – Spanien. Då fattade jag det liksom på riktigt.
Visst märks det att tiderna har förändrats. Det är modernare, fler cyklister och joggare. Och det är renare. Men det är Spanien.
Vulkanaskan var ju bara ett skrämskott den här gången, så vi kom iväg till London. Vädret lämnade en del övrigt att önska, och det blev inte heller så mycket tid till turistande.
Men en sväng på södra sidan av Themsen och ett besök på Design Museum hann jag med. Där var en intressant utställning om den holländske grafiske designern Wim Crouwel.
Jag hade aldrig varit på South Bank förut, det är en väldigt trevlig del av London. Och det är en lite märklig utsikt man har tvärs över Themsen – gammalt och nytt, högt och lågt utan någon synbar plan.
På bakgatorna kändes det som en helt annan stad.
Det här huset tycker jag är fint och snyggt.
Publicerat i Arkitektur, Gjorda resor, Konst & design
Märkt byggnader, design, Europa, London, städer, storstäder, weekendresor
Jag hittade en enda vacker byggnad i Playa del Inglés. Det var kyrkan, Templo Ecuménico El Salvador.
Den ligger på torget vid Kashban, mitt i nöjeslivet. Fint.
Traditionella kanariska rätter, som papas arrugadas och så, åt vi inte. Jag tror inte ens vi var på någon restaurang där sådant serveras. Vi höll oss till vanlig turistmat, och alla var nöjda.
Jag vill äta calamares någon gång under varje spanienresa. Inte för att det är så väldigt gott, men det hör liksom till.
En annan friterad turistfavorit: chocolate con churros.
Barnens bästa middag var kinabuffén. Vi åt den två gånger. Det finns flera kinarestauranger i Playa del Inglés. Den vi åt på ligger vid Kashban, men jag antar att de är ungefär lika allihop. Buffén är billig, men de tar igen det på dryckerna. Två cocacola kostade lika mycket som maten… Andra kvällen fick de bara en var.
Själv njöt jag nog mest av att äta på någon av uterestaurangerna vid strandpromenaden, där jag åt bläckfiskringarna. Det är just det att sitta där, utomhus alldeles vid havet som är så härligt, maten är inte det viktiga.
Frukostarna på terrassen älskade jag också.
Publicerat i Gjorda resor, Mat & dryck
Märkt familjesemester, Kanarieöarna, mat, rekreation, Spanien
Restankar 