Etikettarkiv: städer

Nya gatuvyer

Nu finns Umeå som gatuvyer på Hitta.se. Det är sommarbilder, grönt och skönt och en hel del folk i rörelse. Det har ju uppmärksammats att en del ogillar att finnas med på de här bilderna. Hitta.se redigerar inte bort folk som Google.

Många personer ser man väldigt tydligt. Det skulle vara kul om det plötsligt dök upp någon man kände. Fast jag vet inte om det skulle vara lika kul om det var jag själv! Men jag skulle stå ut med det.

Borås finns också med nu. När man startar står man framför järnvägsstationen. Där känner jag igen mig, Men när jag sen vandrar upp mot centrum är jag plötsligt som i en helt främmande stad. Jag bodde ändå nästan två år i Borås. Inte kan väl stan ha förändrats så mycket, även om det var längesen jag var där. Kanske dags för ett återbesök?

Kartor och gatuvyer

Jagt ska snart åka till Göteborg, och jag funderar på att hyra cykel, så jag laddade ner cykelkartor och kollade lämpliga cykelvägar genom cykelreseplaneraren på trafiken.nu.

Sedan roade jag mig med att följa de rekomenderade vägarna genom att vandra runt i gatubilderna på Hitta.se.

Medan jag höll på kom C och undrade om man kunde besöka Stockholm också, och om hans gamla studenthem på Gärdet fanns med. Det fanns det.

hitta studentbacken2

Det här är en funktion jag verkligen gillar. Det är enkelt att styra runt den lilla figuren på kartan och vrida honom runt, och gatubilden ändras direkt. Man har total koll på var man är och vad man ser. Dessutom ser man direkt på kartan vilka gator som är fotograferade, de är markerade med blått.

Stockholm, Göteborg, Malmö och Lund är inlagda än så länge.

Det finns ju en liknande funktion på Google Earth. Visst är det härligt att kunna dyka ner i panoramabilderna och sedan vandra gatan fram. Precis som man kan vrida runt figuren på Hitta.se kan man dra sig runt i Google Earths panoramabilder. Men man har inte alls koll på var man är på kartan. Vill man se var man är måste man gå ur panoramaläget och sedan zooma ut.

Eller är det något jag har missat? Man kan få upp ett fönster under bilden med satellitkartan från Google maps. Men det finns inget som märker ut var man är, och kartan ändras inte när man vandrar vidare, utan man måste uppdatera. Det finns alltså ingen riktig koppling mellan de två.

Liknande funktion som i Hitta.se finns på Lokaldelen.se. Här finns några fler städer med, men man kan bara vandra på några få gator i varje stad. Men det är en bra början! Är det någon som känner till sådana här kartor för andra delar av värden? Sverige kan ju inte vara unikt. Jag sökte lite på ”street view” och olika städer. För London hittade jag något som heter Seety. Där följer kartan med, men bilden ligger ovanpå kartan, så man ser ändå inte var man är.

Fina 3D-flygbilder har jag hittat på Multimap, men det ju inte riktigt samma sak.

hitta saluhallenDet har då och då diskuterats om det är OK att Google och liknande tjänster lägger ut bilder så här. I början var många upprörda över att igenkännbara människor fanns på bilderna. (Att någon kan bli upprörd över att ens hus syns, som i en kommentar till en artikel i Västerbottenskuriren, är väl bara ett utslag av den vanliga ”klaga på allt för att väcka debatt”-andan – eller är jag naiv?) Nu suddar Google ansikten och raderar bilarnas registreringsskyltar. Men det gör inte Hitta.se! Se skärmdumpen här från utanför saluhallen i Göteborg.

Långhelg utanför allfarvägarna

Reseguiden.se puffar man just nu för en diskussion om intressanta resmål för en långweekend i höst till en europeisk storstad. Frågeställaren funderar på London, men vill ha fler tips.

Svaren är i stort sett de förväntade. Följande städer föreslås: Barcelona, Prag, Amsterdam, Rom, Venedig, Paris, Milano, Nice, Istanbul, Budapest, München, Krakow, Bodrum och Lissabon. Barcelona och Paris får flera ”röster”, och även Amsterdam, men någon tycker att man nog hellre borde åka dit på våren.

