Tallinnkryssning

Förra helgen åkte jag och min dotter på en kryssning till Tallinn. Jag har sett Dororesors annons i flera år nu, kryssningar till Tallinn eller Riga med buss ända från Umeå för bara 995 kronor. De flesta har tyckt att jag har varit knäpp när jag sagt att jag är sugen på att åka. Men nu hakade dottern på, och så åkte vi.

Bussen gick klockan sex på morgonen från Operaplan. De allra flesta passagerarna var 60-plussare som hade som en viktig anledning till resan att köpa billig sprit. Men alla var trevliga, och bussresan gick smidigt och bra.

Färjan avgick från Värtahamnen tolv timmar efter avfärd från Umeå.

TallinnfärjanDet var fint att stå på akterdäck och se Stockholm försvinna i vårsolen.

Hytten på tallinnfärjanVi hade lagt till lite för att få utsides hytt, det var skönt att ha fönster. Färjan, Baltic Queen, är alldeles ny och fräsch. Vi tyckte om hytten.

Spårvagn i Tallinn I Tallinn finns det spårvagnar. Det gillar jag. Alla vi såg var i olika färger.

Runt stora delar av gamla stan går en medeltida stadsmur med fina torn.

Alexander Nevskijkatedralen i TallinnDet är fullt av kullerstensgator och mer eller mindre gamla hus. Och så Alexander Nevskij-kateldralen, en rysk-ortodox kyrka som stod färdig år 1900. In i den går inte estländarna, tydligen inte ens guiderna.

Tallin färjehamnenBaltic Queen är båten till höger. Precis framför den, färdiga att köra ombord fyllda med lådor med wiskey och öl, står ”våra” bussar.

Tallinn Viru centerVi handlade ingen sprit, men väl en hel del kläder, bland annat här på Viru center.

Tallinn färjemiddagPå hemvägen åt vi oxfilé på het lavasten. Riktigt gott och kul.

På det hela taget en lyckad tripp. Och så fick vi båda ett nytt land och en ny stad att lägga till listan på besökta.

Gran Canaria

Bättre sent än aldrig? Själva vitsen med bloggande är snabbheten, jag vet. Men…

Vi var på Gran Canaria i mars. Efter den långa kalla vintern var det en lättnad att åka söderut, även om det började lätta lite här hemma redan när vi for.

Jag hade inga högre förväntningar. Playa del Inglés, vad är det? Inte Spanien i alla fall. Men åh, vad skönt jag hade det! Det är vad det är, bekvämt, enkelt liv i solen och vid havet för trötta, bleka nordbor.

En av Gran Canarias största sevärdheter är Maspalomasöknen, alldeles intill Playa del Inglés.

MaspalomasöknenOch visst känns det ibland som om man är i en riktig, öde öken.

MaspalomasöknenMen på många ställen är det ganska mycket växtlighet. Och det är ju tur att den finns, för att binda sanden.

MaspalomasöknenOch massor med turister förstås. De tyska nudisterna fotograferade jag inte…

Prylgalen?

Om jag behöver en sak vill jag inte köpa en som är tråkig eller som jag inte rikigt gillar. Få saker, men just de rätta sakerna, det är så jag vill ha det. Det är kanske därför jag inte tycker så mycket om att shoppa – jag hittar så sällan något jag faktiskt vill ha.

Ibland blir man bara tvungen att köpa en sak av praktiska skäl. Som i höstas, när jag behövde en resväska – den gamla hade gått sönder. Ett gyllene tillfälle att köpa någon riktigt fin.

Jag sökte och sökte – se mitt tidigare blogginlägg. Men inte hittade jag Väskan med stort V inte. Det fick bli en tråkig svart. Den kan man ju alltid piffa upp med ett roligt bagageband…

Men, typiskt, typiskt – nu har jag hittat den – Väskan:

Oilily trolleyDen kommer från Oilily, och jag hittade den på Travel Heroes. Visst är den häftig! Och mjuk – på en annan webbsajt står det att den är hård, men jag såg den på riktigt i en affär i Tallin häromdagen, och nog var den mjuk. Och så fin. Vill ha, vill ha!

Konst i Nätra och Sidensjö

Min sambo kommer från Sidensjö, som ligger i Örnsköldsviks kommun i Ångermanland. Sidensjö och trakten runt omkring är ovanligt rik på konst. En tillfällig besökare med ögonen med sig måste förundras över alla märkliga föremål – skulpturer av mer, eller oftast mindre, traditionell art som dyker upp både här och där.

