På Reseguiden.se puffar man just nu för en diskussion om intressanta resmål för en långweekend i höst till en europeisk storstad. Frågeställaren funderar på London, men vill ha fler tips.
Svaren är i stort sett de förväntade. Följande städer föreslås: Barcelona, Prag, Amsterdam, Rom, Venedig, Paris, Milano, Nice, Istanbul, Budapest, München, Krakow, Bodrum och Lissabon. Barcelona och Paris får flera ”röster”, och även Amsterdam, men någon tycker att man nog hellre borde åka dit på våren.
Den enda riktiga outsidern på listan är väl Bodrum, men den staden är å andra sidan varken stor eller europeisk!
Om man nu vill åka någonstans där inte ”alla” redan har varit, vart åker man då? I ett gammalt nummer av Allt om resor, nummer 10 2008, stötte jag på ett reportage om den holländska staden Eindhoven. Den ligger i södra delen av landet och har 200 000 invånare. OK, kanske inte heller direkt någon storstad, men ändå.
Staden blev väldigt sönderbombad under andra världskriget, och har därför inte någon gammal stadskärna att skryta med, som de flesta ”klassiska” turiststäderna i Europa. Men det har bidragit till att Eindhoven blivit en riktigt het plats för design och modern arkitektur. En av världens mest ansedda industridesignskolor ligger här. Designhuis, som är kopplat till utbildningen, rymer utställningar och en butik, som enligt Allt om resors artikel är väldigt lockande.
Även utanför museer och utställningar verkar staden vimla av intressant och överraskande konst, design och arkitektur. Bilderna i tidningen är häftiga, fast kollar man på Google Earth ser det inte så väldigt intressant ut. Men jag tror ändå jag skulle gilla Eindhoven.
Ett plus är att jag inte känner någon som varit där – som turist alltså. En arbetskamrat till mig var där jättemycket som barn, eftersom hennes farmor bodde där, och hon rekomenderar ett besök.
Bild från Wikimedia Commons
Jag älskar Calatravas byggnader, och Satolas är en som jag verkligen skulle vilja se i verkligheten. Och det här progammet var bra! Det visade byggnaden från alla tänkbara vinklar och hur den var konstruerad. Calatrva själv berättade hur han tänker. Det är mycket rörelse, natur, fågelvingar och människokroppar. Han jobbar med teckning och skulptur också. Skulpturen som Satolasstationens form bygger på gjordes faktiskt tio år innan han fick det här uppdraget.
Jag läser 
Restankar 