Den enda riktiga outsidern på listan är väl Bodrum, men den staden är å andra sidan varken stor eller europeisk!

Om man nu vill åka någonstans där inte ”alla” redan har varit, vart åker man då? I ett gammalt nummer av Allt om resor, nummer 10 2008, stötte jag på ett reportage om den holländska staden Eindhoven. Den ligger i södra delen av landet och har 200 000 invånare. OK, kanske inte heller direkt någon storstad, men ändå.

eindhoven

Staden blev väldigt sönderbombad under andra världskriget, och har därför inte någon gammal stadskärna att skryta med, som de flesta ”klassiska” turiststäderna i Europa. Men det har bidragit till att Eindhoven blivit en riktigt het plats för design och modern  arkitektur. En av världens mest ansedda industridesignskolor ligger här. Designhuis, som är kopplat till utbildningen, rymer utställningar och en butik, som enligt Allt om resors artikel är väldigt lockande.

Även utanför museer och utställningar verkar staden vimla av intressant och överraskande konst, design och arkitektur. Bilderna i tidningen är häftiga, fast kollar man på Google Earth ser det inte så väldigt intressant ut. Men jag tror ändå jag skulle gilla Eindhoven.

Ett plus är att jag inte känner någon som varit där – som turist alltså. En arbetskamrat till mig var där jättemycket som barn, eftersom hennes farmor bodde där, och hon rekomenderar ett besök.

Bild från Wikimedia Commons

Stockholmsboken

tunnelbanekartaNu har jag fått Upplevelser med Stockholms tunnelbana av Lotta Jernström, som jag beställde för en vecka sedan. Det här blir jättekul nästa gång jag åker till Stockholm! Jag måste hejda mig själv lite, för nu ska jag snart till Göteborg, och det är den resan jag ska koncentrera mig på. Men lite har jag tittat i boken, och den är verkligen en guldgruva.

Upplevelser med Stockholms tunnelbanaNär jag läser vanliga stockholmsguider hittar jag inte så mycket nytt. I den här boken är nästan allt nytt för mig. Visste ni till exempel att i Västertorp (stationen mellan Hägerstensåsen och Fruängen, hade aldrig ens hört talas om den) finns Stockholms största permanenta skulpturutställning? Eller att Stockholms kommuns högsta naturliga punkt, Vikingaberget,  77,2 meter över havet, ligger i Vårberg? Detta är bara slumpvisa nerslag efter fem minuters bläddring.

Blandningen är stor. Författaren skriver om bostadsområden och intressant arkitektur, skolor, shoppinggallerior, småaffärer, cafeer, bad, natur och konst. Och det är inte bara en uppräkning, utan allt sätts in i ett sammanhang.

Däremot står det mycket mindre än jag förväntade mig om själva stationerna, ofta ingenting. Men dem finns det ju andra böcker om.

Det här är ingen bok för tunnelbanenördar, utan för alla stockholmare och besökare som vill upptäcka något nytt.

Ny stockholmsbok i min smak

Upplevelser med Stockholms tunnelbanaLäste just i Aftonbladet om en ny bok som verkar vara helt i min smak: Upplevelser med Stockholms tunnelbana: en guide. Den är på 250 sidor och handlar både om själva stationerna och om det som finns där man kliver av.

Den ska jag skaffa! Visst klarar jag mycket väl av att turista via tunnelbana utan någon bok (se mitt tidigare inlägg om Tensta tunnelbanestation) och visst finns det andra böcker om tunnelbanan, men jag tror jag skulle gilla den här skarpt.

Det är en annan bok, som just komit ut, som jag också måste ha: min favorit Thomas Gustafssons Spanien – en färd genom historien. Jag beställer dem båda två, genast!

Sevärt under jord

Visst kan man turista på orter man känner väl. De stora sevärdheterna, som man antagligen skulle ha sökt upp om man besökte staden för första gången, kanske inte lockar. Har man varit några gånger i Stockholm har man inte kunnat missa Globen, Slottet och Stadshuset. Kanske inte ens Skansen och Vasamuseet.