Förklaringen heter Stiftelsen Sigrid, Johan och Jonas Nätterlunds minnesfond. Det var Jonas Nätterlund, bördig från Sidensjö, som efter ett tillbakadraget och spartanskt liv i Stockholm testamenterade 24 miljoner kronor för bildandet av fonden. Förmögenheten hade han byggt upp genom hårt arbete och aktieaffärer.

Avkastningen ska användas för inköp av konst till offentliga platser i det område som förut var Sidensjö och Nätra kommuner. Stiftelsen bildades 1997, och redan finns 28 konstnärliga utsmyckningar i trakten. Var ska detta sluta?

Men visst är det fantastiskt kul! Många av konstverken är verkligen okonventionella och tänkvärda. Hela trakten håller på att förvandlas till en stor skulpturpark, och den är verkligen värd en omväg.

Ett av de senaste verken är Himmelsförsök och Hund av Mats Caldeborg. Den står mitt i Sidensjö, nära skolan.

Blå man

Blå fåglar

Högst upp på en stege står en naken man. Längre ner finns olika fåglar. Alltihop är i en lysande, klarblå färg. Stegen betraktas av en liten sittande hund.

Hunden

Virtuella och verkliga besök

I januari var jag på ett kort besök i Örebro. Jag hade noga kollat vägen från stationen till hotellet och sedan till biblioteket på Google maps street view. Det var en lite märklig känsla att sedan gå där i verkligheten. Jag hade ju varit där! Jag hittade och kände igen mig. Fast det var första gången jag satte min fot i Örebro.

Nu ska jag till Kista, och ser mig omkring i trakten. Men i Hitta.ses Kista är det sommar. Lummiga träd och gräs som växer in på gångbanorna. Vad skönt det ser ut. Det Kista vill jag besöka i verkligeheten, inte det februarigrå jag kommer att möta på torsdag.

Vad gör en bra hotellupplevelse?

Förra helgen var det en artikel i DN om en undersökning av vad som är viktigast för en hotellgäst. Centralt läge och internet på rummet kom högt upp på listan.

Vad tycker jag då? Som vanligt är jag velig – kommer på en massa ”det beror på”. Läget är verkligen viktigt, men vad som är bra läge beror ju på vad man ska göra och varför man är där. Centralt? Nära något speciellt? Lugnt?

Internet på rummet  gillar jag verkligen, särskilt gratis. Men på avkopplingssemester med familjen är det kanske lika bra att det inte finns.

En bra hotellfrukost uppskattar jag ju verkligen, det har jag bloggat om förr. Men en liten terrass där man kan äta sin egenfixade frukost i lugn avskildhet i morgonsvalkan i ett varmt land är underbart också.

Fräscht och bra badrum, sa min dotter. Och det är sant, det är bland det viktigaste.

Så läste jag i dagens DN Kristian Petris recension av boken Room with a view – foton på hotellutsikter från tidskriftern Condé Nast Traveler. Petri tror att de allra flesta börjar sitt hotellbesök med att gå fram till fönstret och titta på utsikten.

Jag vet inte om det är sant, men när jag tänker efter minns jag utsikten från en hel del hotellrum. Den rofyllda lilla trädgården  i Venedig till exempel.

Balkong i Arma di TaggiaOch huset mittemot vår balkong i Arma di Taggia, med damen som pysslade med växterna eller fikade på sin balkong,

Från balkongen i Arma di Taggiaoch till vänster en skymt av havet och några masttoppar.

BodöutsiktDe små gatorna och husen i Bodö, med fjällen som reser sig i bakgrunden som vi såg från fina SAS Radisson – nästan lite overkligt.

Allra djupast intryck gjorde den upplysta moskén vi såg från rummet i Sarajevo – samtidigt som vi såg finalen i fotbolls-EM på TV!

Fast väldigt många minns jag inte alls. Kanske för att utsikten inte alls var minnesvärd, eller för att jag inte alls tittade efter.

Frukost

Best Western City Hotel i Örebro är fukostbufén inte större än på andra ställen, snarare tvärt om. Men det är inte alltid storleken som avgör.

Frukost på Best Western i ÖrebroVad sägs om rödbetssallad till skinkan? Eller kanske räksallad eller tonfiskröra på mackan? Inget jag direkt saknar när det inte finns, men jag gillar liksom idén. Gott bröd hade de också, inte så många sorter, men bra. Och fina små pannkakor som man kunde värma i micron.

Frukost på Best Western i ÖrebroNågot jag smakade med glädje var den här bärsmoothien. Fräscht och kändes nyttigt.

En av de hotellfrukostar jag gillat bäst var den på Rica Hotel Göteborg, där jag sov en natt förra våren när jag blev strandsatt av vulkanaskan. Förutom de vanliga påläggen  fanns det på ett litet bord vid sidan av små skålar med sill, oliver och annat pikant. Men mest av allt gillade jag stekpannorna med varm mat – stekta ägg och blandade stekta grönsaker bland annat. Så snygg och fint var det, det andades liksom omsorg. Tyvärr tog jag ingen bild.