Men tunnelbanan då? Det är klart jag har åkt tunnelbana, ett oräkneligt antal gånger, trots att jag är uppvuxen i Göteborg. Först den gröna linjen när jag var barn och vi hälsade på farmor vid Gullmarsplan, senare den röda när mormor bodde på vårdhem i Vårberg och den blå till sommarjobbet i Sundbyberg.

Jag minns hur fascinerad jag var av den blå linjen när den var ny – den invigdes 1975. Den ligger ju under de andra linjerna vid T-centralen och många av stationerna har en grottliknande utformning. Senare upptäckte jag fler av stationerna. De har alla olika stil och stämning. Hallonbergen, där jag klev av när jag skulle till sommarjobbet, minns jag att jag tyckte var så ful. Bleka väggar med bilder som klotter och gräsliga rosa detaljer.

Tunnelbanestationer är ju ställen man passerar på väg någonstans. Men många är värda en extra blick. I januari i år klev jag av i Tensta. Så här ser det ut där:

tensta1

Syskonskap på olika språk

tensta3

tensta5

Tensta tunnelbanestation. Konst av Helga Henchen med temat ”En ros till invandrarna”, 1975.

Konsten i Stockholms tunnelbana är naturligtvis behandlad i många böcker och webbsajter. SLs broschyr om konsten i tunnelbanan är en bra introduktion. Boken En värld under jord från 2000 är jättefin och grundlig. Riktigt kul är också barnboken Mysteriet i tunnelbanan av Maria Hellstadius Wiberg, om konsttjuvar och skulpturer som får liv! Wikipedia har en en artikel om Stockholms tunnelbana i allmänhet, och en sida om varje station. Där får man spännande upplysningar, som hur långt under jord stationen ligger och hur långt det är från till exempel Kungsträdgården.

Korta resor

Australien, Patagonien, Japan, Tanzania… Typiska drömmar för en reseeälskare. Inte ouppnåeliga, dagens värld är liten för oss rika västerläningar. Men ändå. Mycket pengar och mycket tid krävs.

Jag tycker att det är nästan lika roligt med nära som med fjärran resmål. Och en resa som är kort i tiden kan också vara väldigt innehållsrik.

Det finns en uppsjö av resmål, som jag tycker passar för en 2-3 dagar lång resa. Bäst passar väl den korta resformen för återbesök. Är man redan lite bekant med platsen tar det inte så lång tid att orientera sig och komma igång med turistandet.

Nästan vilken större stad som helst skulle jag kunna tänka mig en kortsemester i. Fast ligger staden ifråga långt bort känns det kanske lite fåningt att bara stanna två dagar. En av mina bröder har varit i New York säkert 20 gånger. Han stannar bara ett par nätter, bor på bra hotell, det är en del av upplevelsen för honom, och går på någon teater eller så. Han bor i Stockholm, det gör det hela lite enklare.

Jag tänkte göra en lista på platser att göra korta besök på. Men den blev för lång, och rätt meningslös! Istället försöker jag göra en på ställen som är nära geografiskt. Jag tycker det är jättekul med kortväga resor också. Helgen i Sundsvall för några veckor sedan, till exempel. Vad som är nära är inte helt lättavgränsat, men här är ett försök:

Vasa. Liten trevlig stad. Toppenfin på sommaren. Nära kontakt med havet och promenadavstånd till allt, till och med till campingen. Jag var där flera gånger med barnen, när de var mindre. De älskade Vasalandia. Det är hemskt synd att båtresan mellan Umeå och Vasa har blivit så dyr!

Luleå. Också jättefint på sommaren. Jag gillar gågatan med sköna uteserveringar. Massor med vatten runt omkring är toppen på sommaren, men det blir väldigt blåsigt och rått på vintern!

Stockholm. Alltid!

Göteborg. Min gamla hemstad. Det är en särskild känsla att återupptäcka allt som ser ut som förr, och se allt som inte gör det! Även oavsett det är det en underbar turiststad.

västra hamnen 1Malmö tyckte jag var ganska tråkig förut, men efter de senaste besöken har jag blivit mer och med förtjust. Västra hamnen (där Turning torso ligger) är mysigt, med intressant arkitektur – se bild här till höger! Jag har bara varit där med mamma eller med jobbet, men skulle verkligen vilja fara dit ensam och utforska på mitt eget sätt.

Tromsö. Jag har en dragning till det nordliga. Men just i Tromsö har jag inte varit.

Östersund är jättefint, både sommar och vinter.

Helsingfors har jag nog nämnt förut. Fast nu tror jag vi börjar komma för långt bort!

Aftonbladets små guideböcker

upptackHar ni sett att man kan köpa små guideböcker från Lonely Planet med Aftonbladet? Det är den första svenska upplagan av Lonely Planets Encounter guides. En ny titel varje vecka. Den första var London, den fick man på köpet. Sedan kostar de 59 kronor. Det kommer att bli trettio stycken.

Men de är rätt trevliga. Små, lite som Berlitz guider, fast tjockare. Jag har har drabbats av lätt hagalenskap, de är liksom så söta och fina. Och billiga. Den engelska upplagan kostar 6,99 pund. Fast man måste köpa tidningen också, den kostar väl en tia, så 69 gånger 30, det blir ändå löjligt mycket pengar.

Jag köpte tvåan, New York, fast jag inte har några planer på att resa dit. Sen missade jag trean, Paris, och blev lite stressad, den skulle jag verkligen vilja ha. På bakre pärmen står det vilka titlar som planeras. Och längst ner upptäckte jag en rad: För efterbeställningar: www.ginza.se/aftonbladet. Paris är räddat! De säljer för samma pris, 59 kronor, men man slipper köpa tidningen. Porto tillkommer, men man kan ju beställa flera samtidigt, om man ger sig till tåls till det har kommit ut lite fler.

Den här veckan är det Barcelona. Och jag har varit jätteduktig, stått i konsumkön och tittat på den, men inte köpt. Vi får se hur många av de trettio titlarna jag kan låta bli att köpa. Dubai måste jag bara ha. Andra är jag inte alls intresserad av, som Ko Samui och Las Vegas. Fast det är klart, även om jag inte tänker åka dit är det ju bra att lära sig lite…

Resa ensam

Jag har inte gjort så många resor ensam. För sex-sju år sedan var jag några dagar i Barcelona ensam. Det var en jättefin resa, med många minnen som lever kvar. Det var en härlig känsla att sitta och äta friterade bläckfiskringar i vårsolen på torget utanför huset där jag bodde några sommarveckor tjugo är tidigare.  Annars har jag alltid haft sällskap eller träffat någon jag känner på resmålet.

Fördelar med att resa ensam:
– Jag får bestämma precis vart jag ska gå, vad jag ska se (eller inte se). Jag får vela runt utan mål eller rusa iväg, för att jag just kommit på att det är något på andra sidan stan jag precis nu vill se.
sarajevo– Tankarna får vandra som de vill.
– Jag får äta vad och när jag vill.
– Jag får åka tunnelbana och buss vart jag vill utan att någon undrar varför.
– Ingen har några synpunkter på vad jag handlar.

Nackdelar med att resa ensam:
– Ingen att tala med om dagens upplevelser. Det är en kliché, men att ”dela en upplevelse” är faktiskt något fint.
– Alltid äta ensam. Fast under dagen gör det mig oftast inte ett dugg,.
– Jag missar stadens kvälls/nattliv. Att som ensam kvinna sitta och äta en sen middag på en restaurang känns inte så bra. Det blir hellre en macka och ett mugg doppvärmarkokt te på hotellrummet. Att dra runt på barer ensam är inte heller min grej. Å andra sidan kommer man upp tidigt och får uppleva staden under morgontimmarna.
– Ingen att diskutera med om det blir problem.
– Det kan ju faktiskt hända att man blir sjuk eller råkar ut för något. Då är det skönt att ha sällskap.

Resor jag gärna skulle göra ensam:
Helsingfors
. Fast brorsan, som rest till massor av städer, säger att den är tråkig. Jag tror i alla fall jag skulle gilla att ströva runt i Helsingfors alldeles själv och kolla in alla spännande byggnader jag sett på bild.

calatravabroSpanien – Calatravaspaning. Vad många häftiga bygnader och broar av Calatrava som finns spridda över landet. Bilbao, Valencia, Barcelona… Ett tågluffarkort, och sen få åka kors och tvärs som jag vill. Det skulle vara toppen.