Varm mat gillar jag alltså på hotellfrukostar, liksom frukt. Frukosten på det förvånadsvärt prisvärda hotell vi bodde på i Venedig i somras var fin, med bägare med blandad frukt. Vackert och gott!

Inte riktigt i min smak var frukosten i Toulose. Snygg, men …

En liten tripp i jobbet

Små resor är också resor. Jobbresor är också resor.

I morgon åker jag till Örebro, jag ska vara där på ett möte på måndag. Jag hade först tänkt ta nattåget. Det ska komma fram vid tio över nio och mötet börjar tio. Rätt lagom. Och jag gillar ju att åka tåg. Men med en resa för ett par år sedan i färskt minne tyckte jag inte det kändes helt tryggt.

Den gången skulle jag på ett möte i Stockholm, jag tror det började nio. Jag hade alltså minst två timmars marginal. Det räckte inte. Inte kul allt komma för sent, när man åker ner bara för ett möte på några timmar.

Alltså blir det flyg till Bromma i morgon och sedan vidare med tåg till Örebro och hotellövernattning. Jag kommer i god tid, utvilad och med god frukost i magen till mötet. Det blir nog bra.

Dessutom passar jag på att träffa min bror i Stockholm en stund innan tåget går. Jag måste komma ihåg att fråga honom om vad han tycker om planerna på nytt operahus i Stockholm. Jag tycker det vore jätteläckert med ett landmärke, som i Köpenhamn, Oslo eller Sydney. Men jag vet att min bror är mer traditionellt lagd. Och det är han som faktiskt går på opera, inte jag.

Kinas mat

Nu har jag sett sista avsnittet av Kinas mat. Åtta mysiga halvtimmesprogram, som ligger på SVT Play fram till 30 januari.

Varje avsnitt handlar om en råvara eller viktig ingrediens i den kinesisk matlagningen, och samtidigt om en provins. Det här är ingen banbrytande TV och ger kanske heller inga alldeles nya kunskaper. Men jag gillade de inblickar jag fick i det kinesiska vardagslivet. Att döma av det som visas i den här programserien finns det bestämda uppfattningar i Kina om de olika råvarornas hälsoeffekter. Mat är inte bara näring och njutning, utan också medicin. Som funcional food, fast med djupa rötter i traditionen.

Programledaren Fredrik Önnevall är småputtrigt sympatisk och tycks ha lätt att få kontakt med folk. Återkommande i alla programmen är en scen där han sitter och äter med en familj, berömmer den läckra maten och småpratar på en tydligen fullt begriplig kinesiska. Lite imponerande!

SichuanpepparTofu, chili, orm, vinäger, anka, fisk, nudlar och ingefära är temana. Jag tror jag gillade det om chili bäst. Där får vi träffa en familj från Sichuan, som flyttat till en storstad vid kusten 30 timmars bussresa bort, där både föräldrarna och dottern jobbar på fabrik. TV-teamet söker också upp morföräldrarna hemma i byn, som inte har sett sin dotter och sitt barnbarn på fem år.

Bild på sichuanpeppar från Wikimedia commons.

PS. Tillägg 9/1: För den som vill fördjupa sig i ämnet såg jag i tidningen i dag att Dagens nyheter ordnar en resa till Peking med temat Kinas mat. Handplockade restauranger och också en lektion i kinesisk matlagning stå på programmet. 18 800, och man måste ha DN-kort. Den resan skulle jag inte tacka nej till.

Amerika, Amerika!

I USA har jag aldrig varit. Jag ska inte dit heller. Inte under det närmaste året i alla fall. Men det ska mina barn.

Det började så här: En språkresa till sommaren, någon? Nä, nä sa sonen. Visst, sa dottern. Frankrike? Kanske ett annat år, men intensiv engelska i Oxford? Vill tänka lite…

Monument Valley CampTänkandet slutade med att både hon och hennes bror åker till USA. Inte språkresa, utan STS Experience. USA Coast to coast. Tre veckor i minibuss och tält. New York, Washington, New Orleans, Las Vegas, Grand Canyon, Disneyland, Los Angeles – nästan allt. Forsränning, alligatorspaning, helikoptertur.

Jag vet, det är inte jag som ska åka. Det är de. Men jag får väl räkna den här resan som lite min i alla fall? De är väl fortfarande liksom en del av mig?

Bilden är lånad från STS hemsida

Tillägg 9/1: Kolla filmen jag fick tips om i kommentaren: http://vimeo.com/18448519. Så här är det alltså!