Köpenhamn. Där har jag varit många gånger, men det är många delar av stan jag aldrig har sett.  De flesta besöken gjorde jag när jag var barn eller väldigt ung, och jag vet att jag ser saker med helt andra ögon nu.

Jag skulle alltså hålla mig till trakter där jag känner mig rätt så hemma, om jag reste ensam.

Den undre bilden är från Flickr, tagen av DanielaNob

Böcker som utspelar sig i Barcelona

Det har länge funnits guider för att resa i berömda personers, särskilt författares, fotspår. Nu har det också blivit vanligt att resa i fiktiva personers fotspår. Wallander i Ystad, Arn i Västergötland, Lisbet Salander och Mikael Blomkvist i Stockholm till exempel. Det är inget som direkt lockar mig, men jag är inte alldeles främmande för att använda skönlitteraturen för att utforska mina resmål.

Några gånger har jag prövat att läsa en roman från landet eller staden före avresan. Men det ger mig inte så mycker. Hellre gör jag tvärtom, reser först och läser seden. När jag redan har varit där och upplevt stämningarna och miljöerna ger det en extra dimension åt läsupplevelsen.

Sedan händer det att jag önskar att jag kunde åka tillbaka igen, och kolla upp hur det faktiskt ser ut på just den gatan där en viss litterär person bodde, eller parken där man hittade liket…

Några böcker om Barcelona, som jag läst:

Jag dog i Barcelona av Claes Grill. Jag tog den för titelns skull. Ingen stor litteratur! Fascinerande tema, med en man som träffar sin dubbelgångare, och byter flygbiljett med honom. Men handligen blir efterhand mer och mer fånig. Men nog skulle jag vilja promenera i Raval och se var Wexford Inn låg.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Vindens skugga är full av stämningar, dofter och känslor. Regnvåta gator i Barrio Gótico och övergivna patriciervillor i stadens övre delar – jag vill se alltihop igen! Ruíz Zafóns nya bok, Änglars val, har jag inte hunnnit läsa än.

Katedralen vid havet

Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones. Helt osannolik historia om Arnau Estanyol som växer upp i staden på 1300-talet och under sitt liv får pröva på olika samhällsklasser och yrken. Som en röd tråd genom berättlelsen går byggandet av kyrkan Santa Maria del mar. Man känner förstås inte riktigt igen sig i 1300-talsstaden, men kyrkan finns ju där – jag hade faktiskt redan besökt den, innan jag läste boken, trots att kyrkor inte hör till mina stora intressen – och några andra byggnader.

Döden i Barcelona av Manuel Vázquez Montalbán. Det var länge sedan jag läste den, och egentligen är jag inte så förtjust i deckare. Jag minns inte så mycket av den.

Placa del Diamant

Placa del Diamant

Diamanttorget av Mercè Rodoreda. Utspelar sig i Grácia på 30-talet. En mycket fin bok om ett gripande kvinnoöde. Man får en ingående bild av stadsdelen, långt  innan den blev trendig.

Undrens stad av Eduardo Mendoza. Den skildrar den ekonomsikt överhettade tiden kring förra sekelskiftet, med vilda spekulationsaffärer och maffiametoder. Det var under den här perioden hela stadsdelen Ensanche (Eixample) kom till, och band samman det ursprungliga Barcelona med Grácia, som tidigare var en stad för sig själv.

Det finns ju en uppsjö av guideböcker till populära resmål, som Lonely Planet. De är ju egenligen rätt torftiga, om man vill ha annat är en snabb orientering. Däremot älskar jag böcker som mer utförligt försöker skildra en stad, som Clas Thors böcker om Berlin och Prag från 80-talet eller Thomas Gustafssons Madrid – staden som aldrig sover och Barcelona – Kataloniens huvudstad.

Barcelona

Men det bästa lästipset, om man verkligen vill tränga in i Barcelonas uppbyggnad och utvekling är Robert Hughes Barcelona. Läs den! Den kräver lite tid och kraft, men ger ofantligt mycket tillbaka.

Bild från Wikimedia Commons